DN trakasserar oppositionell journalist (Julia Caesar/Barbro Jöberger)

Jag förstår faktiskt inte egenvärdet i att "outa" någon debattör som väljer att skriva under pseudonym. Julia Caesars författarskap, liksom Wennstams, är inte beroende av vem hon är. Hennes argument hade inte blivit sämre ifall hon visat sig vara en tung narkoman med flera fängelsevistelser bakom sig, och de hade inte heller blivit bättre ifall hon visat sig ha tretton doktorstitlar och vara mottagare av både Nobel- och Pulitzerpriset. Hennes krönikor är varken bättre eller sämre än det som står i dem.

Vad som hade kunnat göra det någorlunda rimligt att "outa" henne hade varit om hon ljugit om någonting som relaterade till hennes författarskap, exempelvis hittat på akademiska kvalifikationer hon inte har för att ge sina argument tyngd. Då hade det varit angeläget att avslöja bedrägeriet och visa hennes rätta jag. Men så är ju inte fallet -- hon har mångårig erfarenhet som journalist, precis som hon skrivit, och har inte nämnt några andra kvalifikationer. Hon har inte ljugit om vem hon är, hon har bara inte velat lämna ut sitt namn.

Med andra ord var det helt rätt att granska Julia Caesar. Det hade ju kunnat visa sig att hon i hemlighet var en hög makthavare, eller att hon ljugit om sin bakgrund som journalist, eller något annat som har relevans för hennes författarskap. Då hade det varit helt rätt att avslöja det. Men när man kunde konstatera att hon är precis den hon utger sig för att vara och bara inte vill ha ut sitt namn i offentligheten, fanns det inga som helst skäl att "outa" henne. Varför i hela helvete skulle vi behöva hennes namn och bild för att kunna bilda oss en uppfattning om henne som författare och opinionsbildare?

Hade DN varit en seriös tidning så hade de bett snällt om en intervju och gett upp när de fick nobben. Om de ansåg det angeläget att granska hennes publicistiska verksamhet så hade de kunnat skriva ner ett antal frågor och mejlat över dem: "Varför skriver du så här? Tycker du att...? Hur kommer det sig att du engagerar dig för detta?" Om de på någon punkt kunde beslå henne med lögn så vore det normal och angelägen journalistik att påtala detta för henne och fråga varför hon ljuger om den saken.

Om hon fortfarande vägrade svara så kunde de sedan ha publicerat en artikel där de sågade hennes argument i bitar med hjälp av fakta -- precis som jag gjorde med Wennstam -- och berättade för läsarna att hon vägrade svara.

Då hade läsarna kunnat bilda sig en uppfattning om Julia Caesar, och även bli indignerade över hennes lögner om nu DN lyckats påvisa några sådana (vilket jag alltså inte tror, annat än enstaka felaktigheter som alla skribenter råkar få med ibland).

Istället karaktärsmördar man henne. Man tar de "värsta" saker man kunnat hitta, som att hon skrivit om olika folkgruppers IQ (hu, så hemskt -- kulturmarxister förhåller sig som bekant till vetenskap som troll till dagsljus). Man rycker dem ur sitt sammanhang, man försöker inte ens påvisa på vilket sätt hennes faktauppgifter eller slutsatser skulle vara felaktiga, och går sedan över till att diskutera hennes psykiska och fysiska ohälsa.

Återigen, läs min granskning av Wennstams lögner och fundera sedan lite över skillnaden mellan att angripa en opinionsbildare i syfte att avslöja lögner, och att angripa henne i syfte att skandalisera och hänga ut henne.

Om tidningen bara haft namnet så hade de fått kritik för att "haha, kolla de har inget att komma med" och om de beskrivit hennes bakgrund utan namn så kunde alla ha googlat upp henne. Hon har en väldigt speciell historia.
Tycker för övrigt att Expressens artikel saknade mycket, hade gärna sett ett helhetsgrepp på den svenskvänliga median.
Får hoppas Orrenius har mer kött på benen.

Edit. Outningen/bakgrunden ger en större förståelse för vad som format tanken.

Om tidningen bara haft namnet så hade de fått kritik för att "haha, kolla de har inget att komma med" och om de beskrivit hennes bakgrund utan namn så kunde alla ha googlat upp henne. Hon har en väldigt speciell historia.
Tycker för övrigt att Expressens artikel saknade mycket, hade gärna sett ett helhetsgrepp på den svenskvänliga median.
Får hoppas Orrenius har mer kött på benen.

