Konservativa Muf:are försöker låtsas att nyliberalism är vänster i dagens SvD

Några värdekonservativa ungmoderater fabulerar en i debattartikel i SvD idag och kallar ungdomsförbundets högersväng för "vänster".

Sen när blev nyliberalism vänster?

Och varför ljuger moderater så mycket?

http://www.svd.se/muf-blir-allt-mer-verklighetsfranvanda/om/debatt

Håller med om att det är lite egendomligt att kalla nyliberaler för "vänster".

Detta sagt, så förstår jag vad artikelförfattarna menar. Nyliberala utopister har ju förutom MUF och delar av M även tagit över hela C och delar av FP. Även inom MP hittar man uttalat nyliberala idéer, låt vara lätt grönmaskerade.

Som socialliberal skulle jag förstås säga att alla dessa partier gjort en kraftig högersväng, med det är mitt perspektiv. Jag kan förstå om värdekonservativa moderater, i den mån de fortfarande finns, ser det på ett annat sätt.

Egentligen behöver vi en extra dimension förutom höger-vänsterskalan för att beskriva svensk politik: den mellan utopism och realism. De borgerliga partierna (och MP) har blivit mycket mer utopistiska de senaste 20 åren, särskilt då ungdomsförbunden.

I övrigt har ju artikelförfattarna helt rätt. MUF måste skrota den nyliberala utopismen och bli mer realistiska om de ska forsätta att vara en relevant kraft i svensk politik. De måste intressera sig för politikens sakfrågor och sluta med det verklighetsfrånvända tramset. Gäller för övrigt även de övriga borgerliga partierna och deras ungdomsförbund. Möjligen med undantag för KD.

Fast nyliberalismen och vänstern är ju varandras nyttiga idioter.
Inom nyliberalismen är globalismen helig, fritt flöde av kapital och arbetskraft. Det finns ingen som helst respekt för traditioner och säregna kulturer som då blott ses som transaktionskostnader och handelshinder. Massinvandring blir ett faktum och det skor sig vänstern på.
Vänstern å andra sidan hatar globalismen och den internationella kapitalismens framfart men vill ändå ha öppna gränser för att kunna gotta sig i sitt "allt till alla"-mantra och tillsynes undermedvetet (eller fullt medvetet) vilja straffa homogena västeuropeiska kulturer med mångkultur och misär.
På så sätt vill nyliberalerna och marxisterna nå samma mål, om än av två olika anledningar.

Jag är inte säker på att anledningarna är så olika. I båda fallen handlar det om utopism, låt vara med olika ideologiska förtecken.

Varför ser du nyliberalismen som utopisk?

Själv kan jag inte se att fria marknader och fria individer är orealistiskt. Kollar man historiskt och försöker uppskatta graden av ekonomisk frihet så finns det en ganska klar korrelation mellan hur ekonomiskt fritt ett land har varit och hur hög tillväxt det haft. Nog för att korrelation inte är kausalitet, men vi vet också om att korrelationen i det här fallet har börjat med ekonomisk frihet och sedan lett till mer välstånd (det tydligaste exemplet på det kan nog vara alla ekonomiska frizoner i Kina och resten av världen). Och om man kollar på alla de varor som folk tror inte kan skapas på marknaden så finns det gott om exempel på hur de producerats på en relativt fri marknad.

När det sedan gäller sådant som att "men, även dessa länder hade vissa regleringar och viss statlig produktion" så visst, det stämmer. Men det var lite olika regleringar i varje land och de kunde alla producera sådant som socialförsäkringar, skolor, sjukvård och vägar - så rimligtvis var det inte regleringarna i sig som möjliggjorde detta. Istället var det den bakomliggande handeln som förklarar hur det välståndet kunde skapas.

