De flesta spekulerar i att mordet är invecklat. Tänk enkelt o tänk varför ingen läckt ett enda ord om hur det gått till.
Vem är det då?
Flera organisationer har tagit på sig mordet. Över 100 personer har erkänt mordet. Mer än en person som har varit misstänkt för mordet har skrutit om att han var skytten. Vi kan mycket väl ha fått sanningen tidigt men det har ej gått att bevisa och ingen har velat lyssna tillräckligt.
Har länge tänkt samma tanke.
OP var ofta på HK och var en naturlig plats att övervaka och ha i planeringen kring ett attentat på statsministern. Kanske det inte var OP som var det primära målet utan en högt uppsatt SAP:are?
SAP:s HK ligger på Sveavägen 68.
Grand på Sveavägen 45.
Snett mittemot.
Sedan ligger Skandiahuset och inte att förglömma ABF med sina fina lokaler på vägen till mordplatsen från Grand.
Om man övervakade och ville utföra ett attentat på OP var detta det bästa stället att välja.
Tycker alla som hävdar att det var ett amatörmässigt utförd dåd kan ta och ge sig.
Övervaka OP:s bostad och kring riksdagen skulle dra till sig uppmärksamhet direkt.
Hålla till kring Sveavägen var lättare att göra ouppmärksammat.
Ni har rätt om Sveavägen, men det fanns av allt att döma personer som också övervakade Palme vid hemmet på Västerlånggatan. Ett flertal vittnen hade under en tid innan mordet och fram till och med dagen för mordet observerat personer som uppträdde mystiskt/hotfullt utanför bostaden.
Däremot finns det inga sådana observationer från Rosenbad eller riksdagen vad jag vet. Om några betett sig konstigt där så skulle nog Säpo ha reagerat!
'
Intressanta artiklar som tål att läsas igen. I Mars 1986 var det inte tal om att Hans Holmér under mordnatten sovit över i Borlänge. Då var historien att han blivit stoppad på väg 297 och tvärvänt som gällde. Lotta Samuelsson gifte sig med den andre artikelförfattaren och är idag fru Aschberg.
Riktig observation. T o m HH själv verkar osäker över var han var någonstans den natten. En hel vecka senare frågar han Curt Nilsson om när han ringde till ledningscentralen på lördagsmorgonen och pratade med CN. CN hade frågat honom vilken tid han själv trodde det var. HH:s svar skulle enligt CN varit 3-4 timmar fel i förhållande till vad HH trott. Utgår vi ifrån vad han skriver sedan i sin bok så torde svaret varit omkring 0700. 3-4 timmar +- blir då antingen kl 0300/0400 eller 1000/1100 om man skall utgå från vad Curt Nilsson säger till Granskningskommissionen.
Sedan har vi vakthavande i ledningscentralen på lördagsmorgonen, som relativt nyligen gått på sitt pass. Han är den förste HH pratar med, Curt Nilsson den andre. Vakthavande säger till Granskningskommissionen att det inte var lång stund mellan HH:s samtal och att han kom in till polishuset, vilket han gjorde strax före 11.
Utöver det har vi bl a Jallai som via poliskällor fått veta att HH hämtades av en patrull i Solna ca 1000-1030. Den uppgiften finns också hos Olle Minell som också fått veta att Solnapolisen skjutsade in HH till polishuset.
Flera organisationer har tagit på sig mordet. Över 100 personer har erkänt mordet. Mer än en person som har varit misstänkt för mordet har skrutit om att han var skytten. Vi kan mycket väl ha fått sanningen tidigt men det har ej gått att bevisa och ingen har velat lyssna tillräckligt.
Riktigt. Jag tror t o m det är över 300 som på ett eller annat vis har erkänt mordet eller tagit på sig något ansvar, direkt eller indirekt. Om någon sagt sanningen så säger inte det att någon känt igen sanningen eller velat ta till sig möjligheten att det skulle varit sant. Som i många stora utredningar så säger man ju att gärningsmannen finns i materialet.
