Hur lång ifrån var Hitler att vinna 2:a världskriget?

Han var mycket nära. Om Tyskland och England slutit fred sommaren 1940 så hade Tyskland vunnit över Sovjet och därmed världskriget ungefär ett år senare. Alltså inte längre bort än bra fredsförhandlare eller ett skott i Churchills huvud. Bordeaux till Baku, möjligen ända bort tom Vladivostok där Japans ambitioner istället tog vid.

Storbritannien hade inte slutit fred med Tyskland vid den tidpunkten oavsett vem som hade varit premiärminister.

Du har fel. Edvard Halifax var den mest sannolika att efterträda Chamberlain. Hans reaktion inför Frankrikes kapitulation 1940 var att Storbritannien inte kunde fortsätta på egen hand och han ville därför utröna Hitlers fredsvillkor. Halifax var förvissso lika fast besluten som Churchill att säkerställa Storbrittaniens okränkbarhet och oberoende men med tanke på hur han handlade och vad han gav uttryck för så är det högst troligt att han som premiärminister skulle ha försökt öppna fredsförhandlingar med Tyskland. Detta var vad Hitler också ville. Om så skett hade Sovjet fallit under en tidig Operation Barbarossa och USA hade aldrig dragits in i kriget. USA ville inte in i kriget, i synnerhet inte ensamt för att försvara Sovjet. Tyskland och USA hade inget otalt. Hitler var med andra ord nära att vinna andra världskriget.

Om Hitler inte hade anfallit Polen hade han nog haft stora chanser att etablera Tysklands nya gränser och normalisera sina förbindelser med sina europeiska grannar. Det hade varit en slags seger. När han anföll Polen var han förlorad.

Tillfälligheter och några taktiska felbedömningar orsakade axelmakternas nederlag. Trots att man resursmässigt var gravt underlägsna redan från start. Tyskland hade möjlighet att invadera Storbritannien 1940 men avstod till de tyska generalernas förvåning. Där hade man kunnat stänga västfronten och hindrat USA från att transportera militärt materiel till Europa. Hade axelmakterna kunnat koncentrera sina resurser på Sovjet så hade bolsjevismen krossats i grunden. För det var trots allt ytterst nära att man lyckades med detta ändå.

Fred med Tyskland hade inneburit att Tyskland hade kunnat skära av Storbritannien från landets kolonier. Ingen politiker hade kunnat få igenom det, i synnerhet med tanke på att armén och flottan i stort sett var intakta. Även om man hade fått till stånd en fred bakom kulisserna, hade Storbritannien förklarat krig mot Tyskland när detta land sedan invaderade Sovjet.

Sovjet hade inte fallit under Barbarossa även om inte Storbritannien var med i kriget - eller under några omständigheter ö.h.t. USA hade förmodligen fortsatt att stödja Sovjet med materiel; dels p.g.a. Roosvelts ryssvänlighet, dels p.g.a. att amerikanska företag hade investerat stora summor i Sovjet, dels p.g.a. de utrikespolitiska fördelar det medförde. Förutsatt fred med Storbritannien, och förutsatt att detta land inte hade förklarat krig mot Tyskland när dessa invaderade Sovjet (i likhet med politiken under Napoleonkrigen) hade tyskarna kanske segrat först efter ett par-tre år.

Nej. Såvida du inte menar "möjlighet att invadera Storbritannien i ekor och fiskebåtar, beväpnade endast med kulsprutor och granatkastare".


Merparten av materialet transporterades via ockuperade Iran och Vladivostok, och dessa vägar hade tyskarna inte kunnat stänga.

Nja, jag tror man hade fått iland en första anfallsvåg i pråmar trots allt. Det hade naturligtvis skett till enorma kostnader i manskap och material, och det hade inte funnits på kartan att försörja dem efter det första anfallet, men det hade åtminstone blivit spännande ett par timmar tills situationen klarnade.

Dessutom hade Churchill kunnat paradera en stor mängd krigsfångar genom London, hade varit snyggt.

Ett tillfälligt allians med väst mot den röda hotet hade kunnat leda till ett lyckat invasion av sovjet. Det skulle innebära säkrade oljetillgångar samt mindre stöd till sovjet som förändrade mycket i kriget. Vid senare skede kunde Tyskland ha spridit sig vidare till Storbritanniens och Frankrikes kolonier med stöd av bland annat Iran som hade goda relationer med Tyskland då. Europaprojektet borde ha flyttats fram helt enkelt.

Churchill efterträdde Chamberlain i början av maj 1940,
strax innan Tysklands invasion av BeNeLux-länderna och anfallet på Frankrike.

Frankrike kapitulerade i slutet av juni 1940.

Så när Frankrike kapitulerade, så hade Churchill redan vunnit
kampen om premiärministerposten sedan 6 veckor.

