Citat:
Ursprungligen postat av
LOE2
Ett problem med Rönnbäckskan, tycker jag, är att hon slänger ur sig gliringar liksom i förbifarten. Det blir liksom för mycket och uppmärksamheten dras till henne själv i stället för till ev brister i åklagarens framställning. Jag upplever henne helt enkelt som grälsjuk och det är ingen styrka. Det finns massor med exempel på sådana gliringar, det är väl bara Lisa som slipper undan. Hon insinuerar att NFC och polisen bildat något slags pakt för att sluta upp kring åklagaren, hon beskyller åklagaren för att planera processen med hänsyn till sin egen PR (presskonferensen), så att det gått ut över försvarets planering. Hon t o m antyder att hennes klient jobbat hårdare än en typisk svensk, liksom skuldbelägger hela Sverige för otacksamhet. Media har från början dömt hennes klient, så att han tenderat att ge upp, därav hans ofullständiga svar. Att vid förhör i Litauen visa frun ett foto på liket (hon berättar förstås inte att det var det som hände) framställs som polisbrutalitet, föranledande behov av sjukvård (dvs den förhörda svimmade). Mm mm.
Ja, det tyder inte på någon större erfarenhet mediauppmärksammade mål... Eller någon större erfarenhet av att försvara grova våldsbrottslingar.
Jag tycker nästan lite synd om henne, när hon åtog sig målet kunde hon inte veta vilken uppförsbacke hon skulle få och nu svingar hon vilt omkring sig. Ibland agerar också ombud på klientens uppdrag, klienten vill att vissa åsikter ska framföras och att det ska framgå att man "tar i med hårdhandskarna" mot den orättvisa situation klienten hamnat i, skyldig eller ej.
Som ombud är man i viss mån "tvungen" att ibland föra talan på ett osmidigt sätt - för det är vad klienten vill. Men man kan ju också försöka tala sin klient till rätta och förklara att detta inte gynnar klienten i slutändan.
Personligen skulle jag aldrig komma på tanken att sura, vara sniping, överdriva eller påstå rent nonsens (NFC i "maskopi" med polisen) för det imponerar inte på någon - tvärtom, det ger bara ett oseriöst intryck och gör att ingen tar dig på allvar när du verkligen har något vettigt att säga.