2015-10-12, 22:33
  #38245
Medlem
HejAntons avatar
Breathless [1960] dir. J-L. Godard

Min första Godard film och troligtvis hans mest kända och mest omtalade. Truffauts manus imponerar främst via dialogen och jag finner mig snabbt störtförälskad i den sköna Patricia. Badboyen Michel är dock främst irriterande och precis som när jag ser Annie Hall eller till exempel filmen som jag kommenterade nedan så undrar jag mest hur dessa kloka kvinnor hamnar, och stannar kvar, hos dessa rötägg. Trots att jag låter som ännu en i kåren av "Nice guys finish last!" så handlar det mest om att jag finner situationen otrolig.

I Breathless finns det åtminstone någon logik då Patricia trots allt verkar dras till Michels farliga sidor som en extension av hennes mer äventyrliga karaktär även om det kanske bara till en början var att hon sökte någon som faktiskt kunde stå som fader till barnet i hennes mage.

Jag förväntade mig nog att bli mer bortblåst av Nya-Vågen legendens mästerverk men trots att Breathless inte lyckades genomföra något paradigmskifte i min filmvärld så var min upplevelse ändå positiv.

7

Citat:
Ursprungligen postat av Situations
Såg Punch-Drunk Love ikväll och det var en väldigt annorlunda upplevelse. Jag älskar när man ser filmer som inte påminner om något man tidigare sett. Jag har ju förstått att Adam Sandlers prestation ses lite som en anomali då han väl mest brukar vara med i riktigt kassa komedier men något jag tänkte mycket på var att P.T. Andersons regi kändes väldigt atypiskt (i jämförelse med vad jag sett tidigare av honom) och ibland kändes det nästan som om man korsat Bröderna Coen med Roy Andersson!



Visst är han. När jag såg The Tree of Life fylldes jag verkligen av upprymdhet och känslan av att jorden är en fantastisk planet vilket inte händer ofta. Nu är jag inte särskilt religiös av mig men Malick lyckas i sina filmer förmedla något överjordiskt vackert vilket gör att tankarna gärna vandrar iväg och får i alla fall mig att fundera på "de stora sakerna". Måhända lite diffust uttryckt, men jag tror du förstår vad jag menar.

Min upplevelse med The Tree Of Life var ungefär likadan. Ett sorts välmående som jag inte visste existerade fanns plötsligt inom mig och jag visste inte om jag ville gråta eller skratta åt den fantastiska känslan jag hade inom mig.

Angående Punch-Drunk-Love så blev jag besviken när jag såg den. Tyckte Sandler var alldeles lika bedrövlig som han brukar och hans karaktär kändes mest som om man slitit någon robot från /r9k/ och satt honom i verkliga situationer. Urbota korkad kille som plötsligt får drömtjejen som ser någonting i honom trots att hon är på ett helt annorlunda intellektuellt plan.
Citera
2015-10-12, 23:43
  #38246
Medlem
robomans avatar
Switchblade Romance (2003)
Det som inledningsvis ser ut att bli en ypperligt balanserad rysare av klassiska mått, med speglar, dockor och andra klassiska spökatteraljer i ett hus på landet, byter kvickt riktning och blir en brutalt grafisk slasher/thriller. Jag är inte den som är äckelmagad, men jag satt rentav och gnydde och drog djupa andetag under vissa sekvenser av filmen. Sedan har den en sluttwist också, om vilken det råder delade meningar.

Jag gillar hellre att fria än att fälla, och jag vill gärna försöka klura ut hur potentiella plot holes istället kunde ha förklaringar. Så jag har en tes som jag inte läst på nätet, ännu. Men jag kommer läsa mer om filmen:

Filmen var rakt igenom genomtänkt, och framför allt perfekt balanserad under den första stunden då våra hjältinnor bekantar sig med huset. Jag imponerades stort av alla de små detaljer som man petade in i det som då alltså såg ut att bli en kuslig rysare. Vem är det egentligen man berömmer för sådant? Regissören, manusskribenten, klipparen? Att man väljer exempelvis att filma en person som är i sitt rum, men just som hon släcker lampan så visar man huset utifrån och att alla rum nu är släckta, vilket ger intrycket av att något hotfullt betraktar huset. Vem i filmskapar-gänget ska ha kredd när sådana saker görs?
Nåväl. Filmen är i alla fall nästan tillräckligt bra för en fyra. Men jag tillhör de som ogillar sluttwisten och som därför i affect ger den betyg 3/6.


