Möten med opinionen

Har med intresse följt trådarna ( (FB) Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden) och ( (FB) Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar).

Bägge dessa trådar är ovärderliga informationskällor för att följa det inrikespolitiska läget på partinivå i Sverige utifrån resultaten i opinionsundersökningar. OUs är, trots sina brister och felkällor, det bästa medlet vi har för att följa trender i opinionen och se var de politiska vindarna blåser.

En mindre vetenskaplig, men minst lika intressant metod för att pejla läget i opinionen, är anekdoter från möten med opinionen i vardagen. Dessa personliga berättelser, som ofta dyker upp som uppskattade inslag bl.a. i trådarna ovan, kan handla om samtal med familjemedlemmar och kollegor, saker som man hör folk säga omkring en, samtal i fikarummet m.m. Dessa Möten med opinionen tycker jag förtjänar lite mer uppskattning och en egen tråd.


Frågeställning: Beskriv ditt möte med opinionen och hur du tolkar det utifrån det aktuella politiska läget.

Alternativt delge dina egna reflektioner kring någon annans möte med opinionen.


Eget exempel: Hade idag ett kortare samtal med en kollega på jobbet (kvinna, 45-årsåldern, universitetsutbildad) som tog upp IKEA-morden och hur hemskt det var att denna incident kommer leda till att SD växer och att "SD håller på att bli så stora och att de snart är största partiet", vilket är fasansfullt eftersom de är "dumma i huvudet".

Det verkar som att SDs tillväxt är rejält på tapeten och att man förväntas tycka att det är fasansfullt. Samtidigt undrar man ju hur många som verkligen förfasas och hur många som ler inombords, men i hennes fall fick jag känslan av att SD-avskyn var genuin.

På Facebook håller de flesta med så länge man diskuterar sakfrågor, som invandring, tiggeri, mångkultur. Inläggen gillas. Men så fort man nämner partinamnet Sverigedemokraterna eller SD, så drar folk öronen åt sig. Det är som att det är själva partiet eller organisationen SD som fortfarande är skambelagd. Åsikterna är okay, men inte partiet.

Så är det. Skulle mord vara tillåtet i Sverige och SD la fram ett förslag om att göra mord kriminellt så skulle alla andra partier rösta emot förslaget. Det är landet vi bor i.

I min familj såg det ut så här vid riksdagsvalet senast.

1. Kristdemokraterna
2. FI
3. Moderaterna
4. Centerpartiet
5. Miljöpartiet
6. SD
7. SD

Nu säger ovanstående sju familjemedlemmar följande:

1. Kristdemokraterna
2. SD
3. SD
4. Vet ej
5. SD
6. SD
7. SD

Nu jävlar är folk förbannade

Konstig familj där man går från FI till SD.

IKEA-dramat och mycket annat har gjort sitt till, och ja, många är fly förbannade

Intressant med din familj....både FI och MP har tappat sympatisörer till SD, jag tror inte detta är helt unikt.

Inte särskilt konstigt nej. En mycket stor andel av väljarkåren är politiska idioter och röstar i princip på det partinamn de tycker bäst om. Miljö låter bra. Feminism låter bra. Sådana väljare kan mycket väl gå från Fi till Sd utan att ens byta åsikter. De har ofta varit blattenegativa redan när de röstade på Fi men utan att ha förstått att Fi och alla andra partier är blattepositiva.

Sådana väljare kan man plötsligt både vinna och förlora. Men inget parti har råd att avsiktligt stöta bort dem. Skillnaden mellan medlemmarnas åsikter och de nytillkomna sympatisörernas åsikter ser ut att bli ganska stor hos SD under de närmaste åren. Därav den ofrånkomliga och svåra normaliseringsprocessen.

Att feminister lämnar från F! och V kan väl bero på dessa partiers flathet mot kvinnoförtryckarna i förorten.

Jag vet åtminstone en uttalad feminist i bekantskapskretsen som inser målkonflikten mellan kvinnors rättigheter och vurmandet för vissa andra grupper.
Hur hon röstar vet jag däremot inte men om ett större antal feminister ser problemen lär väl åtminstone några överväga partibyte.

Ett par nära släktingar till mig har gått från att röstat MP (Wetterstrand&Eriksson) sedan blankt och nu har SD som förstahandsval.

Flera andra släktingar har överraskat med SD sympatier, dessa är personer som man aldrig skulle tro var SD sympatisörer.
Upplever att stödet är ungefär lika för Internetgenerationen som för övriga, så svängningen är inte bara beroende på det fria informationsflödet här.

Givet facebookflöde, politiksnack irl m.m. så bedömer jag min bekantskapskrets till 50% skulle rösta SD idag, Hälften av dessa verkar vara proteströstare som skulle kunna gå tillbaka till tidigare partier.

Det finns dock inget enskilt parti som skulle kunna fånga upp dessa potentiella återvändare då dom spretar för mycket i övriga frågor, skulle väl möjligen vara ett mittenparti som är för en restriktivare invandringspolitik, men då blir det ju en karbonkopia på SD fast utan den belastande bakgrunden.

Frågan är om min bekantskapskrets är representativ för befolkningen i stort?
Väger jag utbildning, bostadsort, härkomst, yrke, läggning och kön mot varandra tror jag att jag befinner mig i en något mer SD vänlig krets, men inte överdrivet mycket.

Det som är slående är att skälen att rösta SD är så olika: Socialister ser välfärden utmanas, folk på småorter ser plötsligt stora mängder alltför annorlunda människor vandra omkring på gatorna, Höginkomsttagare är förbannade på skattehöjningar för att finansiera alla socialbidrag, Feminister retar sig på hedersförtryck m.m. Alla dessa grupper hittar ett alternativ i SD.

Vill minnas att det var någon undersökning i våras som visade att samtliga partier tappar väljare till SD.

Med tanke på att det ofta är folk som är ointresserade av politik som lägger sina röster på bekväma alternativ som miljön eller kvinnors rättigheter är det inte speciellt förvånande att de sedan hoppar av dessa skutor illa kvickt när de väl blir insatta i samhällsdebatten.

Det finns massor av folk som tänker så här, "politik det skiter jag i, men det där med miljö eller feminism är ju viktigt, så då röstar jag på Mp eller Fi".
Samma personer kan i nästa ögonblick rösta på Sd.
Det handlar om oengagerade personer som helt enkelt tycker politik är ointressant.
Finns massor av sådana personer i Sverige, och dessa är nog det "lättaste bytet" att övertyga om att rösta på SD.

Jag tror att tiden då SD värvade dessa enkla röster redan är förbi; de som nu lockas är de som tvärtom inser att politik är synnerligen livsviktigt och att de övriga partierna inte kan leverera det som krävs. Det är det politiska uppvaknandet som vi nu börjar se i OU, och ökningen kommer vara brutal i de närmaste undersökningarna eftersom den politiska väckarklockan ringer ständigt, trots övriga partiers försök att snooza bort svenskens framtid.