Citat:
Ursprungligen postat av
Europe
Förutom höjda skatter, så kommer det att finansieras med att staten börjar skuldsätta sig allt mer. Även om de svenska hushållen är upplånade över öronen och den privata skuldsättningen i Sverige sticker ut i jämförelse med jordens andra länder, så är den svenska statsskulden än så länge relativt låg (åtminstone i jämförelse med resten av EU).
Skuldsättning är inget nytt, inget ovanligt och inte särskilt oroande. Särskilt eftersom vi har låg statsskuld. Det är så man löser en plötslig obalans i budgeten och det kommer inte orsaka några större problem. På -90 talet så skuldsattes sverige till 74% av BNP, 700 miljarder, under Carl Bildts ledning. Det gick bra för sverige de påföljande 10 åren.
Citat:
Det är helt förståeligt att man nu går all in, även om det sedan resulterar i en total samhällskollaps (Sveriges mer långsamma och långsiktiga ekonomiska nedgång har redan garanterats genom den lyckade utrensningen av kunskap och vetenskap från det svenska utbildningssystemet och en rad andra genomförda samhällsförändringar under de senaste årtiondena, men en enorm skuldsättning och ett ekonomiskt samhällshaveri lär ju knappast skada den målsättningen)
Hur ser förloppet ut där samhället kollapsar?
Hur har utbildningssystemet rensats från kunskap och vetenskap, och varför?
Om det är ett korrekt påstående, då har vi ett riktigt problem. Men jag har inte uppfattat att svenskar är utbildade eller vetenskapligt kunniga i mindre utsträckning än tidigare. Humankapitalet är den faktor som gynnar utveckling i alla former, om det har degenererat så är den ekonomiska nedgången en effekt av det, det håller jag med om.
Ekonomiskt samhällsslaveri är ju den modell som hela utvecklingen av det moderna samhället bygger på. Skuldsättningen, om du menar hushållens, är ju den strategi som kapitalägarna använder för att befolkningen ska ha pengar att upprätthålla marknaden med via konsumtion. Om vi vill ha ett samhälle där folk bygger hus, köper bilar, husvagnar, sommarstugor, segelbåtar m.m. så måste vi skuldsätta oss eftersom vi inte har några som helst möjligheter att uppnå en så allmänt hög köpkraft genom arbete för lön. Utan rejäla skuldsättningar så skulle konsumtionen bestå av öl, allt som gekås i ullared säljer och tv-apparater. Sverige skulle vara en smutsig variant av Polen.
Statsskuld är en del av nationalekonomi. Begreppet går inte att beskriva som kategoriskt negativt. I de flesta fall är tillskottet av kapital gynnsamt för samhället. Sverige kan låna utan problem. Alternativet är förfall i brist på kapital.
Citat:
Ja, det hela är "förståeligt" i den mån fanatiskt troende människors strävanden nu överhuvudtaget är begripliga för oss andra, för jag måste erkänna att jag aldrig riktigt har kunnat leva mig in i deras (i det här fallet den förkrossande majoriteten svenskars) upplevelse av världen runt omkring dem, även om jag på alla sätt försökt.
Varför anstränga sig för att förstå en befolkning som bara finns för att upprätthålla ett pengaflöde till dem som har möjlighet att göra vinstuttag i bolag. Det finns inget att förstå, de har ingen egen vilja eller initiativ. De är nöjda om de har en hobby som gör livet lite som en träslöjdslektion några timmar nu och då. Sukta efter saker att konsumera och ännu bättre, att få köpa dem, är också en källa till glädje. En lördag i ett köpcenter är en bra dag för en svensk. Fotboll på TV ger en upplevelse av att sträva efter framgång och i bästa fall få uppleva den när det laget som fotbollsengagemanget fokuserar på, går ut som segrare ur en helt meningslös mätning av meningslösa färdigheter mellan två grupper.
Varför vill du förstå hur sådana människor upplever sin omvärld?
Om svenskar är så dumma och du är så smart, varför inte försöka få dem att förstå dig?
Vi programmeras till det beteende vi har under hela vår livstid, det är inget konstigt att svenskar beter sig och tänker som de gör. Det är ju det de har lärt sig att göra, och uppmanas att upprätthålla.
Citat:
Min nuvarande, försiktiga teori är att det handlar om eventuella psykologiska spärrar med kopplingar till inlärning och socialiseringen under de befintliga förhållandena i det svenska samhället i modern tid.
Är detta unikt för sverige?
Vilket land eller folk är inte tyngda av psykologiska spärrar kopplade till inlärning och socialisering(vad nu det innebär i detta sammanhang) och de befintliga förhållanden i landet som de bor i?
Citat:
inte verkar ha utvecklats till att bli som den typiske svensken, d.v.s. varför ser jag på Sverige och svenskarna som en utomstående person?
Definiera den typiske svensken och vilka egenskaper som är avgörande för skillnaden som du hävdar finns mellan dig och den svenska befolkningen.
Du kan inte se på svenskarna som en utomstående person eftersom du är svensk. Du är en del av "sverige och svenskarna". Ingen annan än du separerar dig från det svenska folket i något avseende. Du observerar dig själv.
Att du upplever att du ser svenskarna som en utomstående person har sannolikt sitt ursprung i en känsla av utanförskap. Det är nog också ursprunget till din ton av förakt för svensken.
Citat:
Min teori där är att min stora neurologiska avvikelse från genomsnittet (som är förmodligen större än hos kanske någon annan idag levande person i Sverige) har varit tillräckligt för att prioritera vissa kognitiva processer framför socialisering med ingåendet i den blinda tron på landets ledning och auktoriteter. I samband med en neuropsykiatrisk utredning hävdade psykologen att jag är lite avvikande från majoriteten på grund av Aspergers, men extremt avvikande på grund av min ovanligt höga begåvningsnivå. Kombinerat gör de mig så klart ännu mer avvikande neurologiskt (vilket för övrigt gjorde att de frågade mig om jag kunde tänka mig delta i forskningsprojekt som ett studieobjekt, då det av naturliga skäl är extremt ovanligt att få möjligheten att studera en person med de egenskaperna).
Du tillskriver dig själv en särställning och gör en stor ansträngning för att framställa dig som unik. Det är väl inte ett förhållningssätt som är kopplat till en förmåga att observera utan förutfattade meningar och att kunna skifta perspektiv? Inte heller en egenskap som förknippas begåvning?
Snarare förknippat med en subjektiv verklighetsuppfattning och en subjektiv definition av begåvning.
Extremt avvikande neurologisk funktion i sammanhang som beskriver kognitiv förmåga är en passande benämning på downs syndrom. Aspergers är inte extremt.
Storhetsvansinne har sällan varit en faktor som gynnar mänskligheten, vare sig som art eller individ.
Så, vad är det för anspråk du gör, vad är det du vill säga med din beskrivning av dina unika egenskaper, oavsett sanningshalten eller objektiviteten i bilden du ger av dig själv?
