Vem vet jag själv kanske har lite väl gott självförtroende ibland, absolut inget orimligt bara lite alldaglig måttlig små hybris i så fall man kanske kan kalla det. Det är inte så att jag bryr mig xtreme på något sett hur andra ser mig åt något håll, eller tror mig kunna saker jag faktiskt inte kan. Eller att jag tror jag har talanger jag inte har heller för den delen.
Och jag är definitivt inte alls narcissistisk eftersom jag är en riktig kärlekshippe som önskar alla snälla människor allt väl och gråter om jag ser någon fara illa tom på TV, Film eller lyssnar på sorglig Musik (när jag är i en ordentligt svacka, som efter ett bråk med frugan).
I kvinnors ögon är det sexigt märker man ett stort självförtroende och följdligen möjligen även troligen ett smått lite lätt uppblåst ego, men bland män kan det snabbt gå från en manligt, härlig och skönatypenkillen till någon irriterande.
Jag är ju inte dum, så jag fattar ju själv vad jag hade tyckt om det i längden eller allt för ofta.
Men det är ju ofta man vill bita sig lite i tungan från att inte ta för mycket plats genom att rätta någon om något eller fylla in alla luckor om det inte behövs, så någon inte tror man är en besserwisser.
När man var ung var det annorlunda, då ville alla grabbar (nästan) ta plats, synas och höras, men som vuxen skall ingen vara bättre än någon.
Så vad gör ni andra som "kanske" är mer pålästa än gemeneman i många avseenden, samt troligen sett och gjort mer än de flesta individer, samt har hög intelligens, kreativt tänkande och väldigt vid fantasi.. Biter ni er ofta själva i tungan väldigt mycket vid sällskapstillställningar av olika slag eller skiter ni i allt och blir den dryga vetallaren eller låsas ni som mig som inget sas då och då för att inte fuckaUpp stämning och bli stämplad som MR no-it-all?
MvH @killes
Och jag är definitivt inte alls narcissistisk eftersom jag är en riktig kärlekshippe som önskar alla snälla människor allt väl och gråter om jag ser någon fara illa tom på TV, Film eller lyssnar på sorglig Musik (när jag är i en ordentligt svacka, som efter ett bråk med frugan).
I kvinnors ögon är det sexigt märker man ett stort självförtroende och följdligen möjligen även troligen ett smått lite lätt uppblåst ego, men bland män kan det snabbt gå från en manligt, härlig och skönatypenkillen till någon irriterande.
Jag är ju inte dum, så jag fattar ju själv vad jag hade tyckt om det i längden eller allt för ofta.
Men det är ju ofta man vill bita sig lite i tungan från att inte ta för mycket plats genom att rätta någon om något eller fylla in alla luckor om det inte behövs, så någon inte tror man är en besserwisser.
När man var ung var det annorlunda, då ville alla grabbar (nästan) ta plats, synas och höras, men som vuxen skall ingen vara bättre än någon.
Så vad gör ni andra som "kanske" är mer pålästa än gemeneman i många avseenden, samt troligen sett och gjort mer än de flesta individer, samt har hög intelligens, kreativt tänkande och väldigt vid fantasi.. Biter ni er ofta själva i tungan väldigt mycket vid sällskapstillställningar av olika slag eller skiter ni i allt och blir den dryga vetallaren eller låsas ni som mig som inget sas då och då för att inte fuckaUpp stämning och bli stämplad som MR no-it-all?
MvH @killes