Den diskussion som fördes var i samband med att man skulle inleda evakueringen av Dunkerque
och Belgiens kapitulation i slutet av maj.
Av de ledande politikerna i regeringen så var det bara Halifax som förordade
att man skulle skicka ut en förhandlingstrevare till tyskarna.

Några timmar senare och Churchills kanske bästa anförande senare,
så var hela regeringen, bortsett från Halifax fast bestämda att följa Churchills linje.
Ytterligare några timmar senare, så var hela frågan överspelad,
eftersom evakueringen av Dunkerque hade inletts
och med större framgång än man vågat hoppas på.

Vid Frankrikes kapitulation nästan en månad senare,
så var frågan sedan länge avgjord till Churchills fördel.


Tyskland var resursmässigt likvärdiga, eller starkare till lands och i luften,
med det som britterna, fransmännen, holländarna och belgarna kunde samla ihop i Europa.


Tyskland hade inte en chans i helvete att invadera Storbritannien.
Inte när britterna med lätthet kunde samla ihop ett numerärt övertag på 10 till 1,
enbart med de fartyg som man hade i södra England, inte med 0st ton tyska landstigningsfartyg,
0st rader skriven doktrin på hur man genomför en landstigning över havet
och med 0st övningstimmar på detsamma.

Vad gällde operation Sjölejon, så fanns det inte en enda ansvarig officer
i flottan som trodde på den. Inte ens de som gjorde upp planerna.
Att det fanns en del officerare i armén som trodde på planen,
var av den enkla anledningen att dessa dels var helt okunniga inom området
och dels eftersom de inte insåg att planen var ogenomförbara,
eftersom planen byggde på önsketänkanden och att man skulle ha tillgång
till materiel som inte ens existerade.


Jag är skeptisk till att den första tyska vågen skulle ta sig iland.

Det bygger i.s.f. på antagandet* att Royal Navy, skulle låta
den första tyska vågen komma iland, innan man slaktade den tyska "invasionsflottan",
vilket skulle ha kunnat orsaka Royal Navy onödiga förluster,
då man skulle behöva uppträda i dagsljus.

Nej, jag tror att britterna skulle ha hållit sig till plan och anfallit de tyska utskeppningshamnarna,
med slagskepp och kryssare, för att sedan låta jagarna härja fritt
bland de i praktiken oeskorterade** tyska flodpråmar som lyckades ta sig ut.

Visst, en och annan pråm hade nog tagit sig över.
Antagligen tillräckligt för lite propagandabilder,
men inte nog för en paradera krigsfångar genom London.

Något som jag f.ö. antar att britterna skulle låta bli, även om de kunde,
eftersom britterna var hedervärda och eftersom dylik användning
av krigsfångar i propagandasyfte, vore mot krigets lagar.


(*) Planen bakom Seelöwe byggde vidare på att Tyskland helt plötsligt skulle ha 3ggr
så stort handelsfartygstonnage, som de hade i verkligheten.
Så om Royal Navy och RAF var generösa nog att låta de tyska fartygen vara ifred,
så skulle tyskarna i bästa fall, ha kunnat genomföra 1/3 av Seelöwe,
d.v.s. britterna skulle ha ett markant numerärt övertag,
även om Royal Navy och RAF rullade tummarna.

Planen byggde även på antagandet att man ur tomma intet,
skulle kunna snyta fram en massa minsvepare med personal som inte existerade
(och att britterna självfallet inte skulle lägga ut nya mineringar).

Vidare så byggde Seelöwe på att Luftwaffe,
skulle kunna erövra luftherraväldet över södra England,
vilket uppenbarligen låg bortom deras förmåga.

Det faktum att samtliga tyska underrättelseofficerare i Storbritannien,
därtill var krigsfångar, eller dubbelagenter som jobbade åt britterna, gjorde inte saken bättre.

(**) 1st skolfartyg/lätt kryssare och c.a 10st jagare, var trots allt inget att hänga i julgran.

Fiskebåtar? Då får du nog läsa på litegrann.

Transport av militärt material till västfronten skulle huvudsakligen ha gått genom Iran och Vladivostok? Källa på det tack.

Var det inte också omöjligt för Tyskland att besegra de allierade och tvinga dem till evakuering över kanalen? Det låg rakt inte bortom Luftwaffes förmåga att besegra RAF om de hade fokuserat på det istället för andra mål. Tyskland hade mycket väl kunnat upprätta ett brohuvud på andra sidan kanalen och hållit det medan man successivt skeppade över manskap. Betänk också att Storbritannien var psykologiskt skakade efter Dunkerque. Stridsviljan hos befolkningen i UK var inte god år 1940 och många kritiserade de ledande politikerna för att ha startat kriget. Tyskland borde därför åtminstone ha kunnat tvinga fram ett fredsavtal genom militära operationer.