Skvaller om Berny Pålsson?

Jag håller med, en kille hade inte fått hälften av samma uppmärksamhet, och definitivt inte varit intressant nog att få ge ut två böcker i ämnet. På tal om bok, jag såg vårt lokala bibliotek hade en boksnurra med nyss framplockade "Gripande självbiografier". Men gissa vems böcker som hade hedersplats tillsammans med ett par andra nutida och f.d. scandal beautys? Jag blev förvånad, trodde inte de böckerna fortfarande var i ropet! Men inga böcker skrivna av killar (förutom av Bond-bruden Caroline Cossey som har varit kille och opererat sig till tjej så det räknar jag inte som nån kille).

Fast å andra sidan kan jag lika gärna hävda att om Berny varit en annan person, men fortfarande tjej kanske hon blivit strypt av en torsk, pundat ihop på nån toalett eller blivit indragen i kriminalitet och suttit på ett långt fängelsestraff nu.
Håller dock med er i det ni säger.
När killar strular så förväntar man(=samhället) sig inte att de ska bli bättre, inte i lika stor utsträckning iaf. De försvinner lättare ut i periferin.

Såg att någon skrivit på BB om Bernys dramatiska pauser och ordval när hon berättar något. Det minns jag att jag tänkte på när jag såg dokumentären första gången, hur hon tar en paus innan hon säger "demonernas röster". Minns att jag tyckte hennes verbala språkteknik kändes filmisk och inte som något som hade hänt på riktigt, snarare att det passade in bättre. Ett "mentalt manus".

Jo såg det där inlägget nyss också.

Men först och främst är det lustigt att hon tycker att folk "anmärker för att anmärka" aha du gillar inte när folk anmärker att du beter dig som en jävla fitta? Det blir ju en "lek" av det för att du konstant gör grejer att anmärka på. Sen behöver man ju inte ens leta för att hitta fel på dig och ditt beteende. Sen kan man fortfarande förstå saker som hon vill förmedla även fasten man inte drar sig för att påpeka att hon gjort fel när hon borde ha gjort rätt men hon lär sig ju aldrig av sina misstag, om man gör om samma misstag gång på gång då gör man ju inte sitt bästa. Visst är det mänskligt att fela, men hör det inte också till att vara mänskligt att göra om och göra rätt? Och hur ofta gör hon det i jämförelse med hur mycket hon gör fel? Jag menar på vilket sätt gör hon sitt bästa när hon bedrar folk och lurar dem på pengar te.x? När hon vet skillnaden på rätt och fel men väljer fel ändå, på vilket sätt gör man sitt bästa då? Jag bara undrar hur hon tänker riktigt. Sen säger hon att hon står för den hon är, på ett sätt ja men på ett sätt nej. Te.x när hon ljuger och sen kommer sanningen fram senare att det var på ett annat sätt, då står man ju inte för den man är om man vilseleder folk och förvrider sanningen. Inte enligt mig iaf.

Jag och en vän har diskuterat Bernys sjukdomshistorik och kommit fram till att det är ju faktiskt helt otroligt att ingen av samtliga läkare av alla de som hon träffat har tyckt att det är konstigt att hon, förutom en uppsjö av mediciner, också samlar diagnoser som vi andra samlar Pokémonkort. Jag tycker iallafall att det är jävligt uppseendeväckande att hon kan få diagnosticeras om & om igen utan att någon ens blir lite misstänksam, jag menar, de flesta vet ju att läkare inte har A+ i patientbemötande, men så fruktansvärt fantastisk kan hon faktiskt inte vara att hon får 8+ diagnoser sedan hon var 17-18 jordsnurr, eller så har ingen av läkarna läst någon journal.

Jag menar, om hon blev diagnosticerad med borderline tidigt så tar de flesta läkare allt patienten säger med en nypa salt. Vilka diagnoser har hon egentligen? Hon har helt klart borderline, kanske histrionisk. Absolut inte autism, snarare antisocial personlighetsstörning. Hur tänker ni?

Jag tror inte hon har någonting annat än typ borderline fastställt (och tyvärr är ett praktexempel på de drabbade som ger resten av oss/dem dåligt rykte), men att hon mycket väl kan ha hört en uppsjö av diagnoser nämnas i förbifarten under hennes många turer inom psykiatrin. Vad hon inte verkar ha klart för sig, eller åtminstone inte vill kännas vid även om hon innerst inne vet det, är att det är en process att fastställa en diagnos och att det inte räcker att nån stressad akutläkare låtit en kryssa i några ja- och nejfrågor för att göra en diagnos officiell.

Jag har själv varit med om det under perioder då jag varit inlagd att en läkare jag aldrig träffat kallat in mig på ett samtal för att fråga vad jag tror det är jag behöver hjälp med och som presenterat små pamfletter på ett gäng diagnoser och bett mig se om jag tycker nån av dem talar till mig, typ. För någon som Berny är ju en sådan situation en jävla all you can eat buffet. Men följderna blir inte att man för att man känner igen sig i en viss diagnos per automatik får den diagnosen, och jag tror många av Bernys "diagnoser" stannat vid det skedet och aldrig utretts vidare eftersom 1. hennes behandlare ser inte skäl nog att ta frågan längre då hon inte uppfyller kriterierna tillräckligt och/eller uppenbarligen trollar, och 2. Berny själv inte ber om hjälp att ta frågorna vidare eftersom hon är rädd för att få ett svar hon inte vill ha, dvs att hon i själva verket inte lider av diagnosen hon stoltserat med och byggt sitt "varumärke" kring.

