Citat:
Ursprungligen postat av
rosebud
Tror den gode GW har investerat lite prestige i det här fallet efter sin inledande skepticism, som väl var baserad på statistik angående gärningsmän. Ursprungligen var han om jag minns rätt tveksam till att de hade rätt person, nu spekulerar han plötsligt i att DNA-bevisningen kanske inte är tillräcklig etc utan att ha alla fakta i målet. Han kan ha rätt, han kan ha fel, men i vilket fall så tycker jag inte att detta senaste inlägg tillför något utan mest verkar gå ut på att "inte ha haft fel". I det här läget borde han invänta FUP, precis som alla oss andra.
Jag är också förvånad och undrar om Leif G W tappat det. Han kan inte tolka längre en sak intuitivt, utifrån den information som vi faktiskt alla har. Trots yppandeförbudet.
Det är märkligt att allas vår kriminologiprofessor inte kunde se det jag och flera i tråden såg omedelbart i början av denna tråd om Lisa! Det är inte så att man kan ta bevis ur ett sammanhang, och bortse från vart bevisen leder.
Det som gör fallet enkelt är brottsplatsernas begränsade område, kretsen av folk som har tillträde till platserna, och att brottsoffret hittades så att en obduktion kunde göras innan beviset (kroppen) var förstörd eller undanröjd. Min uppfattning är, att för att underkänna bevisningen som pekar på Litauern så måste man ha något bevis som pekar åt ett annat håll, och det finns det inte.
Det är så uppenbart att Litauern är gärningsman, och det behöver inte bevisas med strunt! Det finns redan bevis som binder honom till brottet och han blir varken mer eller mindre skyldig genom mer bevis mot honom.
För den viktigaste frågan tvivlarna bör ställa sig är, frågan om varför skulle en random oskyldig Litauer som inte känner Lisa, ens ha befattat sig med någonting alls som rör henne?
Jag tror folk som tvivlar på Litauerns skuld kommer blir förvånade hur korkade en brottsling av hans slag är. Denne Litauer lever i villfarelsen att om han blånekar, så kommer han klara sig. Sen så förlitar han sig på advokaten, som talat bevis och bevisbörda med honom, utan att han fattat mer än trådens troll.
De brottslingar vi har i Sverige, som är bekanta med hur systemet fungerar har alltid en Xenia-historia/teori i beredskap. Det ingår inte i objektivitetsprincipen att åklagren ska skapa rimliga tvivel, det är upp till den åtalade och hans advokat. Det är därför ingen bra strategi att inte klargöra de frågeställningar förhören går ut på, och som särskilt åklagaren vill ha svar på.
När Litauern påstått att han aldrig träffat Lisa förstörde han möjligheten för sig att ljuga ihop något. Nu när det finns DNA som binder honom till Lisa så kan det inte förklaras, på annat sätt än att de har träffats. Bevis blir faktiskt inte tvivelaktiga och svaga bara för att någon påstår att de är det!
Åklagaren har ju fått till häktning och omhäktning vilket indikerar på att bevis mot Litauern saknas inte. För hur många gånger ska samma sak bevisas?