Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Därför blev jag desto mer förvånad av ett resultat som kom för tre år sedan. EU-kommissionen frågade allmänheten i medlemsländerna om de trodde att ”diskussionen om invandring i EU är baserad på fakta och pålitliga data”. Det visade sig att den svenska allmänheten hade lägst förtroende för detta av samtliga medlemsländer. 59 procent svarade nej i Sverige. Förvisso var frågan illa ställd. Men ändå, varför hamnade högtillitslandet Sverige längst ned i botten?
SOM-institutet vid Göteborgs universitet har ett par år ställt en ganska besläktad fråga och funnit snarlika nivåer, där drygt 50 procent instämmer i påståendet att ”svenska medier berättar inte sanningen om samhällsproblem förknippade med invandring”. Det är en minoritetsuppfattning att medier ger en tillförlitlig bild. Även om den är ogrundad förgiftar misstron samhällsklimatet. Ännu värre om den är välgrundad.

Även i mitt eget jobb har jag mött misstron: Hur man kan veta att inte opinionsmätningarna är manipulerade? Sitter styrda trixare och friserar partiernas resultat i mätningarna för att passa makthavarna? Redan misstanken är för mig befängd och horribel. Aldrig! Men mot bakgrund av dramatiken och misstron som finns inom politikområdet förstår jag ju ändå någonstans hur det går till när en så mörk konspirationsteori uppstår.

I den rasande migrationsdebatten är misstron total. Åt ena hållet råa anklagelser om dold kryptofascism, åt andra hållet tankar om en konspiratorisk lögn på elitnivå i syfte att rasera hela samhället. Allt detta i ett land där vi brukar lita på varandra. Det här sliter sönder oss.