Snart kommer den perfekta stormen för migrationspolitikens kritiker.

Gott så, att de välmående kommuner som smitit undan från bördan - och framförallt dess invånare som röstat för öppna hjärtan, även de nu får sin rättmätiga del av mångkultur. Tyvärr kommer detta inte ha någon effekt på den mest mångkulturivrande dock utlänningsfria enklaven - Södermalm, Stockholm. De ekonomiska murarna runt ön är alltför höga. Det finns inga bostäder att husera flyktingar på Södermalm.

Hur ser vi till att Stockholms innerstad blir mångkulturellt? Kan vi få till en opinion för att exempelvis expropriera en eller ett par bostäder per bostadsrättsförening? Dags att kräva att de som ivrar mest för mångkulturen verkligen tar sitt ansvar och visar solidaritet i praktiken.

Ett tips åt dig är att skicka flytvästar till barnen i Turkiet och nordafrika som kommer nu i nya vågor med sina galna föräldrar efter era "kloka" utspel, vi vill ju inte ha fler döda barn i medelhavet eller hur?

Dessvärre pekar mkt på det.
Som en produkt av DÖ-partiets och medias styrning av detsamma.
Frågan är inte om utan när om invandringspolitiken fortsätter i samma spår.
Inte helt osannolikt att ett sådant parti hinner bildas innan valet 2018.

Lunchdags - hög tid att mata trollet:


Hur litet skall överflödet vara för att det inte skall vara för stort för att vi skall skänka bort det? Skall vi vara hälften så rika innan du är nöjd? Skall vi ner på det globala genomsnittet? Skall vi klä oss i säck och aska, så att vi kan känna att "nu har vi gjort allt vi kan!".


Det som är brottsligt är att våra politiker gör just detta. Jag ser inga problem med att finansiera en omfattande flyktingmottagning, även i Sverige, men det finns ingen som helst anledning att sagda mottagning direkt skall påverka det svenska civilsamhället.

Bygg 100,000 baracker. Låt de riktiga flyktingarna rida ut stormen; med mat i magen, skola och sjukvård. Då får även studenterna den plats de behöver för att i framtiden försöka bibehålla ett överflöd som vi delvis kan använda för att hjälpa folk i (verklig) nöd.

Du svarar ju aldrig på sakargument, men försök gärna att förklara vad du menar är naivt.



Jag är jag och du är du.
Vem är dum?

Nej vi vill ha humanitära visa så att flyktingarna kan ta sig till nordeuropa legalt utan att utsättas för ekonomiska och sociala hot.

Alla som är i mot invandringen i detta slag måste enas och kräva att Stockholms innerstad ska ta imot tusentals migranter. Låt de bo i byggbaracker eller vad som helst. Bara vi lyckas fylla Södermalm så kommer det snabbt bli total stopp.

Jag pratar inte om själva partiet. Jag pratar om er alla som vill minska invandringen. Ni måste ju ut och valarbeta. Ni måste ut och övertyga era närmaste och valarbeta hårt för att ens ha en chans på att bli största blocket 2018. Ni kan inte bara skriva på Flashback. Ni måste börja valarbeta på samma sätt som tex M gjorde vid valet 2010 när de fick 30 %. Där var det dörrknackning, utdelning av information till hemmen, att prata med vänner och berömma Reinfeldt, ta plats på universiteten och högskolor, arbetsplatser och argumentera för sin sak.

Ni måste gå hela vägen, alla läser inte Flashback.

Mot er har ni Alliansen och De Rödgröna, båda blocken lika övertygade om att det är den generösa linjen som gäller.

Det stavas kort och gott "hype" (hajp).

Om inte jag är helt felinformerad så finns det de som inte löser ut sina fadderbarn de ringt och beställt vid nån TV-gala.

Det här kommer att blåsa över om nån vecka och folk kommer att återgå till vardagen. Man varken orkar eller vill bry sig.

Det betyder inte att svenskarna vill göra det till en del av sina liv, att värna om andra människor d.v.s.

MV skrev ju upp siffrorna i maj och begärde 157 miljarder fram till hösten -19, då på ett veckointag på drygt 1500 asylsökande. Nu är siffran på väg upp mot det tredubbla.

