Citat:
Ursprungligen postat av
erp.b
Skulle vara intressant att veta hur du vad vad belgisk kriminalvård tror och resonerar.
Jag skulle tro att belgisk kriminalvård resonerar som de flesta, om inte alla, kriminalvårdsmyndigheter fungerar i västeuropa. Dvs ju längre straff och ju grövre brottslighet och ju större risk för återfall desto under strängare former sitter vederbörande inlåst eftersom man vill förhindra återfall i brottslighet under pågående fängelsestraff och man vill förhindra rymning. Knark Olofsson har ju flera år kvar, är flerfaldig återfallsförbrytare osv.
Men det är klart, man kan ju tänka sig, rent teoretiskt, att Belgien är det magiska tvärtomlandet där tunga brottslingar sätts på öppen anstalt medan rattfyllerister sätts på högsäkerhetsfängelser. Jag tror dock inte på detta.
Citat:
Ursprungligen postat av
intePK14
Jag är ingen "fanboy"!! Däremot tycker jag det är tröttsamt med alla förbittrade typer, som skriver svavelosande inlägg om Clark. Jag ser honom som en glad gamäng i periferin - en person, som på något sätt hör till Sverige. Under det sena 60-talet lär det ha varit något av en folksport, att "leta efter Clark" via tidningsartiklarna, när han då var på flykt (det var väl Göteborgshistorien med Nordahl).
Clark sade själv, att han skulle ha tjänat 50.000:-...i månaden, tror jag det var, när han var på rymmen under det tidiga 70-talet. Denna summa tjänade han på tidningsintervjuer.
Clark - en businessman!!

Alltså, den du kallar en "glad gamäng" är faktiskt en person som förgiftat mängder med människor i form av överdoser av narkotika och drogberoende. Människor som förlorat sina anhöriga, människor som blivit bestulna, rånade och mördade under rus och i desperation för att kunna finansiera sitt missbruk. Allt för att sådana som Knark Olofsson ska kunna sitta med sin kulmage och spela allan på en större fritidsbåt.
Under framför allt 70-talet så var media extremt vänstervridet och Clark var närmast en folkhjälte. Bland annat meddelade han från fängelset att han avsåg att bli journalist och påbörjade studier för detta samtidigt som flera stora tidningsredaktioner öppnade upp för att anställa honom. Inte för att han var särskilt begåvad skribent, det är han inte, utan därför att tidsandan var sådan. Det här var i samma tidsperiod som Släpp Fångarna Loss med Tage Danielsson spelades in och då Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering hade oerhört stort inflytande på den allmänna debatten. Förvisso var det en välbehövlig debatt men den ökade humaniseringen ledde också till att sådana som Knark Olofsson gavs nya chanser hela tiden.