Varför tenderar fackspråk inom svenska akademin resultera i lånord/anglicism?

Följande är från en av mina discipliner, logik.

Konnotation. Varför inte istället svenskans bibetydelse? Betydligt klarare.

Negerande. Varför inte nekande? En nekande sats.

Disciplinen lingvistik är inte utan skuld heller, de föredrar generiskt. Vad sägs om generellt? Varför inte föredra det ordet alla förstår istället för deras inlånade skräp.

Jag anser att detta är högtravande, kvasiintellektuellt strunt från akademins företrädare. Tro mig, det finns ännu värre exempel.

Vad tycker ni?

Många av orden du tror är anglicismer lånades in redan under 1700-talet när franska var högsta mode. Engelska har, likt svenska fast i högre grad, lånat in franska ord som i de flesta fall helt ersatt de tidigare inhemska orden.

Jag skrev lånord/anglicism. Alltså båda fenomenen. Alternativen jag bidrog med är svenska motsvarigheter som alla förstår innebörden av. Det är kvasiintellektuellt att förorda utländskt präglade lånord. Man vill ge sken av att besitta ett större ordförråd än vad som faktiskt är fallet (de hämtar bara direkt från andra språk istället).

Ah! Kom på en till: ekvivalent. Varför inte motsvarande. Återigen, det ena är elitistisk och inlånat. Mitt alternativ däremot förstår alla. Varför komplicera språket i onödan?

Det är väl av samma anledning som det har blivit populärt att döpa "allt" till något på engelska. Folk känner sig coolare och mer världsvana.

Jag tycker, angående de akademiska orden, att det är bra med varianter för att slippa för mycket upprepningar av samma ord som ibland annars kan förekomma.

Det vore högst olämpligt att växla mellan synonyma ord. Konnotation och ekvivalent används uteslutande i utbildningssyfte. Sedan är "cool" också ett tydligt inlånat ord. Fräsig är den svenska motsvarigheten.

Det är inte alls säkert fräsig kan eventuellt komma från franskans fraise.

Det beror bara på vilken variant av "fräs" man anser det komma.

Det är i vilket fall en mer svensk klang. Särskilda tyska lånord är också lika svenska till den graden att ursprunget saknar betydelse. Ord som ekvivalent är ju direkt stulna.

Jag frågar återigen: varför inte föredra det ordet alla förstår? Erkänn att ni försöker hävda er.

Kan ta och rekommendera följande länk: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/75/27.html#FR%C3%84SIG

Sedan har vi lite om fraise här: http://dictionary.reference.com/browse/fraise

Ja, jag erkänner. Men du skriver själv fancy schmancy-ord som kvasiintellektuell istället för det mer folkliga skenlärd.

Skenlärd är en beskrivning rörande utbildningsgrad, som dock kan förvilla. Ett kvasiintellekt är förknippad med att aktivt ge sken av att vara någon de inte är, likt en bluffmakare. En amatör och bluffmakare är ju olika i att den tidigare inte gör några anspråk. En företrädare för akademin är omöjligen skenlärd, men denne kan fortfarande försöka sig på högre nivåer, som dock sådana som jag genomskådar och förlöjligar.

Fler inlånade, överflödiga ord: adekvat. Hur många förstår dess innebörd jämfört med passande, lämpligt, eller vad det nu var som avsågs. Språket blir inte fulare av att nå ut till hela publiken. Tvärtom är exakthet något att framhålla.

Adekvat används för att beskriva ett tillstånd där en person är »vid sunda vätskor« och betyder, »motsvarar ett normaltillstånd«. Om personen inte gör det benämns den inadekvat. Det fungerar tämligen illa att ersätta det med »opassande« eller »olämplig«, vilket är något helt annat.