Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Visst sitter borgarna i en rävsax (som de helt frivilligt satt sig i). Men de kan ju inte bara sitta still i båten hur länge som helst och se sina väljare fly till SD. Det finns en smärtgräns där de tvingas agera, på vinst och förlust, och flera av partierna ligger nära den gränsen nu. Detta gäller för övrigt också regeringen. Om S hamnar under 20% eller MP under 4% så tror jag inte att de vill regera längre.
Det enda alternativet till ett nyval tror jag är en regeringskoalition mellan S och M. Tillsammans skulle de kunna uthärda låga opinionssiffror och samtidigt ha en tillräckligt stabil majoritet i riksdagen för att kunna ta tuffa beslut vad gäller invandringen. Men jag bedömer inte heller det scenariot som särskilt sannolikt. De ideologiska skyttegravarna är för djupa, och svenska politiker har alltid varit usla på att samarbeta, till skillnad från politikerna i våra nordiska grannländer.
Men jag tror inte på detta "när moderaterna rasat till X då... När de är nere på Y då..."
Kd och Fp ligger och skvalpar med näsan ömsom under ömsom över vattenbrynet. Det enda de gör är att krampaktigt klamra sig fast vid sina religösa katekeser.
Samma sak med Sossarna och Mp. De är i fritt fall samtidigt som bosättare väller in och riskerar att slutligt knäcka välfärden vilket de kommer få skulden för. Inte ens inför detta faktum kan de släppa masten. De klamrar sig fast, sluter ögonen och säger snabbare och snabbare att "Sverige kanta emot, invandrare byggde det här landet, här reser vi inga murar".
Det finns en gräns när konsekvenser slutar hjälpa. Tänk ert störtande flygplan. Några kommer dra på sig fallskärm och hoppa direkt, andra kommer göra det motvilligt, vissa kommer skrika att de inte klarar det men göra det ändå när den chockade hjärnan tagit in att valet står mellan hoppa och döden.
Men så finns det de som har låst sig. Det finns inga argument som biter på dem. Om planet är nere på 1000 fot eller 500 fot, att det är bråttom, sista chansen. Ingen sånt biter. Har man låst sig har man låst sig.
Den här förhoppningen att etablissemanget ska inse och byta fot visar på ett rörande sätt vilket icke-revolutionärt folk svenskarna är. Vi kan helt enkelt inte föreställa oss att ett etablissemang avsätts och byts ut mot ett annat.
Det vore allt för omvälvande. Allt för orealistiskt att ens ha som fantasi. Istället sitter vi fast i gråsosse-tänket. Att det är 7K som är de riktiga makthavarna och så kan vi busa lite upproriskt genom att rösta på SD för att "skicka en signal".
Tanken är att det är våra gamla vanliga politiker som slutligen ska förstå och börja lyssna, och gamla pissmedia som slutligen ska börja skriva sanningen.
Men där har ni en fullständigt orealistisk fantasi. Det är så osannolikt att det bli löjligt. Ska man hoppas på något som i vart fall möjligen kan slå in är det att SD får egen majoritet 2018 och långsamt börjar reversera skadan samtidigt som gamla antivita sekter inom media och politik fortsätter maginaliseras. Efter några års distans ställs den gamla makten till svars.
DET är tänkbart. Att det antivita etablissemanget skulle byta riktning är det inte.