Det kan alltså ha läckt som ett såll från en eventuell konspiration utan att det fått ett genombrott i spaningarna som resultat. De som velat hålla tätt kan ha haft ett litet helsicke med att hinna täta allt. Vi vet inget om hur kaotiskt eller så det har varit bakom kulisserna. Vi spekulerar, ibland får vi något mer tuggbart. Men i det stora hela så spekulerar vi fortfarande.
Jag gissar på att det blir min uppgift att nagelfara MPs fästmö, som kan ha varit en av de personer som enligt flera uppgifter fanns "nära" Olof Palme. Under de första åren efter MOP var denna tanke tabu för mig, men så fick jag informationer som ändrade min inställning:
Några personer som bodde i Vasastan i närheten av IK sa sig veta att hon umgicks med Palmehatare. Deras familjer var bekanta med varandra och de hade alla bott i Mälarhöjden. På fester hos ägaren till Allhus, som 1990 utlöste den svenska finanskrisen, brukade stämningen vara extremt hätsk mot Olof Palme. Och på de festerna deltog IK. Dessutom hade IK efter mordet köpt en tavla i present till MP som tycktes föreställa en person som låg skjuten sedd genom ett kikarsikte. Tavlan hade senare lämnats tillbaka därför att MP hade fått "dåliga vibrationer" av den.
I massmedia och i förhöret med IK kallades hon för "fästmö", medan MP och LP kallar henne för "flickvän" i förhöret den 1 mars.
I början av 90-talet gifte sig IK med en VD på Timbro, av OP kallat "hatets och illviljans kolportörer" och tillhåll för "hemliga byrån" som hade åsiktsregister på vänstersympatisörer och som betalade Jan Guillou för hans insats i samband med Harvardaffären.
Några avsnitt ur förhöret (nedan) som visar att IK kan ha påverkat hur paret Palme tog sig hem:
Då filmen slutat satt de kvar i sina bänkar for att avvakta att den värsta rusningen skulle vara över. Lisbeth och Olof Palme stod då en stund och väntade vid kortändan av deras bänkrad.
Då man kom ut på trottoaren, gick man omedelbart till höger, kanske 5 - 6 m och under hela tiden som man gick, pratade man om filmen.
Samtliga fyra gick sedan, en bit söderut på trottoaren i riktning mot Gamla Stan. Då Helen stannade och sade att hon var trött och hellre ville gå direkt hem.
Fästmannen ville dock gärna gå och dricka te liksom Olof. Då Lisbeth också sa att hon var trött avgjorde detta saken.
Man kom överens om att gå åt varsitt håll och fästmannen hade då frågat hur de skulle åka hem. Helen tyckte att man kunde gå, då vädret var så pass bra och Helen och fästmannen skulle gå mot bostaden.
Förhöret med IK:
Förhör hållet med Klering, INGRID Helen, född 620504-0089.
Boende Vanadisvägen 42, 4 tr, 113 31 Stockholm. Telefon O8/33 55 12.
Förhöret hållet den 24 april 1986 k1 19.50 på rikskriminalsektionen.
Förhörsledare: Krinsp Leif Bokström och Gunnar Hierner.
Helen delgavs att förhöret gällde hennes iakttagelser den 28 februari 1986 då hon och fästmannen planerat ett biobesök på biografen Grand, Sveavägen 41, Stockholm.
Den 28 februari 1986 ringde Helen till fästmannens arbete för att prata om alldagliga ting. Syftet var inte att ringa for att prata om något biobesök, men under samtalets gång kom fästmannen in på om de tillsammans på kvällen skulle gå på bio. Man pratade då om filmen "Bröderna Mozart" eller "Mitt liv som hund", Helen tror att klockan var ca 14.00.
