Möten med opinionen

Fortsättning från föregående inlägg.

Jag får följande svar;


Varpå jag svarar;


Detta framstår nog som väl hårda ord. Till saken hör väl att min syrra liksom varit den där personen som finns i vissa familjer som liksom alltid lyckas få alla att känna sig obekväma. Det har varit allt möjligt genom vår uppväxt. Min yngre bror har inte pratat med henne på femton år, hon har typ samma förhållande med vår pappa. Dock har vi ju barn i nästan exakt samma ålder så jag har verkligen försökt glömma all gammal skit de senaste åren; tänkt att man ju faktiskt bara har en syster o.s.v. Försökt vara positiv och sopa under mattan alla samvetslösa saker som hon gjort och sagt under åren.

Men nu brann det rejält som ni ser. Att denna historielösa idiot säger att jag är 'skämmig', för att sedan köra von-oben attityd och lägga ann en ton som att det är jag som jagar henne med mina åsikter.. Nej det är för mycket. Jag behöver inte detta.

Har vi nått punkten där det inte är PK:isterna som 'unfriendar' SD:are?
Är jag bland de första att proklamera mig för fin för samröre med en kulturrelativist i min sociala krets?

Skämt åt sido. Jag låter Julia Ceasar avsluta denna case study:


Det var trots allt ganska trevligt att låta ungarna tulta runt tillsammans emedan vi föräldrar satt och drack kaffe underhållna av det vanliga struntpratet.
Nu blir det inget mer sådant.
Tack Wolodarski & Co för att jag inte längre har en syster.

Har haft synnerligen snarlika upplevelser med min syster. Och mor. Och far. Och sambo. Min far har dock sett förbi DN-propagandan det senaste halvåret och börjat vakna upp. Övriga verkar vara lost causes och jag är numer utan sambo.

Du skrev visserligen "skämt åsido", men jag är personligen utled på detta fullständigt idiotiska "PK"-trams som en del kommer dragandes som bara fullständigt skriker att den intellektuella nivån på saker och ting är så pass låg att det knappast rör sig om en person värd att tala med.

That sucks. Själv har jag tur. Min fru är ännu mera rabiat än jag själv är vad gäller dessa frågar. Resten av släkten, den del jag har samröre med, är som sagt ytterst Sverigevänliga.


Ja det stavas "skämt åsido" inte "skämt åt sido" som jag skrev.. haha
Men precis som du skriver så slås jag av likformigheten i de 'argument' som presenterades.
I just fallet jag-o-min-syster så handlar det inte bara om kulturrelativismen - främst därav uttrycket 'skämt åsido' - men nu blev det droppen som, med råge, fick bägaren att rinna över.

Jag fick en ordentlig överraskning idag, när jag skulle skjutsa en äldre kvinnlig släkting från sjukhuset. Vi har aldrig någonsin pratat politik.

Hon behövde handla lite livsmedel på hemvägen så jag stannade till vid den på vägen närmsta butiken. Då sa tanten: -"Nej, jag vill hellre handla i butiken XXX för den drivs av svenskar"-

Detta är intressant för tidigare i tråden pratades det om antal procent "Gillar SD" för folks vänlistor på Facebook. Ganska fort framkom det att väldigt få har vänner som gillar SD på Facebook vilket återigen bekräftar att vi har en åsiktskorridor i Sverige (som återigen bekräftas av Demoskops undersökning av saken).

Tanten som gjorde uttalandet låter som ett typiskt exempel på någon som inte sugs upp av opinionen eller i opinionsundersökningarna (hon kanske t om inte ens röstar på SD även om kritik mot invandringen blivit synonymt med SD).

Där ser jag en parallell med Facebook för på mitt egna flöde på Facebook har jag märkt av en högre aktivitet bland poster som länkar till olika artiklar som ställer sig frågande till migrationspolitiken (inte Avpixlat eller Fria Tider) från folk som tidigare inte alls skrivit något om politik. Det intressanta med detta och återkopplingen till "Antal vänner som gillar SD på Facebook" är att de som delar dessa saker inte är sådana som gillar SD på Facebook trots att det är ganska solklart att dessa personer kommer att rösta på SD; jag har t om en som bytt från sitt riktiga namn till något mer demonstrativt som väldigt tydligt signalerar att denna tycker saker är åt skogen. Men nej -- inte ens denna person gillar SD på Facebook.

