Citat:
Ursprungligen postat av
Venicones
Märkligt att inte fler av hans "vänner" säger som det är rätt ut: att han var ett ärkesvin. För det var han. Knullade till höger och vänster och dumpade sina kvinnor på löpande band. Festade och svinade på turné och i sin lyxvilla i Italien. Hyllade diktatorer och totalitära regimer i sina texter. Drog in grova pengar på sina politiska traktat på skiva.
Sen är det svårt att förstå varför han hängde upp sig så mycket på det här med sin mamma?
SÅ många kvinnor och inte en endaste utav dem lyckades locka ur Björn Björns "sanning". Kvinnor är annars mycket bra på att locka ur män deras innersta tankar.
Björn SÅ känslosam annars och då genom sina texter? Och ändå samtidigt ha sådan kontroll på sina känslor att han var en far för sina båda döttrar och då tydligen en mycket god far?
Något med Björn stämmer faktiskt inte.
Född med psykiska behov och det utanför det "normala", men det tror jag Björn var.
Tog förresten inte hans mor livet utav sig?
Jag har sett detta förut och då med barn som har rent sjukliga behov av sina föräldrar, barn som farit väl i hemmet, men barn som inte varit helt normala och detta från födseln.
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/ingen-sag-smartan-i-hans-latar/
mamma, säg att jag är din älskling
Björn fick ju vara ensambarn i fem års tid(kanske kom här också ett syskon till, och det efter fem hela år, för att kunna stävja Björn och för att kunna fostra Björn, för att kunna hantera Björn?). Men det verkar inte ha varit tillräckligt för honom.
Lillebror här kom nog rejält på efterkälken han och där sitter han kvar än idag.
I mina ögon var Björn Afzelius inget annat än en jättebebis. En feg, jävla skit och som gömde sig bakom riktiga människors verkliga och svåra livsöden.
Detta gjorde Björn från födseln och till döden.