Är ni inte lite sugna på att se vad det egentligen är Andreas tatuerar på sin Älskling? Jag har svaret. Bildbomb kommer nu. Håll i era hattar.

http://m.imgur.com/sgN6v9G

http://m.imgur.com/VzPPSOz

http://m.imgur.com/vx5mpa0

Gjord igår ^

Lite mer godbitar.

Han använder så mycket färg att bläcket blöder bort på bara några veckor. Haha, han är så jävla värdelös.

http://imgur.com/lwfzIZD

http://imgur.com/HOYyqGs

http://imgur.com/JJvgAzy

Denna antar jag att de flesta har sett men den är värd att se igen:
http://imgur.com/cFInbgw

Ormtatueringen, kan ta något slags ultrarekord i anskrämlighet
http://imgur.com/NOkoqsc

Hennes kommentar till ormtatueringen:
http://imgur.com/6IHT7wB

Ni vet ingloreus basterds och hela "NEIN NEIN NEIN"-Scenen.
Typ där är vi


Jag är glad för beeny om hon är lycklig men tyvärr så sabbar hon ju för sig själv på ett eller annat sätt.
Jag förstår att old habits die hard men ibland får jag bara känslan att hon kanske inte vill (eller vågar) vara lycklig för vem skulle hon då vara?

Jag försöker leva efter devisen att misstag gör alla människor men konsten är att bara försöka föra dom en gång då man förhoppningsvis lär sig något. Med tanke på de konsekvent dåliga val hon verkar göra (det är iaf de som syns mest) så börjar jag nog tro att hon har någon skev uppfattning om att hon ÄR sina misslyckanden.

Hon skulle inte behöva vara där hon är om hon nu vågade ta tag i sina problem, på RIKTIGT, men det krävs ju som vi alla vet hårt arbete och det är ju alltid lättare att imitera självinsikt än att faktiskt försöka förbättra sig.
Det är synd då hon faktiskt besitter potentialen att skriva böcker som berör (litterär kvalitet och fanbase åsisosatt) och att med detta medium faktiskt gå framåt i sin karriär likväl sitt personliga liv.

Men det enda jag känner från henne nu är rädsla och det gör mig faktiskt ledsen. Vi kan sitta och föra oss lustiga över hur hon inte är någon "färsking", att hennes minspel är densamma som hos en fisk men är vi inte bättre än så? Jag har vid flertalet tilfällen gjort mig skyldig till samma lowblows men i slutet av dagen sitter de flesta av oss med en inkomst, ett hem och förhoppningsvis människor och familj som älskar oss.

Berny göt allt i sin makt för att bibehålla det lilla hon har kvar och har man sedan barnsben fått itutat att man inte är något att ha, addera tungt missbruk och ett levern de flesta bara sett på film så är det inte konstigt att hon inte kommit längre än 16 rent mentalt.
Jag har alltid velat att det ska gå bra för henne men ibland för hon det svårare än andra dagar att sympatisera med henne.

Ska vi diskutera, låt oss diskutera men att dra upp hur hon såg ut när hon var 18 och var tvungen att hantera allt vad ett extremt oväntat kändisskap innebar och ifrågasätta om hon ens blivit våldtagen/utsatt för övergrepp eller liknande kan jag ibland känna är lite orättvist.

Jag är personligen väldigt hård mot människor som kontinuerligt väljer att "vara sina diagnoser" men har man aldrig fått lära sig något annat än krishantering och direkt överlevnad så är det svårt att en dag inse hur man är "frisk".
Vi är många här som tagit oss igenom ett rent helvete men vi är också många som haft stöd från nära och kära, människor som called us on our shit och pushat oss framåt mot förbättring.
Berny har haft en bråkdel av detta och om att vara med Andreas är det närmsta ett "normalt vuxenliv" hon kan komma så är det kanske iaf en bra början.

Har man inget att jämföra med eller inga förebilder som på ett sunt sätt visat hur livet KAN se ut så tror jag det är lätt att falla till föga för sin egen sjukdom då man ständigt blir omhuldad och ursäkta.
Detta gör varken ångest eller sjukdomsbild lättare men kanske den skapar en trygghet för att man behöver inte prestera, inte på "riktigr" om man kan säga så.
Det är onekligare hustligare att välja denna typen av liv där man inte vet hur man ska klara nästa dag, komma ihåg vilka lögner man har sagt eller planera 5 steg i förväg för att ingen ska komma på dig men har man aldrig haft ett riktigt jobb eller människor som genuint brytt sig om en (en sak jag tror Berny lidit brist på under stora delar av sitt liv då hon antingen omgett sig med ja-sägare eller individer svagare än henne själv) så har det heller aldrig funnits en kravbild.
Vare sig på kariärmässig eller emotionell utveckling.

