Citat:
Ursprungligen postat av
JanTaliban
Jag kom att tänka på en absurditet. Nämligen att man i Sverige faktiskt inte har något ansvar för sina medmänniskor. Man kan ju tex lugnt stå och titta på, peka och skratta, när en medborgare drunknar. Svensk lag ger oss rätt att agera så, och detta är säkert en funktion av att vår moral i viss mån tillåter detta.
Det absurda är att svenskar, åtminstone i språklig bemärkelse, tycks ha ansvar för flyktingar; samtidigt som vi alltså inte har ansvar för våra landsmän. Skulle gissa att de flesta andra kulturer tillämpar ett helt motsatt tänkande.
Intressant påpekan om avsaknad av civilkuragelag (som iofs mycket få länder har, som någon påpekat). Ibland blir det helt groteskt ja.
Men du gör ett tankefel.
Personen som skrattar åt en drunknande eller nån som håller på att våldtas fastän han är i full stånd att hjälpa till med räddningen, skulle mötas av omgivningens avsky. Även om det iofs är tillåtet, både att inte bry sig, och rent av att skratta.
Och om en politiker eller kolumnist fick för sig att tala om beteendet, skulle han definitivt hålla brandtal om ansvar, medmänsklighet etc.
Men här det inte frågan om ditt exempel av bristande civilkurage-lagstiftning, nu är det tillfälle att diskutera hjälp åt flyktingarna... Och då pratade politikerna om humanitära ansvaret att hjälpa dem.
Att det finns infödda svenskar, eller fast bosatta här, som också skulle behöva hjälp, är riktigt, men det är en annan historia.
Äpplen och päron är nära släkt, men vi brukar ändå undvika att blanda samman äpplen med päron.
Det är dessutom bättre att utrusta de nödställda med två olika räddningsbåtar, hellre än att tvinga dem att slåss om en enda.