Och när det gäller påståenden som "droger/prostitution skulle orsaka för många problem för samhället" så verkar även historien visa att de värsta problemen med droger kommer av att folk blir inspärrade, droger blir mer osäkra och gäng bildas för att förse marknaden med det. Det senare gäller även för prostituerade - bordellerna i Danmark är, som jag förstått det, ägda av entreprenörerna själva och i Nevada så drivs det som företag där sexarbetarna är anställda.

Kul att det dyker upp ett praktexemplar av orealistisk nyliberal och börjar dra de gamla vanliga fantasierna...

Vad var fantasier?

Jag är annars inte en nyliberal, utan anarkokapitalist.

Nyliberaler (och ankor) gör enligt min mening precis samma misstag som Lenin gjorde när han formulerade tesen om den kommunistiska människan.

Lenin trodde att om man bara skapar ett samhälle utan förtryck och klassmotsättningar, dvs. ett kommunistiskt samhälle, så skulle alla människor bete sig klokt och samarbeta för det gemensammas bästa. Mänskligheten skulle därmed gå in i en era av fred och framåtskridande utan krig och konflikter.

Nyliberalerna (och även ankorna) tror att om man bara minskar statens "förtryck" av människorna, dvs. lagar och skatter, så kommer de flesta människor att bete sig rationellt och frivilligt samarbeta för att öka välståndet. Krig och konflikter skulle försvinna eftersom det är något som stater ägnar sig åt.

Dessa föreställningar är utopistiska därför att de ignorerar människans natur. Vi är ingen alltigenom rationell eller god varelse, utan en art som skapats genom årmiljoner av selektion på den afrikanska savannen, där grundregeln är: äta eller ätas. Den som tvivlar på det bör studera hur vår kusin schimpansen beter sig mot främlingar, alltså individer som inte tillhör den egna flocken.

Innebär det att mänskligt samarbete för det gemensammas bästa är omöjligt? Nej, men det förutsätter ett visst oundgängligt tvång: gemensamt beslutade lagar och regler och mekanismer för att garantera att de efterlevs. Kort sagt staten, på gott och ont.

Det som mänskligheten uppnått sedan upplysningstiden är att vi skapat den moderna staten där tvånget står under demokratisk kontroll och makthavarna är ansvariga inför folket. Detta är en av våra viktigaste framsteg genom tiderna, och något att slå vakt om.

Utan staten får man ett rövarsamhälle där nävrätten och blodsfejden upphöjs till lag och en social stratifiering där folket delas in i utsugare och utsugna. Det har skrivits otroligt mycket flum om den isländska fristaten och andra primitiva samhällen av nyliberaler och ankor, som förmenta exempel på att ett samhälle kan fungera utan en stark centralmakt. Den som är intresserad av historia och vet hur det faktiskt gick till på det forna Island, eller för den delen i vikingatidens Sverige, önskar sig dock inte detta samhälle tillbaka.

Så för att summera: nyliberalernas (och ankornas) utopism består inte i först hand i att deras ekonomiska teorier är fel - i vart fall inte om folk faktiskt levde enligt dessa teorier - utan i att de har orealistiska förväntningar på att människor ska bete sig rationellt och inte förtrycka och suga ut sina medmänniskor om man tar bort eller reducerar det tvång som den moderna staten utövar.

Nu slåss du nog lite mot halmgubbar, iallafall vad gäller klassiska liberaler, eller 'nyliberaler', ankorna får tala för sig.
Irrationella människor blir inte rationella om skatterna sänks, eller deras personliga frihet ökas, men ökad frihet ger människor större möjligheter att bete sig efter eget behag och gottfinnande, vilket liberaler ser som en god sak.

Varför tror du att nyliberaler vill avskaffa staten? Staten skall vara liten och ansvara för de saker som inte löser sig på en fri marknad, normalt sett brukar detta innefatta (minst) inre och yttre säkerhet, dvs polis och försvar, samt rättsväsen. Nattväktarstaten kanske klingar bekant. Det är inte en avskaffad stat. Detta skall göras så effektivt som möjligt, så att det går åt så lite skattemedel som möjligt. Därmed saknas medel för genusforskning, föräldrapenning, upplysningskampanjer etc. Varför önska sig staten på gott och ont när det räcker med gott?