Apan (2009)
Svensk film om en man som vaknar upp på ett golv utan klara minnen av vad som hänt honom. Känd för att Olle Sarri inte fick tillgång till filmens manus på förhand, utan fick instruktioner under dess gång.
Jag gillade den här filmen. Den var experimentell och friskt vågad. Huvudpersonens mentala kamp är plågsamt närvarande men filmen lämnar samtidigt mycket till mig som tittare att analysera och spekulera kring. Kameraarbetet är snyggt. Jag har nästan inga invändningar. Filmen kommer få en fyra, och hade kanske fått mer om den jobbat in ytterligare lite behov hos mig att få grepp om exakt vad som hänt. Betyg 4/6.
Citera
2015-10-13, 00:04
  #38247
Medlem
OleYellers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av roboman
Apan (2009)
Svensk film om en man som vaknar upp på ett golv utan klara minnen av vad som hänt honom. Känd för att Olle Sarri inte fick tillgång till filmens manus på förhand, utan fick instruktioner under dess gång.
Jag gillade den här filmen. Den var experimentell och friskt vågad. Huvudpersonens mentala kamp är plågsamt närvarande men filmen lämnar samtidigt mycket till mig som tittare att analysera och spekulera kring. Kameraarbetet är snyggt. Jag har nästan inga invändningar. Filmen kommer få en fyra, och hade kanske fått mer om den jobbat in ytterligare lite behov hos mig att få grepp om exakt vad som hänt. Betyg 4/6.
Den var en riktigt stark filmupplevelse för mig. Ångesten hänger som en tung våt filt över allt som sker samtidigt som autopiloten kopplats in hos huvudkaraktären. Lika delar vidrigt som intressant. Är osäker på om en djupare redogörelse över premissen hade höjt filmen som helhet. Utsökt skådespeleri och foto. Känslan i filmen är riktigt spot on.

Hur ofta känner man så efter att ha sett en relativt ny svensk film?
Citera
2015-10-13, 02:41
  #38248
Medlem
serotonins avatar
Ginger e Fred (1986)

För 40 år sedan uppträdde Amelia och Pippo (Giulietta Masina & Marcello Mastroianni) som Ginger & Fred och imiterade Ginger Rogers och Fred Astaire. Nu är det dags för de tu att återförenas inför en stor tv-sänd italiensk julshow!

Där har vi handlingen och med Fellini som kapten blir det till en glatt satirisk känga mot idiotifieringen av tv-mediet. Med tanke på hur TV ser ut idag är satiren rätt förutseende, men sådär jättevass tycker jag personligen inte den är - det är mest Ginger & Fred och massa typiska Fellinifreaks; dvärgorkestrar, tjocka tanter och transvestiter och massa annat smått och gott runt omkring. Hela tiden. Mycket på en gång.

Det blir inget högt betyg men Fellini är bra på vitamininjektioner; energin, musikvalen och infallen, samt kemin mellan Masina och Mastroianni gör att filmen ändå lämnar en god eftersmak. Inte så engagerande, men tämligen underhållande.

2+/5
Citera
2015-10-13, 03:04
  #38249
Medlem
The crazies. 3/5

Handlar om en småstad där kaus utbryter pga ett hemligt biologiskt vapen.

Var rätt underhållande men ingen succé.
Citera
2015-10-13, 03:25
  #38250
Medlem
Strobeliciouss avatar
The Martian

Var på bio tidigare ikväll och såg denna rullen. Tyckte den var riktigt bra, den är 2h 22min lång men kändes varken lång eller tråkig någonstans.

5/5
Citera
2015-10-13, 09:54
  #38251
Medlem
T.H.F.C.s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av 20152015
The crazies. 3/5

Handlar om en småstad där kaus utbryter pga ett hemligt biologiskt vapen.

Var rätt underhållande men ingen succé.
Vilken version såg du - 1973 eller 2010?
Citera
2015-10-13, 10:19
  #38252
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av HejAnton
Breathless [1960] dir. J-L. Godard

Min första Godard film och troligtvis hans mest kända och mest omtalade. Truffauts manus imponerar främst via dialogen och jag finner mig snabbt störtförälskad i den sköna Patricia. Badboyen Michel är dock främst irriterande och precis som när jag ser Annie Hall eller till exempel filmen som jag kommenterade nedan så undrar jag mest hur dessa kloka kvinnor hamnar, och stannar kvar, hos dessa rötägg. Trots att jag låter som ännu en i kåren av "Nice guys finish last!" så handlar det mest om att jag finner situationen otrolig.

I Breathless finns det åtminstone någon logik då Patricia trots allt verkar dras till Michels farliga sidor som en extension av hennes mer äventyrliga karaktär även om det kanske bara till en början var att hon sökte någon som faktiskt kunde stå som fader till barnet i hennes mage.

