Citat:
Ursprungligen postat av
Rosa-Pantern
Knark Olofsson måste vara en av de största losers som finns. Även om han skulle ha tjänat stora pengar på narkotikahandel så har han suttit i fängelse så mycket att det antal år han kunnat njuta av pengarna varit väldigt få.
Knark Olofsson måste också vara den ende etniskt infödde svensk som lyckats bli utvisad på livstid från Sverige. Någonsin. Med tanke på hur sällan nyanlända våldtäktsomalier och annat pack utvisas så var det nog Knark Olofssons största bedrift.
Angående pengarna som försvann från Norrmalmstorgsdramat så vägrade Knark säga hur han fick undan pengarna obemärkt. När Janne Olsson gick ut med sanningen, att Knark stoppat upp dem i analen så har Knark kommit med den föga trovärdiga förklaringen att han lade pengarna i frankerade kuvert med kompisars adresser på.
Då Knark satt inne under sin storhetstid så var svensk kriminalvård ett skämt. Idag är det hårda bullar inom kriminalvården och Knark sitter på Fenixavdelningen på Kumla - landets säkraste avdelning, ett högsäkerhetsfängelse inom högsäkerhetsfängelset. Hans frihet innanför murarna är närapå obefintlig. Jag menar att det är en form av torty men i fallet med Knark Olofsson har jag visst överseende. Eller som Knark själv uttryckte det i intervju:
– "Snacka om att klyschan stämmer: Det var bättre förr."
Här har vi en till, som skjuter in sig på Clark

.
Vem som är en vinnare, respektive loser, är ju en väldigt subjektiv fråga. Naturligtvis skulle antagligen väldigt få vara beredda att byta liv med Clark - de 30+ åren har tillbringat bakom galler ter sig motbjudande. Pengar tror jag nog han har gjort, mer än han kan räkna - vilket knappast kan kompensera alla fängelseår. Men å andra sidan, hur mycket tid har en person, som aldrig suttit frihetsberövad egentligen över för att "njuta" av livet? Så är han en loser, egentligen? En faktiskt ganska intressant fråga.
Angående utvisningen på livstid, tror jag du har rätt. Men jag vet inte, om han ser det som någon nämnvärd förlust - han har ju dock lämnat landet, och avsagt sig medborgarskapet.
Beträffande de frankerade kuverten, tror jag berättelsen kan vara sann. Betänk, att detta var andra tider, -73, och dessutom var det ett j-a hallå i massmedia och utanför banklokalen. Clark har ju alltid varit påhittig och listig. Han ska dessutom ha försökt gömma en sedelbunt bakom ett bankfackskåp.