Dina erfarenheter av Stockholms bostadskö

Ofta får man höra att det är minst 10 års kötid för att få lägenhet, och då till riktigt sunkiga förortslägenheter i nån av de klassiska betongförorterna. I innerstan till gamla lägenheter med låg hyra är det mer än 30 års kö.


Jag tecknade kontrakt på en nybyggd trea i norra djurgården i somras, med lite över 4 års kötid. Jag var bland de 10 första som fick välja lägenhet i huset och det var 24 lägenheter som förmedlades i samma hus, vilket innebär att det var rätt många med kortare kötid än mig som fick en lägenhet.
Har även en vän som fick en av de sista lägenheterna i nybygget vid mariatorget på söder, han hade ca 4.5 års kötid.
Och nu i höstas fick till och med EM sänka hyrorna i ett av sina projekt i barkaby eftersom de inte fick alla lägenheter uthyrda.


Det är alltså inte alls omöjligt att få tag på boende även med bara ett par års kötid. Man får ju hålla lite koll på projekten tex i liljeholmen / norra djurgården / barkaby / mariehäll så man är med och köar när de släpper lägenheter, men när de gör det lägger de oftast ut 30-40-50 lägenheter på ett bräde vilket ökar chansen att få boende med kort kötid markant. Bostadskön har ju en tjänst där man kan skriva upp sig på de projekt man är intresserad av så skickar de ett mail till en när lägenheterna läggs upp.


Är folk helt omedvetna om att det går att få tag på nybyggda lägenheter med hög hyra (både jag och min kompis betalar ca 15k i hyra för 3rok) även om man har kort kötid (förutsatt att man klarar hyran så klart)?

Eller är det så att folk räknar på hur stora lån man kan ta (med nuvarande ränta) för att köpa sig en bostadsrätt och ändå ha lägre månadskostnad än om man hade bosatt sig i en dyr hyresrätt? I så fall spekulerar man ju kraftigt i att räntan aldrig kommer gå upp?

Om man jämför: För 15k i månaden har man i nuläget utrymme att låna vad då, 8-9 miljoner + betala avgift till bostadsrättsföreningen och ändå "gå plus" efter ränteavdrag jämfört med att betala 15k i hyra rakt av (man bör ju få runt 1.5% ränta på bolånen, beror ju på hur högt belånad man är dock). Men jag fattar inte hur folk vågar låna så mycket, redan vid 4-5 miljoner i bolån börjar det ju svida rejält bara räntan går upp nån enstaka procent.

Hur har folk som överbelånar sig i nuläget tänkt göra i framtiden? Paniksälja om priserna vänder? Bo kvar för evigt och chippa av ett par tusen per månad på ett omöjligt högt bolån samtidigt som man väntar några årtionden på att marknaden kommer ikapp igen så man kan flytta? Eller förutsätter folk att marknaden aldrig kommer gå ner?

Jag står 1a på en lägenhet i Östermalm, 2 rum på 61 kvadratmeter - hyresvärden är Svenska Bostäder. Jag undrar hur stora bytesmöjligheterna är till en lägenhet i innerstaden eller närförorter på 3 eller 4 rum.

Nyfiken, hur lång kötid?

Jag har stått i 9 år och jag får i Liljeholmen, men hyrorna är giftiga.

Nu har jag inte läst alla svar i tråden, men du kan lugnt räkna med att när räntan går upp så går din hyra upp i samma takt. Det är ingen som helst fördel att bo i en nybyggd hyresrätt jämfört med någon annan boendeform. Tvärtom, om du har egna lån för bostaden kan du själv kontrollera kostnaderna genom att binda lånen.

Det absolut farligaste är nyproducerade eller högbelånade bostadsrättsföreningar. När räntan går upp slår det dubbelt för innehavarna. Dels ökar kostnaden för de egna lånen för insatsen, dels för föreningens gigantiska lån, vilket innebär kraftigt höjda avgifter. Inte många som tänker på det.

15 år - såg nu att jag är 9a i kön. Jag hatar stockholm..

Det håller jag inte alls med om (förutom delen med överbelånade nya bostadsrättsföreningar, det är en jävulsk kombination tillsammans med höga privata bolån hos medlemmarna), en kraftig ränteökning är drömscenariot i hyresrätt respektive mardrömmen i bostadsrätt.