Jag förväntade mig nog att bli mer bortblåst av Nya-Vågen legendens mästerverk men trots att Breathless inte lyckades genomföra något paradigmskifte i min filmvärld så var min upplevelse ändå positiv.

7

Dom kändaste New Wawe filmerna är ganska publikfriande, du verkar vara en öppensinnad person så du kanske ska kolla L'année derničre ā Marienbad eller Vivre Sa Vie istället.
Citera
2015-10-13, 18:06
  #38253
Medlem
saggesalivs avatar
Brazil (1985)

En byråkratgosse i framtiden blir motståndare till staten!

Detta är en finurlig, humoristisk, stilistisk, intressant och engagerande dystopi. Jag har lite svårt för Terry Gilliams filmer och registil i allmänhet, De 12 apornas armé är tex lite av ett hatobjekt för mig, så hade inte direkt så stora förväntningar på ännu en Gilliam dystopi. Men trots att filmen totalt genomsyrar Gilliams stil, så tycker jag ändå om den, den är snygg och rolig och har en intressant storyline. På nästan 150 minuter, är den lite väl i längsta laget, men den blir aldrig direkt tråkigt.

Brazil ligger och balanserar på gränsen till att stundtals vara för tramsig (Gilliamstil) men jag tycker ändå att i sin helhet så lyckas den hålla det till ett mått som i slutändan blir en okej helhet.

Robert De Niros biroll som Harry Tuttle är helt fantastisk, rent karaktärsmässigt alltså. Har något svårt att sympatisera med protagonisten Sam Lowry dock, ej helt klart varför.

Allt som allt, en bra film. Rekommenderas om man gillar smutsiga byråkratidystopier, rekommenderas om man gillar Gilliam, rekommenderas inte om man har svårt för en gnutta humor och trams inblandad i seriositeten.

Betyg: 66/100
__________________
Senast redigerad av saggesaliv 2015-10-13 kl. 18:11.
Citera
2015-10-13, 18:13
  #38254
Medlem
serotonins avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Chenille
Dom kändaste New Wawe filmerna är ganska publikfriande, du verkar vara en öppensinnad person så du kanske ska kolla L'année derničre ā Marienbad eller Vivre Sa Vie istället.

Vivre Sa Vie är ju cool, men Last Year at Marienbad kan om det vill sig illa ha en riktigt avskräckande effekt på den som vill utforska franska nya vågen. Hands down den tråkigaste filmen jag någonsin sett. Fast det finns ju dom som tycker det är ett mästerverk förstås.
Citera
2015-10-13, 18:14
  #38255
Medlem
BrutusBeefcakes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av saggesaliv
Brazil (1985)

En byråkratgosse i framtiden blir motståndare till staten!

Detta är en finurlig, humoristisk, stilistisk, intressant och engagerande dystopi. Jag har lite svårt för Terry Gilliams filmer och registil i allmänhet, De 12 apornas armé är tex lite av ett hatobjekt för mig, så hade inte direkt så stora förväntningar på ännu en Gilliam dystopi. Men trots att filmen totalt genomsyrar Gilliams stil, så tycker jag ändå om den, den är snygg och rolig och har en intressant storyline. På nästan 150 minuter, är den lite väl i längsta laget, men den blir aldrig direkt tråkigt.

Brazil ligger och balanserar på gränsen till att stundtals vara för tramsig (Gilliamstil) men jag tycker ändå att i sin helhet så lyckas den hålla det till ett mått som i slutändan blir en okej helhet.

Robert De Niros biroll som Harry Tuttle är helt fantastisk, rent karaktärsmässigt alltså. Har något svårt att sympatisera med protagonisten Sam Lowry dock, ej helt klart varför.

Allt som allt, en bra film. Rekommenderas om man gillar smutsiga byråkratidystopier, rekommenderas om man gillar Gilliam, rekommenderas inte om man har svårt för en gnutta humor och trams inblandad i seriositeten.

Betyg: 66/100

Oj! Nä men dra på trissor, du är tillbaka! Välkommen!
Citera
2015-10-13, 18:17
  #38256
Medlem
Carnage.s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av saggesaliv
Brazil (1985)
Betyg: 66/100

Hur kom du fram till att den skulle få just 66 av 100 i betyg? Betygssystem som går från 1-100 är ju bara dumt. Din text om filmen räcker, den är välskriven, men betyget är bara ogenomtänkt.

Såg äntligen The Gift igår. Otäck, otäck, oooooootäck jävla film. Så pass bra och trovärdigt skådespeleri har jag inte sett från en amerikansk film på väldigt länge.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in