Vid 17-tiden ringde Lisbeth Palme hem till Helen från sitt arbete. Helen tror att Lisbeth yttrat något om att hon snart skulle gå hem. Lisbeth Palme uppgav under samtalet att hon och Olof Palme eventuellt tänkte gå och se filmen "Mitt liv som hund" och hon frågade då om Helen och fästmannen skulle följa med. Helen upplyste då Lisbeth Palme om att hon och fästmannen skulle gå och se "Bröderna Mozart". Lisbeth sade även vid samtalet att hon och Olof tänkte gå på 19-föreställningen. Hon upplysta Helen vidare, att hon skulle prata med Olof så att även de då kanske skulle gå och se "Bröderna Mozart". Samtalet avslutades tvärt då det ringde på Helens dörr, varför det inte pratades något mer om biobesöket.
Helen konmer inte ihåg om det var hon eller fästmannen som senare ringde. Hon kommer dock ihåg att man bestämt att träffas kl. 20.50 Då biografen Grand, Sveavägen.
Helen gick från bostaden till biografen Grand på Sveavägen. Hon kom fram till biografen kl. 20.40. Hon gick in i foajén och tog en filmtidning/krönika och strövade omkring inne i foajén för att se om fästmannen eventuellt kommit. Eventuellt gick hon även ut på trottoaren och tittade. Hon stod sedan vid biljettluckan ut med väggen och tittade i tidningen.
Ca 20.55 såg hon Olof Palme i biljettkon och Lisbeth Palme stod vid sidan om denne. Ca två personer var före Olof Palme i biljettkön. På vägen fram till Lisbeth förklarade hon att fästmannen stod ute på trottoaren. Hon nickade även åt Olof, som stod lutad mot väggen i kön.
Helen uppger att innan hon såg Olof och Lisbeth hade folk kommit ut från en film som då nyss slutat. Helen tror att det kan vara filmen "Bröderna Mozart" som nyss slutat. Denna uppgift är hon osäker på.
Helen uppger vidare att då hon gick till biografen, trodde hon att filmen började kl 21.00. Då hon kom ut på trottoaren utanfor biografingången, Såg hon fästmannen stå och prata med två flickor. Själv tyckte hon sig känna igen den ena av flickorna varför hon började prata med henne. Vad hon kommer ihåg heter den ena av flickorna Birgitta och den andra är för Helen okänd. Hon kommer även ihåg att man stod och pratade om filmen "Bröderna Mozart", som flickorna då varit och sett på 19-föreställningen. Helen uppger att hon försökte få fästmannen att avsluta samtalet då hon ville gå in för att även se reklamfilm, varför man en kort stund senare gick in mot foajén för att gå in på biografsalongen. På väg in vet hon att fästmannen fick en chokladkaka av föräldrarna. Vilken av dessa som överlämnade chokladkakan till fästmannen kan hon inte uppge.
Helen uppger att hon och fästmannen, som tidigare köpt biljetter, satt ca två - tre rader ovanför Olof och Lisbeth Palme, vilka satt snett till höger framför dem. Helen har inget minne av huuruvida ljuset var tänt eller släckt då man kom in i salongen. Hon såg inte något anmärkningsvärt under filmens gång.
Då filmen slutat satt de kvar i sina bänkar for att avvakta att den värsta rusningen skulle vara över. Lisbeth och Olof Palme stod då en stund och väntade vid kortändan av deras bänkrad. Då de slutligen lämnade salongen var endast några strömänniskor kvar inne i salongen. Då de kom ut i foajén var där ganska mycket folk och hon kommer ihåg att en flicka ca 12 - 13 år kom fram till Olof Palme och säger "mer pengar till kulturen". Olof växlade några ord med flickan och uppgav att han själv inte kunde bestämma detta och de gick sedan vidare. Samtalet som Olof Palme hade med flickan var bara en kort ordväxling, vilket skedde under tiden man förflyttade sig ut mot entrén.