I likhet med tanten sugs då dessa inte upp av opinionen då de inte syns (de gillar inte SD på Facebook/har inte officiellt tagit ett tydligt ställningstagande; går man in och tittar för att se hur opinionen ser ut baserat på antal vänner som gillar SD ser det ut som om stödet för SD är väldigt lågt).

Jag tror ett problem med "Gilla på Facebook" är att en "gillning" är spårbart och väldigt lätt blir synligt. En länk till en artikel som t ex Marika Formgren skrivit försvinner ganska fort bland alla inlägg som skrivs medan det är väldigt enkelt att titta vilka av sina vänner som gillar SD på Facebook. Att gilla SD på Facebook blir således ett alldeles för stort publikt ställningstagande och när det t ex framkommer att arbetsgivare och andra gärna googlar anställda eller personer de tänkt anställa är det ganska självklart att många drar sig för att gilla SD på Facebook.

Är jag hård och hatisk?


Min gamla mamma 80+ änka har varit änka i 10 år. Pappa och mamma drev ett litet företag som gick bra. Så jag skulle klassa dom som välbärgade ett par klasser under rika, 2 bilar hus plus sommarhus utlandssemester mm.

Morsan har fortsatt leva dyrt, hon sålde villa och sommarhuset och köpte en bostadsrätt.

Får 3 år sedan klagade hon på att hon kände sig fattig, så brorsan och jag satte in 100 000 på ett bankkonto med en utbetalning på 3000 i månaden för att förstärka hennes pension så hon inte skulle känna sig fattig.

Nu är dom pengarna slut, hon har 9000 kvar efter skatten och hyran är betald.
Hon kallade till möte, hon bad brorsan och mig att sätta in 1500 var stående varje månad vilket vi gick med på då skulle hon få 12000 att leva på. Men så tittade vi på hennes utgifter, hon har DN för drygt 300.
Så vi sa säg upp DN, ta GP eller SVD så får du 1500 annars får du bara 1000 av oss var.
Inspirationen kom från Marika Formgren. Vi berättade om falska och vinklade artiklar och att vi ansåg att DN agendasättande journalistik är skadlig och falsk.


Två dar senare ringer morsan och säger, jag ska ha DN! Ni är hatiska, jag säljer släktklenoder istället. Samma dag ringer en gemensam bekant till brorsan och mig och anklagar oss för att vara hårda mot vår gamla mamma.
"Hur kan ni tvinga henne att byta tidning, så grymt"

Varpå vi säger ,vi tvingar inte henne, vi vägrar betala för DN. Hon får ha den så mycket hon vill men vi betalar den inte.

Till saken hör att bekantens föräldrar inte har det så bra som morsan, men han stärker inte deras kassa fastän han har råd.

För mig är det upp och nervända världen, hur kan man bli anklagad av någon för att vara hård om man inte vill stödja slasktidningen DN och bara ge en tusenlapp av någon som ger 0,0kr.

Till saken hör att vi har och har haft bra relation med morsan. Så det är bara den har saken vi är "hatiska och oresonliga" med. Och det går inte att diskutera, det blir låginformerade personers känsloargument mot fakta, precis som med dig och din syrra.

Så är brorsan och jag för hårda?

Idag har det redan hunnit bli en del surr kring gårdagens Uppdrag Granskning. Kontentan tycks vara "inte konstigt att SD ökar.." även om ingen ännu vill tillstå att de skulle rösta på dem.

1 Pappa 2 Mamma 3 Son 4 Dotter 5 Dotter 6 - 7 Ev. tvillingpojkar.

Nej, låt henne ha DN. Det är som min gamle far. Jag har försökt förklara för honom att DN är hans fiende som vill se honom krossad och krälande på marken, men han blir bara ledsen av att få veta sanningen. Nu har jag insett att det är mer humant att låta honom tro att allt är som det alltid har varit och att DN är facit för vad som är rätt och fel. Han har inte hur många år som helst kvar att leva och orkar inte ta in hur fel allt har blivit. Jag har gett upp och bekymrar inte honom längre med tillståndet i Sverige.

Ja, att inte hjälpa någon i nöd pga att den läser DN tycker jag är extremt hårt. Vi kan visserligen ha åsikter om DN och dess sk "agendasättande journalistik", men seriöst ... skärp er. Det är inte främst DN som kommer till skada av att ni vägrar hjälpa i detta fall.

Men det gör sitt lilla till.