Citat:
Ursprungligen postat av
sillynamnam
Jag hatar inte Julia Caesar. Vet inte om jag är någon "vänsterliberal regimförsvarare" iofs. Jag hatar inte folk med olika sjukdomar heller. Varken psykiskt sjuka eller bidragstagare.
Ett bra svar. Tack för det!
Citat:
Jag gillar inte parasit som skällsord. Det står för en högerextrem människosyn, att kalla någon parasit.
Jag tror inte på att det går att etikettera människosyn utifrån samtidens väldigt polariserade ideologiska skyttegravsklimat. Vi har haft vänsterregeringar under vilket det varit kriminellt med luffarliv, slashaseri och dagdriveri. Tonen i tråden tyder närmast på att man vill tillbaka dit igen -undantaget för kriminella tiggarligor.
Som "högerextrem" ger jag dig dock rätt i att jag själv använt ordet ofta, men av orsaken att jag gillar tydlighet i politiken, och tala om saker vid dess rätta namn. Precis som jag förväntar mig detsamma från en politisk motståndare.
Sedan kan man hyckla och påstå man är det ena och andra medan man själv uppvisar raka motsatsen. En sådan uppvisning av sällan skådat slag har vi ju sett ikväll.
Citat:
Men Julia Caesar står ju för det där som sd vill komma bort från, för att bli rumsrent. Stämpeln att vara ett parti för WT, rättshaverister och foliehattar.
Nu är väl inte JC ett språkrör eller företrädare för SD men jag håller det inte för osannolikt att hon kan ha valt anonymiteten som en konsekvens av hur hon skulle kunna komma att framställas. Vilket i så fall var en korrekt analys. Det i sin tur talar inte emot att vikten av personlig säkerhet var den starkast övervägande faktorn bakom pseudonymen.
Citat:
Jag tror inte att uthängningen hade ägt rum om inte journalisten blivit hotad och trakasserad, efter uthängning i Julia Caesars blogg.
Jag är tvärtemot helt övertygad om att det var en samordnad aktion med samtliga tidningar från Bonniersfären i ryggen. Upplägget, med två olika journalister på turordning, Expressens snabba agerande efter att Orrenius grönljusat "näthat", hur tidningarna och journalisterna gick ihop som ett och kollektivt försvarade uthängningen. Man skulle maktdemonstrativt skrämma till tystnad. Med den aktuella personen i åtanke signalerade man även att ingen oberoende av ålder, åkommor, kön etc. går fria. En uppvisning på maffianivå.