Då man kom ut på trottoaren, gick man omedelbart till höger, kanske 5 - 6 m och under hela tiden som man gick, pratade man om filmen. Helen kommer ihåg att de stod utanför bokaffärens skyltfönster och att ljuset i fönstret slocknade under tiden som de stod där. Hon kommer även ihåg att Olof, fästmannen och hon själv stod framför skyltfönstret men även Lisbeth stod nog ganska nära fönstret. Samtliga fyra gick sedan, en bit söderut på trottoaren i riktning mot Gamla Stan. Då Helen stannade och sade att hon var trött och hellre ville gå direkt hem. Fästmannen ville dock gärna gå och dricka te liksom Olof. Då Lisbeth också sa att hon var trött avgjorde detta saken. Man kom överens om att gå åt varsitt håll och fästmannen hade då frågat hur de skulle åka hem. Helen tyckte att man kunde gå, då vädret var så pass bra och Helen och fästmannen skulle gå mot bostaden.
Helen och fästmannen vänder nu och går Sveavägen norrut och omedelbart då man började gå, vänder sig Helen om och ser Lisbeth och Olof förflytta sig söderut, i armkrok vad hon kommer ihåg. Helen och fästmannen fortsätter sedan Sveavägen mot Odengatan.
Fästmannen och Helen får skjuts av en polisbil upp till Sabbatsbergs sjukhus där de släpps in i ett mindre rum. Lisbeth och fästmannen pratar om vad man sett och båda är övertygade om att, en man som Lisbeth sett, stämde överens med den man som fästmannen tidigare sett utanför biografen.
Slutligen uppger Helen att det endast var vid tillfället, då hon pratade i telefon med Lisbeth Palme, som hon nämnde om biografbesöket på Grand. Hon hade heller inte tidigare innan samtalet med fästmannen pratat med någon annan människa om biobesöket.
Helen har i övrigt inget att tillföra utredningen i den aktuella delen varför förhöret avslutas klockan 21.30.
Stockholm den 24 april 1986
__________________
Senast redigerad av iesho 2015-09-05 kl. 12:21.
Riktigt. Jag tror t o m det är över 300 som på ett eller annat vis har erkänt mordet eller tagit på sig något ansvar, direkt eller indirekt. Om någon sagt sanningen så säger inte det att någon känt igen sanningen eller velat ta till sig möjligheten att det skulle varit sant. Som i många stora utredningar så säger man ju att gärningsmannen finns i materialet.
Det kan alltså ha läckt som ett såll från en eventuell konspiration utan att det fått ett genombrott i spaningarna som resultat. De som velat hålla tätt kan ha haft ett litet helsicke med att hinna täta allt. Vi vet inget om hur kaotiskt eller så det har varit bakom kulisserna. Vi spekulerar, ibland får vi något mer tuggbart. Men i det stora hela så spekulerar vi fortfarande.
Kanske skulle de 300 som erkänt mordet skapa en sida på Fejan: Vi som sköt Olof Palme
Jag skrev till Flygare, han med "Arlandaspåret", via hans hemsida solutionpalme.com och fick en del uppgifter. Han är övertygad om att Sydafrikaspåret och kopplingen till Polisspåret är det rätta. Han Kommer med en bok snart där han skrev att han kommer visa på det till viss del. Han gav mig också tipps på en udda deckare som Holmér har skrivit. Den handlar om knarkaffärer i Colombia. (jag gav också tipps till honom om en bok, som jag tyckte han skulle läsa som inte direkt handlar om Palmemordet, men ändå intressant koppling) Deckaren har en förtäckt sidoberättelse för den som är duktig på tolkningar, han skrev: I boken finns det ett par som heter Pamela och Fred, de skuggas och jagas av någon som heter Barbro, Pamela och Fred ska kidnappas och mördas, sedan får du fundera ut resten själv. Vad jag har läst på senare tid i denna tråd så ger det vissa associationer, för ni talar ju om någon Barbrogrupp som kopplas till mordet, fast jag är inte insatt i det, men ska försöka läsa på. Fred och Pamela, låter faktiskt som det är typ paret Palme som åsyftas.
Jag tror att både Stefenson och Schuback åtminstone sedan 1970-talet var inblandade i det hemliga Natosamarbetet. Om man väljer att se Natodokumentet (ITAC) och Lingärdes dokument som väsentligen sanna, vilket jag gör, verkar motivet med SOSUS och den kärnvapenfria zonen som huvudingredienser vara rimliga.
