Citat:
Ursprungligen postat av
Herr Lindholm
Sedan så är det så att även för en adrenalinpundande journalist så är han en mer intressant person. Läkarna framstår mer som två ganska svenssonaktiga klädhängare andra har hängt på massa kläder.
Polisens långvariga intresse för Karl Vinof Reinhold Olausson (aka Vincent) är fullt begripligt, och faktum är att utredningen hade en någorlunda sund struktur under hösten 1984. Frågan är varför polisen inte fullföljde arbetet, när det visade sig att det fanns lokaler, fordon, angränsande bostäder och ett socialt belastat klientel att undersöka.
Vinof var knuten till brottets närområde sedan många år, han var knuten till en lägenhet på Fleminggatan (ett stenkast från vardera fyndplatsen), en av hans anställda (Roberts pappa) bodde också nära, i Sundbyberg, om jag inte minns fel, och Vinofs personblad var ju en skattkista för vilken utredare som helst. Och hade media fått tag i information om Vinof 1984 hade svensk kriminalhistoria säkerligen sett annorlunda ut.
Och med tanke på hur många som har plöjt igenom denna arma utredning är det väldigt förvånande att uppgifterna om Vinof kommer fram först nu, men självklart har justitiemordet och alla diskussioner runt det skymt sikten för utredningens ursprungliga fokus. Och faktum kvarstår: Härm anhölls omotiverat, utan föregående spaning, samtidigt som polisens enda utvecklade spaningsobjekt hamnade längst mer i pappersmassorna. Detta skedde säkerligen inte av en slump.
Och grävandet är tydligen inte slut än. Runt da Costa och Vinof rörde sig väldigt osofistikerade människor, och de lämnade spår efter sig överallt. Det är inte jättesvårt att ta reda på vad Stockholms trasigaste bus hade för sig en viss månad eller ett visst år på 80-talet, eftersom dessa arma satar rörde sig i snäva kretsar, och de hade ständigt kontakt med sjukhus, socialkontor och polisen. Och med lite tålamod går det att hitta överlevare som kan bidra med intressanta informationsfragment.
Vasaparken är ett senkommet fragment som passar perfekt i den utredning som kunde ha gjorts 1984. Vi kan notera att da Costas kvarlevor hittades ett stenkast från 1) Vinof 2) hotellet där da Costa brukade sova 3) Vasaparken, som var en ökänd mötesplats för pundare 4) Sabas adress 5) Monikas knarkkvart på S***gatan i Vasastan.
Möjligheten att da Costa var i Vasaparken samtidigt som Vinof, Robert eller Monika har jag diskuterat tidigare. Att både da Costa, Vinof, Robert och Monika skulle ha undvikit parken i juni är osannolikt, eftersom alla fyra befann sig i närområdet och var utvecklade missbrukare.
Saba bodde dessutom i närheten (i Hjorthagen om jag minns rätt) och borde också ha haft ärenden i Vasaparken, liksom pojkvännen CB, som bodde ca 5 km från vardera fyndplatsen. Om CB eller Saba lämnade sina respektive hem och letade narkotika borde väl Vasaparken ha varit en naturlig mötespunkt.
Nå, nog om detta. Nu ska jag säga något om "Anders", som vi inte vet så mycket om än. Men det lilla vi vet är ganska intressant.
"Anders" kände Monika i mitten på 80-talet. "Anders" var närvarande i maj 1985, när Monika misshandlades och hängdes ut genom ett fönster. Det var säkerligen Robert som slog Monika, som var fullständigt skräckslagen.
"Anders" var bilmekaniker och missbrukare. På 70-talet injicerade han och begick diverse småbrott. På 70-talet var han också knuten till Älvsjö, liksom Vinof
Älvsjö är ingen stor ort, och på 70-talet var det nog svårt att gömma sig för någon, och "Anders" gjorde dessutom väsen av sig, hotade och levde rövare.
Vinof inledde sin kriminella bana i början på 60-talet, och det är möjligt att två busar känner till varandra om de huserar på samma lilla ort - tanken är klart intressant.
Och dessutom fanns det någon sorts mekanikerverksamhet på Eugenivägen 25 på sommaren 1984, så utan att dra för stora växlar har vi tre lösa informationsbitar: missbruket, "Anders" mekanikeryrke och kopplingen till Älvsjö på 70-talet.
Det var allt för idag