vill tro men kan inte

Hur många känner du som blivit religiösa i en religiös familj?
Jag känner människor som växt upp i religiösa familjer som är ateister.
Jag känner människor som växt upp i ateistisk familjer som är troende.
Olika människor alltså.
Själv växte jag upp i en familj på nio personer där endast jag har en tro.
Känner du endast religiösa?
Du säger att de är ensamma, utstötta individer.
Frågar du alla människor du möter. Är du religiös?
Du verkar mest ha fördomar om saken mer än vad du har kunskap om saken.
I Sverige som är ett av världens minst religiösa land går det inte att kalla det indoktrinering.
Vissa länder i vår värld har det. Vissa länder använder det som ett politiskt maktspel.
I stort sett så kan du vara så att säga introdiktrinerad i väldigt mycket i samhällets politiska system.
Och omvärlden.

Om det inte vore indoktrinering, så borde det "ploppa" upp muslimer , hinduister , buddhister , katoliker, ja allt möjligt. Men det gör det inte. Jag känner ingen muslim, som inte är hitflyttad. Men jag känner många kristna. Blir du religiös i Sverige , så blir du kristen. Naturligtvis finns det undantag . Men om du ser dig omkring i världen, så ser du att religion har med geografi att göra.

Ja, det sker rätt ofta att man inte tar till sig sådant i dagens samhälle. Alla de jag växte upp med som hade religös bakgrund hemma är nihilist eller ateist i princip.

Hur blev de troende? Varför blev de troende? Så noll påverkan från familj/svärfamilj/sambo/partner/vänner? Svårt att tro att någon som är vuxen individ 20-25+ bara blir religös rakt upp och ner, var det så i dessa fall som du påtalar?

Varför har du en tro? När fick du den? Hur gammal var du? Vad fick dig att välja just den religionen istället för någon av de älre som är mer nära ursprungsberättelserna? Eller valfri annan historia att följa?

Nej, jag bor i Sverige. Spelar innebandy med en mormon ibland, går i kyrkan 10-20 gånger per år, jag är uppväxt utan religösa påslag. Jag själv klassar mig mer som nihilist och realist. Jag har inga vänner som är religösa direkt mer än ett ytterst fåtal.


Nej, men lär man känna folk tillräckligt väl och de är troende så vet man det.

Nej. Har bra insyn.

Jaha, så nu avgörs indoktrinering på grund av hur många som är troende inom ett land. Konstigt, och här trodde jag i min enfald att indoktrinering var när man utsatte individer för konstant inlärning och kraftig påverkan av sina åsikter/värderingar under väldigt lång tid, det kallas även kort hjärntvätt.

Ja, men jag är realist och använder mig av sunt förnuft i alla frågor.

Jag avslutar med att ge dig två bilder.

http://i.imgur.com/0N8RxtG.jpg
http://i.imgur.com/daTcExL.jpg

Vad består sista procenten av?

Folk som varit med om saker dom inte kan förklara, så då måste det vara Gud?

Då besitter du fördomar kan jag lugnt säga när du själv säger att du inte känner så många religiösa, vill jag börja med att säga igen.
Jag har varit ateist men tror på något intelligentare än oss.
Varför tror inte du? Jag kan inte svara på varför jag tror, kan du svara på varför inte?
På grund av icke bevis?
Du är indoktrinerade i Allt i samhället.
Jag är också realist.

Nu får du bestämma dig. Tror du på Gud, eller tror du på något intelligentre än oss?

Ja!

Om du tror på något intelligentare än oss, varför valde du då denna inriktning? Den är ju helt värdelös ifall man ska börja gå på djupet eller om man ska börja leka bokstavstroende. Du kunde väl valt filosofi och utomjordingar istället, då hade du åtminstånde varit med i matchen av alla nya upptäckter, samt själv förkovrat dig i saker som är relevanta och hela tiden uppdateras med ny information.

Vad ska jag tro på? Det känns mer logiskt att rikta sitt fokus till forskning och vetenskap ifall man vill ha svar på frågor, och det man inte kan få svar på får man leva utan med tills man kan få ett svar, sker det inte så kan man ju alltid spekulera utifrån informationen vi har rörande just den frågan där och då.

Att försöka hitta svar eller gräva ner sig i gamla irrläror känns helt meningslöst. Jag kan massvis med lägereldshistorier men har inget behov att falla ner på knä inför dem och rita upp ett ramverk av det för att följa.

Att vara en god människa med vad allt det innebär behöver man ingen religion för.

Jag går som sagt i kyrkan väldigt ofta, socialiserar och är med på diverse event. Man känner igen ett mönster när man ser det. Det är en speciell känsla man får, svårt att sätta ord på det. Jag vill inte låta respektlös med detta uttalande, men när man socialiserar med "indoktrinerade" människor i dagens samhälle så får man en känsla av att de helt enkelt vägrar tänka logiskt och vill inte ens hamna i det dilemmat att ifrågesätta det, de ger upp och väljer ett ramverk helt och hållet och slipper sedan helt enkelt fundera på viktiga frågor. Det räcker med att tro och sedan skita i allt med en enkel hänvisning, jag tror på gud.

Att ha en religion är lite som att ha en light variant av att stoppa huvudet i sanden över sig.

Nej jag behöver inte religion jag heller.
Intresserad av filosofi och vetenskap.
Och massor av annat i livet.
Gud är intresse som lockar mig.
Indoktrinering min vän är i stort sett allt du har runt om dig i livet. Kan jag tycka.

Väl skrivet av dig. Cred!

Lite rått (för troende att fronta) ... men rakt och väldigt ärligt, med bra förslag på alternativ till gudsvalsen, som är en sammetsväv av djupt förskönande idealism.. att beslöja mer än att utveckla och vidga - som väl fungerar som spunnet socker rakt i strupen, kanske beroendeframkallande för skörare och emotionellt begivna individer..

vill ej förklara för dig.