Värdet på hr ligger still (på noll) samtidgt som värdet på bostadsrätt sjunker i takt med att räntorna går upp (värdet på din br beror på vilka räntor en eventuell köpare kan få, inte vilka räntor du binder till).

Och om du panikbinder dina räntor riskerar du att låsa in dig i ditt boende, vill du flytta så får du betala för att lösa dina lån. Binder du inte så kan din månadskostand sticka riktigt snabbt, så man kan ju bli tvungen att binda trots att man kanske skulle behöva flytta inom något år. Som brf-innehavare sitter man i en riktigt klurig sits, du kan snabbt hamna i en situation att du helt enkelt inte kan flytta. Inte kul för en familj att tvingas bo kvar i 75kvm radhus med 2-3 barn som börjar närma sig tonåren.

Hyr man är det ju bara att säga upp kontraktet när det är dags att byta boende.


Alltså, om vi hade varit färdig med familjebildningen, dvs om vi vetat att vi skulle bo i nästa boende minst 15-20 år, så hade vi nog valt att köpa (har 1.5 milj "på fickan" efter såld mindre borätt i innerstan) men när marknaden börjar bete sig lika rationellt som ett tivolifyllo och vi känner att vi kanske vill flytta om ca 3 år igen så är det ju utmärkt att hyra.

Min poäng, vilka de flesta missat totalt, är att det trots allt inte är 30 års kö. Det är lång kö till de bra objekten. Sagan om den oändliga bostadskön är något som upprepas med jämna mellanrum i media, och gärna något som lyfts fram som en anledning till priserna ökar eftersom det inte ska finnas något alternativ till att köpa.

Ofta får man höra att det är minst 10 års kötid för att få lägenhet, och då till riktigt sunkiga förortslägenheter i nån av de klassiska betongförorterna. I innerstan till gamla lägenheter med låg hyra är det mer än 30 års kö.


Jag tecknade kontrakt på en nybyggd trea i norra djurgården i somras, med lite över 4 års kötid. Jag var bland de 10 första som fick välja lägenhet i huset och det var 24 lägenheter som förmedlades i samma hus, vilket innebär att det var rätt många med kortare kötid än mig som fick en lägenhet.
Har även en vän som fick en av de sista lägenheterna i nybygget vid mariatorget på söder, han hade ca 4.5 års kötid.
Och nu i höstas fick till och med EM sänka hyrorna i ett av sina projekt i barkaby eftersom de inte fick alla lägenheter uthyrda.


Det är alltså inte alls omöjligt att få tag på boende även med bara ett par års kötid. Man får ju hålla lite koll på projekten tex i liljeholmen / norra djurgården / barkaby / mariehäll så man är med och köar när de släpper lägenheter, men när de gör det lägger de oftast ut 30-40-50 lägenheter på ett bräde vilket ökar chansen att få boende med kort kötid markant. Bostadskön har ju en tjänst där man kan skriva upp sig på de projekt man är intresserad av så skickar de ett mail till en när lägenheterna läggs upp.


Är folk helt omedvetna om att det går att få tag på nybyggda lägenheter med hög hyra (både jag och min kompis betalar ca 15k i hyra för 3rok) även om man har kort kötid (förutsatt att man klarar hyran så klart)?

Eller är det så att folk räknar på hur stora lån man kan ta (med nuvarande ränta) för att köpa sig en bostadsrätt och ändå ha lägre månadskostnad än om man hade bosatt sig i en dyr hyresrätt? I så fall spekulerar man ju kraftigt i att räntan aldrig kommer gå upp?

Om man jämför: För 15k i månaden har man i nuläget utrymme att låna vad då, 8-9 miljoner + betala avgift till bostadsrättsföreningen och ändå "gå plus" efter ränteavdrag jämfört med att betala 15k i hyra rakt av (man bör ju få runt 1.5% ränta på bolånen, beror ju på hur högt belånad man är dock). Men jag fattar inte hur folk vågar låna så mycket, redan vid 4-5 miljoner i bolån börjar det ju svida rejält bara räntan går upp nån enstaka procent.

Hur har folk som överbelånar sig i nuläget tänkt göra i framtiden? Paniksälja om priserna vänder? Bo kvar för evigt och chippa av ett par tusen per månad på ett omöjligt högt bolån samtidigt som man väntar några årtionden på att marknaden kommer ikapp igen så man kan flytta? Eller förutsätter folk att marknaden aldrig kommer gå ner?