Det får du nog ta med ankorna, jag har då aldrig träffat en nyliberal som förespråkar nävrätt och blodsfejd.
Jag bryr mig egentligen inte om folk beter sig rationellt eller ej, så länge de inte hindrar mig att göra det. Vad gäller förtryck och utsugning gäller ju för nyliberaler att vi inte anser att man har rätt att utöva våld mot en annan människa, all samverkan måste ske frivilligt. Vi äger våra liv, och frukterna av dem, vi har frihet att agera som vi vill så länge vi inte inskränker samma frihet för andra. Det är lagens uppgift att se till att så sker, inte att utöva annat tvång för att en eventuell majoritet vill ändra andras beteende (som idag).

Så min uppfattning är nog att du har skapat en halmgubbe av vad du tror nyliberalism är, och försöker argumentera mot den.

Det är just detta med lagen som välfärds och omfördelningskramarna inte tycks förstå hur många gånger vi än påpekar dess avgörande roll.
Det liberala samhället vilat tungt på sin konstitution och dess tillämpning i lagen.Detta i sin tur härleds ur tron på rättvisa, verklig rättvisa. Rättvisa som något som garanterar att alla medborgare behandlas lika.
Dagens välfärdtillbedjare ser rättslösheten och den godtyckliga indrivningen som något normalt och mer eller mindre som en förutsättning för välfärdsstaten.
De är ur denna skeva världbild friheten framstår som ett hot mot säkerheten.

Nu var det inte min avsikt att likställa nyliberalism och anarkokapitalism, men eftersom jag svarade på ett inlägg från en anka tyckte jag att det var viktigt att poängtera de likheter som trots allt finns mellan dessa två ideologier.

Nej, ni nyliberaler vill inte ha tillbaka nävrätten och blodsfejden. Men den nattväktarstat som ni förespråkar skulle också skapa stora problem. Om man ger människorna total ekonomisk frihet får man ett samhälle som påminner om förra sekelskiftets USA innan Teddy Roosevelts reformer. Alltså det som brukar kallas för rövarkapitalism.

Utsugning och förtryck behöver inte nödvändigtvis uppstå genom fysiskt våld. Det räcker med att vissa människor är smartare än andra och utnyttjar det övertaget för att skaffa sig ekonomisk makt över sina medmänniskor. Låter man de här mekanismerna verka helt ostört får man som resultat ett stratifierat samhälle där folk delas in i utsugare och utsugna.

Bortsett från de moraliska aspekterna så är ett sådant samhälle inte heller önskvärt av ekonomiska skäl. Rövarkapitalism leder nämligen inte med automatik till att resurserna används på ett effektivt sätt utan främjar karteller och truster som motverkar marknadskrafterna. Det var detta problem som Roosevelt försökte tackla med sina reformer.

Ett annat problem med rövarkapitalismen är systemets instabilitet. Det sena 1800-talets USA präglades av ständiga bankkriser och boom-bust cykler i ekonomin. Problemet är att i en renodlad rövarkapitalism premieras alltid kortsiktiga vinster på bekostnad av långsiktighet och stabilitet. Man måste helt enkelt tvinga banker att ha tillräckligt höga reserver - för att ta ett exempel - eftersom det inte är lönsamt för dem att ha det.

FED skapades som ett försök att komma tillrätta med detta, men det var först efter börkraschen 1929 som man införde en hårdare men nödvändig reglering av finansmarknaden, bland annat 1932 års Glass-Steagall Act.

Idag har vi för övrigt återskapat samma problem inom den finansiella sektorn genom en alltför långtgående avreglering. Glass-Steagall Act togs bort efter intensivt lobbyarbete från de amerikanska bankerna, och den enorma handel med derivat som växt fram de senaste decennierna är nästan helt oreglerad. Resultatet blev bankkrisen 2008, och de problem som vi fortfarande brottas med som en konsekvens av detta.