Hon har så länge kommit undan med att imitera självinsikt att jag tror att hon kanske har svårt att urskilja de ord hon säger för att få det att låta bra med den genuina känsla som faktiskt infinner sig när man inser saker om sig själv och faktiskt tar mod till sig att reflektera över sitt eget handlande.

Det är en svår balansgång då jag i ena sekunden kan bli så förbannad på alla chanser hon besitter pg av vad som vid första anblick verkar härstamma av ren lathet men samtidigt vill jag tro att hon nog inte alltid väljer själv för att hon förstår inte att det faktiskt finns ett val.

Herregud !
Man får ju hoppas att det håller mellan dem för all evighet..
Stackars henne annars att gå runt med det där vedervärdiga klottret på kroppen som en ständig påminnelse om sitt ex

Nej jag kan bara inte hålla mig...i must... Så fort man tänker att det inte kan bli värre så kommer det. Men, jag tänker att det där är typiskt ingen färsking tatueringar, det ser ju precis ut som några kåken tatueringar från 90 talet, fan vet inte om det inte är meningen..

Vad gäller psyk så orkar inte läkarna bry sig, det är rejäl omsättning på psykläkarna och dom ögnar väll i bästa fall igenom någon journalsida och ser en lång psykkontakt och inser att det här är ett förlorat fall, bäst att bara ge medicinerna och gå vidare till någon som kanske är hjälpbar. Diagnoserna har antagligen för det mesta bara nämnts i förbifarten som möjlig och sen blir den sanning i långa loppet. Utredningar tar för lång tid. Har själv varit med om att psykologer hintar om något möjligt scenario i sin journalskrivning och sen finns det där för alltid, och det verkar lite som att får du en diagnos så är det möjligt att du kan ha några till. Dom flesta vill inte ha massa diagnoser på sig men vill man så är det ju absolut inte svårt att prata glitter.

Men hur som helst så ser ju vem som helst att människan inte är frisk, det kan ju räcka med att konstatera det.

Detta blir en seriös post för en gångs skull

Jag har sagt detta tidigare långt tillbaka i tråden men det verkar ha tillkommit en hel del nya personer här som undrar ang diagnoser så jag tar det igen. Jag umgicks ofta med Berny från ca 2003-2007 IRL och eftersom jag har två nära släktingar som har Aspergers (en som har en väldigt kraftig variant och en som har en "medelsvår variant") så kan jag säga att enligt min erfarenhet så har Berny en "medelsvår variant" utav det som inte alltför sällan ställer till det lite för henne (det är också något jag sagt till henne i det förflutna). Det finns en person till här inne i tråden som har precis samma slutsats som mig (som har mött Berny IRL, ja).

Sen angående hennes andra potentiella diagnoser så är det ju totalt kaos... liksom.. vad har hon INTE fått för diagnos genom åren! Jag har själv NOLL förtroende för läkare och deras psykiatriska diagnoser som vissa utav dom verkar sätta hux flux enligt vad som är populärt i senaste DSM-bibeln eller så är dom stressade och bara skriver någon totalt tokig diagnos. Precis som du säger, Verdande, så är det ett jäkla tryck på psykiatrin nuförtiden och många gånger blir det rena hafsverk som sagt och i en del fall så slutar det ju riktigt illa för patienten. Det värsta dom gjorde mot Berny i det förflutna (detta var ca 2005 tror jag) var att sätta ut hennes Xanor Depot som straff... OK... hon hade käkat benso vid sidan av vilket var klantigt gjort utav henne MEN Xanor Depot går ju för fasen inte att få tag på svarta marknaden och är extremt, om inte omöjligt, att ersätta med en snabbverkande benso (Xanor Depot är ju den enda benson som har långtidsverkande effekt och hon hade gått på den i ungefär 2-3 tror jag). Jag minns liksom hur illa hon mådde efter det å sen så hamnade hon mellan stolarna mellan psykiatrin och beroende-enheten och.. ja.. allt blev bara kaos där och hon mådde riktigt dåligt.

Anyway! Eftersom jag endast har personlig erfarenhet från Aspergers så kan jag inte uttala mig ang dom andra diagnoserna om vad skulle vara rimligt och inte. Jag vill bara skriva ner detta eftersom jag märkte att det tillkommit en del nya i tråden. Sen kan jag också tillägga att jag har ingen insyn i dessa "affärer" som nu kommer gå till rättegång. Jag är... tja... förvirrad rent ut sagt. Detta är ju en vän som jag bryr mig om så jag hoppas ju verkligen att allt går bra och att hon kommer på rätt köl igen så småningom.

Jag har själv asperger, har träffat många med diagnosen och anser mig vara rätt påläst om den. Det finns ingenting som heter "medelsvår variant" av AS. Antingen har du det eller inte. Du kan inte ha en "släng" av det.

Berny har inte AS lika lite som hon är schizofren. Hon skaffade sig diagnosen enbart pga LSS, hon har i princip erkänt det själv.