Skattehöjningarna och neddragningen i
Offentlig service kommer vara episka kring tidpunkten för nästa val. Vi pratar om utgiftsökningar på minst 500 miljarder i dagens penningvärde .

Det hjälper inte om så 49% av befolkningen opponerar, när 51% fortfarande besitter alla ämbeten och maktpositioner. Uppenbarligen är procentandelarna betydligt mer snedfördelade än så - idag är varenda nyhetsredaktion, myndighet och lokal- till rikspolitiker överens inom invandringsfrågan.

Det finns två fenomen som verkar emot detta: ökat väljarstöd till SD, och minskade intäkter till etablerad media.
Egentligen är det inte SD:s mandat som är betydelsefullt, utan att ju fler röster som slinker ned i deras urna - desto färre blir över för de andra partierna att slåss om. Övriga partier vet att även om deras makt kan öka gentemot andra partier, minskar nettomakten ändå eftersom det sker ett "väljarsvinn". Småpartierna kan förmodligen av ren vana acceptera detta, men S och M är inte intresserade av att spela i knatteligan och kämpar därför med näbbar och klor mot att SD betraktas som ett alternativ.

Hursomhelst vill jag inte raljera, men tror jag måste då jag länge har varit fast övertygad om att Sverige sedan länge gått mer och mer mot ett amerikanskt samhälle - och att detta är det som egentligen sker nu.

Splittringen i invandringsfrågan är i mina ögon ett symptom på detta: istället för att som traditionellt försöka uppnå gemensamma lösningar (ärligt talat köper jag inte argumentet att det skulle vara moraliskt omöjligt för något parti att tumma på invandringskvoterna) delas parlamentet upp i två läger, med två väldigt olika syner på hur samhället borde se ut. Oberoende, utomstående opinioner göres icke besvär. Precis som i USA.

Angående media så är deras ekonomiska medel för stora för att utmanas av små privata bloggar eller nätforum. Det rör sig om internationellt ägda miljardbolag med innehav och intressen i betydligt fler branscher än bara media. En skribent på valfri nätblogg kan förstås säga det han tycker och det är uppfriskande, men för varje steg uppåt på karriärstegen ökar mängden trådar som styr dig exponentiellt.

Börjar man tänka sig medias arbetsplats som hela offentligheten blir det hela mycket mer påtagligt. För precis som att en anställd på Elgiganten ljuger och spelar skådespel för att få sälja kylskåp, så kan ni vara säkra på att varje journalist, skådespelare, musiker, osv, säger precis det de behöver för att gynna sig själva när de uttalar sig offentligt - de är ju på jobbet, precis som vitvaruförsäljaren!
Skillnaden är att varje förnuftig människa vet att så fungerar detaljhandeln, och det är en del av "spelet" när man stiger in i en butik. Men ytterst få förstår att i stort sett allt det man ser på tv eller läser i tidningen egentligen allt är på precis samma krasst kommersiella nivå som ett säljprat på Elgiganten.

Och så länge det inte finns ekonomisk gagn i att belöna människor som tar politisk ställning kommer det inte heller ske bland de stora medieinstitutionerna. Det jag upplever en stor del på FB ha missförstått grovt, är att när Aftonbladet gör en kampanj som t.ex. "HJÄLP FLYKTINGARNA" är det ett politiskt budskap. Detta stämmer inte. Aftonbladet söker sälja fler lösnummer, och samtidigt utmåla sig som en oumbärlig del av samhället ("kolla hur mycket pengar vi samlat in"). Att uppmana folk att hjälpa andra är ett totalt harmlöst, oladdat utspel.
Politik vore att istället ifrågasätta varför människor behöver fly från Afrika till Sverige. Men då är man än en gång farligt nära att bita den hand som föder en, så istället gör man sentimentala pekoral som träffar folk i maggropen - men helt utan informativ substans eller konsekvensanalys. Precis som i USA.

Kollapsen kommer. Frågan är hur samhället kommer att hantera det. Jag tror inte att svensken ställer sig med mössan i hand numer. Men vi får se om raserandet av välfärden var en smart strategi av Reinfeldt & co eller inte.