Citat:
Ursprungligen postat av
Grindstugan
Slutligen en komplicerad fråga. Hur långt från den statistiska 17-åriga flickan var brottsoffret, i meningen, fanns det annat i personlighet eller uppträdande som (omedvetet, oavsiktligt etc.) lockat en gärningsperson till något. I detta fall finns av vad som framkommit en faktor som man statistiskt bör fundera över. Det handlar om just detta med första mopedkörningen ensam hemåt. Kan vara så att sjuttonåringar av idag i genomsnitt är hårt "söndercurlade" och behöver mycket föräldrastöd för att våga köra ensamma första gången. Kan också vara så statistiskt att om personen tillhör en viss grupp som slarvigt här skulle kunna kallas bokstavsbarn, så kan för en utåt tillsynes helt "vanlig", ett projekt att köra ensam sträckan vara ett projekt som kräver mycket stöd från föräldrar (eller där föräldrar kan uppleva sig behöva trycka på för att "lära". T ex att pappa finns med och åker bara en stund före etc.). Med en del av dessa personer finns betydligt större risk än för "genomsnittet" att dra till sig uppmärksamhet från andra med likande eller andra statistiskt ovanligare personligheter/drag. Om den möjligheten föreligger här så skall givetvis det sänka tröskeln för när polisen börjar med stora eftersöket, jämfört med "en mer genomsnittlig tonåring" där sannolikheten för egna försvinnanden troligen är något högre. Givetvis detta parat med det faktum att mopeden stod kvar. I ett sådant läge skall man statistiskt öka sökandet efter gärningsperson med vissa typer av personligheter, dels för att risken ökar att de "finner varandra", dels för risken ökar att de "missförstår varandra" vilket kan leda till problem.
Fortsättning på mitt tidigare inlägg (del av citerat ovan).
Om än med låg sannolikhet så finns en möjlighet om offret exempelvis har någon speciell form av paniksyndrom ett scenario där vederbörande på väg att för första gången ensam åka den tre mil långa vägen befinner sig alldeles ensam i Blomberg. Har just skickat sms och batteriet är slut. Panik sätter in. En helt främmande mans- eller kvinnoperson dyker upp från ingenstans eller stannar i bil/med fyrhjuling. Kommer fram säger något. Blir än mer rädd (helt av misstag). Kanske tränat självförsvar eller bara reflexmässigt lappar till personen, vilken först blir förvånad eftersom den bara hade för avsikt att fråga hur det stod till. Sedan tänder den korta stubinen och måttar ett slag, vilket ger oturlig fullträff. Offret segnar ned död. Kaos. Inga vettiga tankar eller listiga tankar? Hen inser att hen inte kommer bli trodd med ett lik bredvid sig.
Säger inte att detta är annat än ett scenario som innan man har mer objektiv information kan vara lika korrekt som något annat. Ett sådant scenario eller liknande innebär för åklagare ett stort bekymmer.
Kan möjligen motivera yppandeförbudet, men åklagaren måste vara objektiv i sin utredning så om offret slog först, även om det var grundat på en missuppfattning så blir nästa slag självförsvar, om än oturligt och alla är förlorare.... Sådant kan ske när två personer med lite ovanligare personlighet råkar mötas i fel situation, inte så vanligt, men ändå en teoretisk möjlighet.