Ekonomiskt oberoende ta steget?

Hej!

Letar efter input från er som är ekonomiskt oberoende primärt men andra får gärna ge sina synpunkter också.

Jag är ekonomiskt oberoende nu vad jag tror (ca 30 miljoner intjänat varvid ca hälften är investerat i bil/båt/fastighet/utlandsboende).

Jag tjänar bra (över 2 000 000 /år) är mellan 30 och 40 år, har familj och barn. Jobbar mycket (50-60 timmar veckan).

Funderat på att lägga av och bara njuta av livet (vet inte vad jag skulle göra riktigt dock!). Väldigt trött på mitt jobb, trivs inte alls. Att jobba halvtid eller ta en paus är inget alternativ i mitt jobb.

Dock en del funderingar som ni gärna får ge input på
0) tror ni 15 miljoner räcker? Jag har en ganska dyr levnadsvana (drar nog 50' i månaden i snitt på mat/resor/kläder/presenter)
1) Om jag slutar, vad skickar det för signaler till mina barn? Kommer de bli spoiled brats? Det är ju inte tillräckligt mycket för att de skall kunna leva som dagdrömmare.
2) Bör jag jobba 10 år till så min fru också blir ekonomiskt oberoende?
3) Om jag hoppar av mitt jobb kan jag nog tacka min karriär ajöss iaf att komma tillbaka dit jag är nu. Är jag bara inne i en svacka och skall kämpa vidare eller är det dags att kasta in handuken?
4) Är jag puckad som ger upp ett så välbetalt jobb och blir jag lyckligare av mer pengar än det jag redan har?
5) Allmänna tips erfarenheter?

Kan man få fråga vilken bransch du jobbar inom? Med tanke på att du inte har en väg tillbaka om du slutar?

Det låter som du bara är lite trött på ditt jobb. Varför börjar du inte bara söka ett annat jobb? Har du en så hög lön så bör du vara kvalificerad för andra saker också?

15 Miljoner över är inte så jätte mycket om du spenderar 50k i månaden. Fortsätter du i de tempot och utan ytterligare inkomst så klarar du dig exakt i 12,5 år.

Hur fick du ihop 30 miljoner med den inkomsten, de utgifterna och din ålder?

Svara på det så ska jag svara vad du ska göra.

Investera pengarna på börsen, billiga index-fonder. Ger ~7-9% efter inflation, du kan leva på 4%ärligen och då är du väldigt säker på att klara dig även om börsen faller.

15000kkr*0,04/år=600kkr/år=50kkr/månad. Du kan alltså gå i pension och aldrig få slut på pengar.

Jag jobbar för en hedgefond där jag nu är en av delägarna. Merparten av min inkomst kommer från avkastning i delägandet, och det är villkorat till att jag jobbar där. Det är ganska mycket färskvara och att ta en paus från jobbet och tro att man kan komma in några år senare brukar inte funka så bra, eller det är iaf ingenting man kan räkna med. Att jag skulle kunna få ett jobb som analytiker eller liknande och dra in ca 75' i månaden skulle säkert gå, men jag tjänar väl över det dubbla nu så om jag skall tillbaka om några år skulle det vara dumt att kosta bort sitt delägarskap.

Jag har två masters, företagsekonomi och teknisk fysik (om någon vill syssla med det jag gör läs inte företagsekonomi, läs finansiell matematik). Ja jag är trött på mitt jobb och odrägliga timmar med små barn också. Det sliter. Jag är inte sugen på att jobba med något relaterat till finans, IT eller projektledning. Konstnär låter mycket mer spännande (flum ja jag vet!). Funderat på volontärarbete också (ja jag var en av dem som blev djupt tagen av bilden på den lilla döda pojken, min dotter är lika gammal)

fråga 1-5 är de jag är mest intresserad av svar på (och 0 av de som tagit klivet)

Tack för svar också! Och det är inte meningen att låta otacksam till er som gav tips på hur jag skall göra med pengarna eller om ekvationen går ihop idag. Frågan om pengarna räcker är snarare om ens levnadsvanor ändras mycket av att sluta jobba. Känns 50' i månaden lite (idag känns det som jag lever obegränsat, på gränsen till slösigt och ger mig dåligt samvete). Jag tänker på de man läser om som vinner massor av pengar eller kändisar som tjänat massor och sedan några år senare lever på gatan. Är det droger bara då eller (vilket aldrig kommer hända mig).

Ge mig ditt jobb så kan jag ge dig 50% av min lön för all framtid då kan du sluta jobba och ändå ha en bra inkomst. Men hade jag varit du hade jag fortsatt jobba sålt husen du äger nu och köpt ett slott istället. Kan få fina slott för 20 - 40 miljoner.

själv drömmer jag om att vara dig men försöker ändå sätta mig in i din situation. Du får väl räkna på dem pengarna du har och göra up en budget å tänkta hur du vill leva ditt liv och sedan hur långt pengarna du har nu kommer räka för dig.

och se vad du kommer fram till. Sedan har du diskuterat detta med din fru? förstår hon dig och stöttar ditt beslut eller tycker hon att du är lat å dum?

frågan är ju va som händer ifall du börjar sakna lyx livet å vill återvända. Du säger ju att det inte kommer funka så jag förstår att det är tufft beslut.

Gör nån fin donering till nån av kungahusets hjälporganisationer så kanske du blir adlad också. Adlad med ett slott då är din familj set för all framtid och dina barnbarnbarn med.