Förmodligen var inte Hofsten och andra på den nivån initierade utan fungerade istället som nyttiga idioter. Eventuellt var det ifrån detta håll som uppgifterna om Palme som spion härrörde - planterade av Schuback, Stefenson eller folk som finns på Lingärdes lista.
För mig är det inte osannolikt att Algernon (som också var en högt uppsatt marinofficer) genom sin delaktighet i Nato samarbetet fått kännedom om den verkliga orsaken till MOP.
Jag tror att både Stefenson och Schuback åtminstone sedan 1970-talet var inblandade i det hemliga Natosamarbetet. Om man väljer att se Natodokumentet (ITAC) och Lingärdes dokument som väsentligen sanna, vilket jag gör, verkar motivet med SOSUS och den kärnvapenfria zonen som huvudingredienser vara rimliga.
Enligt Bengt Gustafsson kände varken han själv, Schuback eller Lars-Erik Englund (fd flygvapenchef) till det hemliga natosamarbetet. Trion skall tom ha träffat Per Rudberg för att få en förklaring på hans utspel under tidigt 90-tal om att han skulle vara exil-ÖB. Rudberg sägs ha varit fåordig under mötet. Se Militära ledare under kalla kriget s 335.
Enligt Bengt Gustafsson kände varken han själv, Schuback eller Lars-Erik Englund (fd flygvapenchef) till det hemliga natosamarbetet. Trion skall tom ha träffat Per Rudberg för att få en förklaring på hans utspel under tidigt 90-tal om att han skulle vara exil-ÖB. Rudberg sägs ha varit fåordig under mötet. Se Militära ledare under kalla kriget s 335.
Ok, tack för referens. Jag tror inte de talar sanning
Riktig observation. T o m HH själv verkar osäker över var han var någonstans den natten. En hel vecka senare frågar han Curt Nilsson om när han ringde till ledningscentralen på lördagsmorgonen och pratade med CN. CN hade frågat honom vilken tid han själv trodde det var. HH:s svar skulle enligt CN varit 3-4 timmar fel i förhållande till vad HH trott. Utgår vi ifrån vad han skriver sedan i sin bok så torde svaret varit omkring 0700. 3-4 timmar +- blir då antingen kl 0300/0400 eller 1000/1100 om man skall utgå från vad Curt Nilsson säger till Granskningskommissionen.
Sedan har vi vakthavande i ledningscentralen på lördagsmorgonen, som relativt nyligen gått på sitt pass. Han är den förste HH pratar med, Curt Nilsson den andre. Vakthavande säger till Granskningskommissionen att det inte var lång stund mellan HH:s samtal och att han kom in till polishuset, vilket han gjorde strax före 11.
Utöver det har vi bl a Jallai som via poliskällor fått veta att HH hämtades av en patrull i Solna ca 1000-1030. Den uppgiften finns också hos Olle Minell som också fått veta att Solnapolisen skjutsade in HH till polishuset.
Den vakthavande bör vara Gilbert Nyberg . Hämtningen i Solna måste ha sambandet med att Åsa Holmer som då bodde där.
Man kan fråga sig om Hans Holmer verkligen skulle trassla in sig i detta virrvarr av lögner bara för att dölja sitt förhållande med Åsa. Sedan finns ju Rolf Dahlgrens uppgifter där som inte heller kan viftas bort. Detta styrks av vad Ulf Norlin och Börje Wingren berättar om Holmers besök på våldsroteln sen eftermiddag morddagen.
Intressant att du tar upp Holmers osäkerhet som finns direkt efter mordet. Han verkar i ibland närmast famlande, osäker på om han sitter säkert i sadeln. Skiljer sig en hel del från den självsäkerhet han visar efter någon månad. Detta är en känsla jag haft rätt länge och som jag inte får ihop med tanken på HH som den store mästerkonspiratören. Men HH är ett mysterium som visar upp många sidor. Därför vore det tacknämligt om han vara eller icke vara i Borlänge kunde redan ut, till att börja med.
