Citat:
Ursprungligen postat av
slemhog
Bara 15% av svenskarna har ett sparkapital på mer än 200 000 kr. Genomsnittet är 30-60 000 kr. 1/3 del har inget sparkapital alls. Svensken är luspank och går runt på krediter och toklånar till 3or i innerstan på 7.3 miljoner med 2 st föräldrar som tjänar ynka 40 brutto var. Lönerna är även dåliga och bara 15% tjänar mer än 37000 kr.
Det är svårt att få en lön över 30-33 000 kr ifall man inte arbetar hela sitt liv, gör karriär, pluggat 2 år på eftergymnasial utbildning. Då får man ligga i annnars väntar bemanningsföretag, industri, okvalificerade arbetaryrken och andra jobb tjänar många 21-24000 brutto. majoriteten mellan 20-30 000 kr/mån. Snittlönen för sollentuna är typ 19-23000 kr enligt lönestatistik. Folk skulle inte kunna köpa en lägenhet ens för 250 000 kr om inte belåning fanns. Dom flesta har det inte i sig att spara stora summor av sin lön och leva snålt.
Om de behövde så skulle de nog leva snålt i större utsträckning. Men det är snarare bankerna som vill låna ut till treorna i stockholm, som är orsaken till vi blir belånade. Ingen kan låna utan att banken
vill låna ut. Det är bankens och byggföretagens ägare som vinner på det hela. Belåningen beror inte så mycket på svenskarnas brist på förmåga till att spara utan har alltid varit ett resultat av bankernas intresse av att tjäna pengar på lån, och näringslivets intresse av att sälja. De investerar i befolkningens förmåga att konsumera och det är en fantastiskt bra affär, särskilt på senare år. Om deras investering skulle vara felbedömd så hamnar förlusten hos befolkningen. Både i form av att staten får rädda banker, befolkningen förlorar sina bostäder och att en massa folk i byggbranschen blir arbetslösa. Därefter faller resten av ekonomin ner i hålet när det inte ens finns lånade pengar att konsumera med.
Men de som har tagit ut all vinst, de som investerat i något ohållbart, banker och näringslivet påhejade av skattereduktioner från blåögda politiker(eller cyniska), de drabbas inte. De får ju ut pengar regelbundet, det enda de förlorar är pengar som de inte har(tillgång till). Och att det är slut på denna åkturen. Men det är bara att vänta på nästa, det är så man gör idag, det finns gott om resurser att upprätthålla sitt liv och behålla sin förmåga att investera igen. Och det är alltid mer lönsamt än förra gången.
De flesta skulle nöja sig med mycket mindre och bo i sämre bostäder, men då skulle inte sverige ha någon ekonomi kvar. Byggbranschen är stor, om svensken inte lånar så har vi bara en krympande industri kvar att luta oss mot. Belåningen är planerat att öka till den nivån att det inte längre finns mer pengar att tjäna. Vi har alldeles för låga löner i allmänhet för att spara till den standard vi har. Det har ju alltid varit så, med undantaget att en del av den äldre befolkningen blev av med stora skulder genom inflation. Om svensken sparade så mycket så skulle konsumtionen vara för låg. Våra löner i förhållande till våra lån, är hur mycket lön som saknas för att sverige ska kunna upprätthålla standarden utan att regelbundet krascha allt hårdare, tills det är kört. Svenskarna har bara en tredjedel eller fjärdedel av den lön som behövs för att sverige ska fungera, medans de som lånar ut och tjänar på belåningen har motsvarande summa för mycket för att sverige ska fungera, och den summan växer konstant.
Att uppnå hög standard utan att näringslivet tillsammans med bankerna har en överenskommelse som bygger på konstgjord konsumtion är inte möjligt. Det är så man tjänar pengar på befolkningen trots att de inte har råd att bygga eller spara samtidigt som de köper smartphones och ny v70 som de åker med till ICA och fyller upp med dansk fläskfilé, barnkläder, en trädgårdslang och träningscykel med hållare för chips och läsk på styret.
En ansvarsfull politik hade sett till att befolkningen har egna pengar att använda till sina behov, och att det inte handlar om några tusen personers förmögenhet och dess tillväxttakt, varav en del inte ens tillhör landet. Men det betyder också att marginalerna blir mycket mindre i näringslivet, eftersom det inte kan plockas ut och ägas så mycket kapital, eller lånas ut i vinstsyfte, av så få personer. Resultatet blir alltid en krasch när tillväxten uteblir hos befolkningen och blir för stor hos de som nyttjar humankapitalet för avkastning.
Det är önskvärt med styrning, investeringar görs endast med kortsiktiga, stora avkastningsmål. Mindre marginaler och mindre lån innebär att större andel av kapitalet stannar hos befolkningen, och det är den enheten som upprätthåller en ekonomi. Investeringarna blir till sin natur en mer långsiktig övervägning av vad som är den mest stabila och genomtänkta. Den största mängden kapital ska befinna sig i så många händer som möjligt, och hos så många avlönade yrkesmänniskor som möjligt, eftersom mängden som konsumeras per individ, och resurserna som kunniga människor i arbete har tillgängliga, är det som avgör hur mycket som kan säljas och vad som bör och kan produceras.
Vädigt få skulle välja att köpa en ny smartphone varje eller vartannat år utan att det finansierades med en investering i svenskens konsumtionsförmåga, som genom dyra lån i slutändan resulterar i att telefonen har kostat dubbelt så mycket som den köps för kontant. En telefon som kostar hälften att köpa men är av bättre kvalitet, skulle vara en hållbar och förutsägbar investering både i produktion, kvalitet, ur miljöhänsyn och för samhället. I princip det enda som blir negativt är hur mycket som plockas ut ur produktion och befolkning till de som äger verksamheterna. Men vi kan inte ha både tillväxt eller ens upprätthålla stabil utveckling, samtidigt som hög och växande kapitalkoncentration. Antingen växer kapitalet eller så upprätthålls konsumtionen i en stabil utveckling.
Endast befolkningen, de som är skuldsatta och egentligen inte borde, är villiga att betala dubbla priset för en vara som är värd hälften av försäljningsvärdet. Vi går med på det genom att betala lite i taget. En del kallar det bedräglig marknadsföring.