Outningen ger en bredare förståelse för vad som format tanken.

Säger du det? Det verkar inte ha funkat så bra på dig.

Dessutom har "för eller emot Julia Caesar" snabbt förvandlats til ett schibboleth, ett lösenord som får representera mycket mer än just henne och en bloggares eller skribents rätt till anonymitet. I DN/Expressen-retoriken glider Julia C ihop med Avpixlat, järnrörssvingande nazistgäng och personer som mejlar mordhot till statsråd, journalister och flyktingfamiljer (och Barbro J har givetvis inte varit ute och svängt några järnrör, jag tror inte heller att hon skickat anonyma hatmejl till politiker...). Denna hopklumpning och förvanding till ett lösenord för hela debatten var säkert också exakt vad Expressen ville ha, det var nästa viktiga målsättning vid sidan av att tala om för JC och andra att "vi kan outa er".

Detta är övertydligt i utstötningen av Marika Formgren - om du tar JC:s sida mot DN så får du inte synas i MSM, även om du tar ställning grundat på normala journalistiska och tryckfrihetsmässiga principer. I tex Frankrike, England eller Danmark hade det aldrig gått till på det sättet.

Klassisk kvällstidningstaktik: puffa fram ett ansikte (blinda Nadima, Joy Rahman, Gömda-Mia) och lås fast frågorna vid denna person, med namn och kanske bild, och den story man utformar kring denne.

Vad har inte funkat bra på mig? Att bakgrunder ger mig en bättre bild av saker?

Okände gubben säger "skruva där" och pekar på motorn.
Magnus Bildoktorn säger "skruva där" och pekar på motorn
Förhåller du dig lika till instruktionen. Ändrar vetskapen om att den ene är bilmek något i ditt förtroende?

Det kan ju vara så att jag inte har fått "en bredare förståelse" för hur du tänker. Men om du lägger upp namn & adress så lovar jag att läsa igenom dina tidigare inlägg med den nyfunna förståelse som enbart kan uppstå genom outning.

Här är vi anonyma.
Erkänn att det skulle varit enklare om vi kände varandra att även förstå varandra. Du och jag kanske skulle bli bff?
Hook me up!

Huvudet på spiken. Resonemanget bakom outandet är så tunt att det är komiskt. Det verkar vila på två argument:

1. Hon outade själv Orrenius och Hamruds telefonnummer! Detta är skolgårdsnivå, för att inte säga sandlåda, och ett uppenbart svepskäl.

2. "Demokratin mår bäst av det", som Karin Olsson med gymnasial förnumstighet och självsäkerhet uttryckte. Någon vidare resonemang om demokrati eller andra saker följde inte. Imorgon kommer samma kulturredaktör utan problem att kunna argumentera för anonymitet av demokratiska skäl.


Hamruds artikel är intressant eftersom den är så grov. Jag vågar påstå att Orrenius hade gjort det mycket bättre.

Vad gäller faktauppgifterna är det storartad humor när Hamrud, med utbildning i det akademiska toppämnet journalistik, anser att saker är så dumma att de inte ens behöver bevisas. Frågan är om det är en medveten slasktaktik eller om hon helt enkelt inte fattar vilka implicita antaganden hon gör.

Kan Niklas Orrenius och Anna Lytsy ha några beröringspunkter eller gemensamma bekanta?

Jag vet inte om du läste mitt inlägg högre upp i tråden.

Jag undrade om den under flera nätter mordhotade Orrenius kunde lägga upp telefonloggarna på Twitter, för att på så vis styrka påståendet. Samt uppge numret på polisanmälan av telefonterrorn. För polisen kollar ju sanningshalten i anmälarens påståenden samtidigt som de ser om det finns någon de kan få tag i bland uppringarna. (Samtalsdata hos operatören).

Jag tycker nämligen att det är lite konstigt att Orrenius hade telefonen på under flera nätter när det ringde galningar och skrek och hotade p g a att JC hade lagt upp hans nummer. Det var ju rimligtvis jobbmobilen och den stänger man väl bara av?

Inte fan vet väl jag det?
Vi får hoppas att nån åker dit ifall det hotats i luren.
Orrenius kanske ljög? För jag har aldrig, vare sig här eller på Avpixlat eller någon annan svenskvänlig sajt, sett någon uppmana någon annan att kontakta journalister så de får smaka sin egen medicin. Har du?