Min poäng är att en väl fungerande marknadsekonomi kräver reglering som ser till att man har ett level playing field där marknadskrafterna inte sätts ur spel genom fusk, kartellbildningar och olika typer av ekonomisk brottslighet. Statens roll i ekonomin är lite som domarens roll i en fotbollsmatch. Ni nyliberaler tror att det går att spela fotboll utan en domare, och det kanske det gör i ett kompisgäng, men inte när det blir allvar.

Till detta kommer problemet med ekonomisk och social stratifiering som i slutändan leder till politisk instabilitet. Den franska adeln tyckte nog att L'Ancien Régime fungerade förträffligt, men vi vet ju hur det slutade. Ett annat exempel är ryska revolutionen. I båda fallen ledde rimliga och tämligen modesta krav på politiska och ekonomiska reformer till blodbad. Revolutionen äter sina barn, som Mallet du Pan en gång skrev.

Vi socialliberaler tror alltså på en reglerad marknadsekonomi och en gemensamt finansierad välfärd därför att exemplen från historien på vad som händer om man inte reglerar marknaden och tillåter alltför stora sociala och ekonomiska skillnader att uppstå förskräcker.

Bankkrisen 2008n var ett regleringsmisslyckande, inte ett marknadsmisslyckande. Rötterna var Freddie Mac och Fanny Mae, delvis statliga bolag som lånade ut pengar till folk som inte var kreditvärdiga. Om vi hade låtit bankerna falla istället för att rädda dem hade de lärt sig vikten av risk- och kredithantering, nu har de lärt sig, iksom de svenska, att staten, dvs skattebetalarna, alltid räddar dem. Privata vinter, socialiserade förluster, inte särskilt nyliberalt.
Inga karteller eller naturliga monopol finns för evigt, det ser just marknadskrafterna till, missbrukas monopolställningen skapar entrepenörer substitut eller undanröjer monopolet genom bättre produktionsmetoder, det finns åtskilliga exempel genom tide. Statliga monopol däremot kan leva för evigt, de skyddas ju från marknaden av lagen, oh är därför dåliga.
Samma sak med karteller, de bara hur OPEC gång på gång misslyckas med att styra oljepriset.
Och att kalla dagens finansmarknad för underreglerad visar bara på en stor okunskap, du har nog aldrig jobbat i, eller ens nära den, då skulle du inte skriva så.
Vinnarna skriver historien, det gäller reglerarna i USA också. Att FED, FDIC och andra regleringar skulle ha räddat USA undan en påstådd rövarkapitalism som av vissa ansågs dålig är en åsikt, inte ett faktum. The New Deal var början till big government, med alla dess nackdelar, många skulle nog anse att the cure was worse than the cold, rövarbaronerna hade fallit samman av sin egen tyngd om de missbrukat sina monopol, ny teknik hade gjort monopolen obsoleta, och så hade marknaderna, som vanligt när de lämnas ifred från klåfingriga politiker som tror de kan detaljstyra verksamhet, utvecklats vidare.

Ni är inte ensamma att tro på en reglerad marknadsekonomi, det gör nog många nyliberaler också, skillnaden är ju hur mycket, och vad, som ska regleras. Ni vill du dessutom genomföra ganska omfattande omfördelningar, som ju inte heller känns särskilt liberalt.

"Ni nyliberaler tror att det går att spela fotboll utan en domare, och det kanske det gör i ett kompisgäng, men inte när det blir allvar."
Nejdå, en domare behövs, och en räcker för att upprätthålla de regler som skapats. Ni socialliberaler tror att om matchen inte går er väg så är lösningen fler domare på planen, och nya regler under matchens gång. Det visar sig ju i land efter land inte funka något vidare.