Man kan nästan tro att Nordea-killen läst mina inlägg i tråden. (Men naturligtvis är det fler som kan utföra enkla räkneoperationer).
http://www.di.se/artiklar/2015/10/8/darfor-har-det-aldrig-varit-billigare-att-bo-i-stockholm/
Citat:
Han räknar på ett hushåll med två personer med tjänstemannajobb i privat och statlig sektor som bor i en tvåa på drygt 60 kvadratmeter i huvudstaden. Med en belåningsgrad på 85 procent och en boränta som motsvarar genomsnittet för hela bolånestocken, 2 procent, spenderar de 14 procent av sin disponibla inkomst på bostadskostnader.
Och sedan:
Citat:
Motsvarande par spenderade strax under 15 procent av sina inkomster på bostaden för 10 år sedan och runt 18 procent för 20 år sedan.
Så den här typen av låntagare har 4% mer inkomst att bränna av på konsumtion (eller amortering) nu jämfört med för 20 år sedan.
Även Harry Flam är med i artikeln, och ger kommentarer om alternativkostnad:
Citat:
Snitthyran för en nyproducerad hyresrätt ligger på 2.400 kronor per kvadratmeter. Därmed skulle dagens genomsnittspris på 88.000 kronor per kvadratmeter vara motiverat vid en bolåneränta på 5,7 procent – betydligt mer än dagens snittränta för bolånetagare.
Nu brukar folk förvisso betala mer för nyproducerat. Men varför skulle priserna falla så mycket om nyproduktion innebär så mycket högre boendekostnad?
Sedan ojar han sig över att folk kommer att behöva "dra åt svångremmen" om räntorna går upp. Och att det skulle inverka negativt på ekonomin. Där gör han dock två missar.
1) Man driver redan amorteringskrav som ger just den effekten. Det är således accepterat. Och redan delvis i drift.
2) Medan ökad amortering på riktigt ger reduktion i efterfrågan (och är BNP-sänkande) så gäller inte det vid ränteökning. En ränteökning säger bara att det är långivaren som får spendera i stället för låntagaren.
Båda dessa känner rimligen Flam till. Men måste tillgripa alla halmstrån. Men visst är det "intellektuellt ohederligt" av Flam, som Trilske skulle ha skrivit.