Jag hoppas att du tar dig dit du vill rakarna! Mitt karriärsval har kostat ganska hårt som jag kan se i efterhand, jag hade nog gjort om de val jag gjort dock så jag ångrar ingenting. Jag kan vara avundsjuk på de som får bygga något eget och riktigt eller de som jobbar med något de verkligen älskar varje dag (musik, reklam arkitekt eller liknande verkar vara bra yrken för detta, jag hoppas att mina barn kan välja ett sådan yrke och lyckas).

Min fru märker att jag är sliten och säger att jag skall göra det som känns rätt. Jag tror hon skulle tycka det var lite konstigt (även om hon inte sagt någonting) om jag var hemma hela dagarna och hon slet och jobbade fulltid. Pengarna räcker ju inte för att vi båda skall vara hemma (om vi inte lägger om vår livsstil väldigt). Idealiskt skulle jag vilja att vi båda gick ner till halvtid, men det fungerar inte i någons jobb.

Haha slott har faktiskt slagit mig, någon som jobbat på ett herresäte någon gång? Jag har dock fått för mig att det är ganska liten avkastning och svårt att leva på godset (stora reparationskostnader etc). Att driva värdshus, B&B eller avverka skog verkar vara slitsamt också (även med anställda). Någon som har erfarenhet får gärna ge input.

Tack för att ni inte dömer och tycker att jag har ett lyxproblem bara (jag vet att jag har haft väldig tur i livet med fru, 2 barn, fred och ekonomiska förutsättningar som få är förunnat). Ibland har jag dåligt samvete över det faktiskt! :-P (jag ger ganska mycket till Rädda barnen och Amnesty International för att mildra det litet)

Jag tror inte att det är din förmögenhet som skulle orsaka det. Det har nog större betydelse med hur du beter dig med dom/dina pengar. Men jag har igen erfarenhet av barn så jag vet iget.

Lever du på 50kkr och investerar dina 15000kkr kommer dom med säkerligen växa sig nog stora så att frugan kan ta pension även hon. Utan att du behöver göra ett jobb du inte trivs med och förhoppningsvis tom lite snabbare än 10år .


Jobba bara om du hade varit redo att göra det gratis. För just nu så tjänar du inget på att fortsätta jobba. Du kan redan täcka alla dina kostnader för alltid.


Antagligen inte, lycka ifrån mer pengar ökar inte nämnvärt när du har det du behöver.


Ta någon timme varje kväll och läs på om ämnet. Ju mer du vet desto lättare kommer det vara att ta ett beslut och känna dig trygg med det.

Kan tillägga att jag inte är i närheten av din position. Men jag kommer kunna ta pension vid ~40 ifall livssituationen inte ändras nämnvärt.

Trolltråd eller äkta vara? Av ts posthistorik kan man inte vara säker på endera. Men tydligt blir att ts är rätt omogen som människa, och som man. Skriver inte detta för att vara otrevlig, utan gör mest ett konstaterande.


Skulle du vilja vara vänlig att förklara på vilket sätt en bil, båt, fastighet, utlandsboende är "investeringar"? Du som är expert menar jag?

Trådens ämne hör väl inte direkt hemma på privatekonomi, det handlar mer om hur livet bör levas än om ekonomi. Men du kanske önskar svar från folk som hänger på privatekonomi snarare än pårökta flummare på alternativa forum?

Mina åsikter: fortsätt arbeta tills det hela klarnat för dig. Kan du inte bestämma dig på egen hand, börja prata med folk, inte bara folk som är som du är, sök information, sök i dig själv efter vad du verkligen vill, och vilket pris du är villig att betala för det du verkligen vill ha (dvs den livsstil du väljer att du vill ha). Vad menar du med "njuta av livet" och kommer det vara lika njutsamt om 10 år? Jag känner en person som är ekonomiskt oberoende, och han verkar inte sakna problem och han kämpar mot känslor av meningslöshet... finns inga mål, inget att kämpa för, inget att drömma om. Tomheten är antagligen påfrestande. Dessutom står man utanför samhället på ett sätt som är märkligt, vad svarar man på frågan om vad man gör när man träffar nya människor?

Du skriver att du har dyra levnadsvanor. Snarare än att oroa dig för hur ditt barn påverkas av en livsstil som inte är beroende av förvärvsarbete, så borde du snarare oroa dig för hur ditt barn påverkas av dina dyra levnadsvanor och din livsstil som playboy. Detta är sannolikt en mycket mer betydelsefull faktor som påverkar ett barns uppväxt, värderingar, och syn på livet, tror jag. Dyra levnadsvanor för mig innebär lyxliv: att betala andra för sådant vi vanliga människor i mycket högre grad sköter själva, tvätt, städ, matlagning, underhållning och nöjen, service, osv. Sådant kan nog skapa "spoiled brats": en tro att det är onödigt och kanske rent av fult att skita ned händerna själv (när sanningen är precis den motsatta, det ger stolhet och tillfredsställelse att arbeta och skapa praktiskt, med händerna, i motsats till att bolla med abstrakta siffror som bara finns på dataskärmen...).

Din fru behöver du inte ens fundera på. Hon är väl ändå vuxen och får välja själv? Många vill ju dessutom arbeta av sociala skäl, för att känna meningsfullhet, delaktighet i samhället, träffa folk, för att det är roligt, osv. Sådan är min sambo åtminstone.

Du verkar inte lycklig idag, så mer pengar förändrar sannolikt ingenting alls. Du verkar sakna substans, så mitt råd blir att du försöker skaffa mer sådant, då kommer ditt beslut bli lättare att fatta, på goda grunder. Det kan bli fel ändå förstås (man vet aldrig på förhand hur man reagerar i nya situationer), men risken minskar.

Är du trött på ditt jobb, och vantrivs, är väl ett bra första steg att byta jobb? Och lönen på det nya jobbet verkar ju inte vara av så stort intresse annat än för ditt ego?