Citat:
Det är osannolikt att NB skulle vara Lisas baneman, men det är också osannolikt att LM skulle vara det, statistiskt sett. Du kan inte hålla hårt på ena teorin och förkasta den andra utan vidare.
Man kan som bekant inte bevisa icke-existens. Jag kan däremot med hyggligt fog säga att det inte finns någon speciell anledning att en 17-årig tjej från Götene skulle vara bekant med en drygt tjugo år gammal man från en ort 8 mil därifrån. (79-84 km beroende på hur man kör)
Hela din uppfattning om sannolikheter hit och dit är svår att förstå för mig. Det mesta här i världen är teoretiskt möjligt - finns det någon anledning att sitta och formulera alternativhypoteser enbart pga det? Ökar eller minskar värdet av alternativhypoteser med att det finns en misstänkt gärningsman som dessutom har bevisning mot sig som räckt till tre omhäktningar nu på sannolika skäl utan någon invändning från rätten?
En teori som är osannolik redan från början (att en kille med bakgrund som flykting som misstänks ha mördat sin egen flickvän skulle ha åkt en dryg timme två månader innan för att mörda en annan ung tjej utan någon känd eller trolig anknytning och sen av nån anledning tagit kroppen till nån sorts bod eller uthus på en för honom med all sannolikhet okänd bondgård och hivat in den där) blir ju inte mer sannolik av att man dessutom måste hitta rimliga förklaringar till varför det finns stark bevisning mot en annan misstänkt gärningsman.
Mer osannolika hypoteser prövas när de mest uppenbara kunnat förkastas - det är grunden för allt strukturerat tänkande. Man kollade först Lisas inre krets och hittade uppenbarligen inget av intresse där (inget tyder på det åtminstone). Det + det faktum att hon inte mördades/försvann från sitt hem gör att den statistiska sannolikheten för en för henne okänd/obekant GM genast ökar drastiskt. Efter ett tag fastnar litauerna i notvarpet. Utredningen ringar in den ene av dem. Naturligtvis måste man pröva bevisbilden mot andra tänkbara alternativ. Men det är knappast någon större idé att sitta och lägga mängder av utredningstid i det läget på att försöka se om det kan vara någon okänd seriemördare som varit i farten istället. Bland annat därför att seriemördare är så ovanliga företeelser.
Däremot värderas alla generella sannolikheter mot bevisningen, som alltid kommer först. En ung kvinna mördas med kniv: Det minst troliga är att det är en galen seriemördare, sannolikheten är säkert under 1%. Två kvinnor mördas på en relativt kort tid på samma ort. Polisen söker samband och hittar att de båda varit fosterbarn i en familj en bit därifrån. I familjen finns en vuxen son som bor i en stuga på tomten hemma hos föräldrarna och är känd som konstig och missanpassad. Nu har sannolikheterna genast förändrats drastiskt för att en seriemördare faktiskt är i farten. Det osannolika KAN hända, men vi kan inte hela tiden resonera som att det är lika rimligt att anta som något mer vardagligt.
Hela din uppfattning om sannolikheter hit och dit är svår att förstå för mig. Det mesta här i världen är teoretiskt möjligt - finns det någon anledning att sitta och formulera alternativhypoteser enbart pga det? Ökar eller minskar värdet av alternativhypoteser med att det finns en misstänkt gärningsman som dessutom har bevisning mot sig som räckt till tre omhäktningar nu på sannolika skäl utan någon invändning från rätten?
En teori som är osannolik redan från början (att en kille med bakgrund som flykting som misstänks ha mördat sin egen flickvän skulle ha åkt en dryg timme två månader innan för att mörda en annan ung tjej utan någon känd eller trolig anknytning och sen av nån anledning tagit kroppen till nån sorts bod eller uthus på en för honom med all sannolikhet okänd bondgård och hivat in den där) blir ju inte mer sannolik av att man dessutom måste hitta rimliga förklaringar till varför det finns stark bevisning mot en annan misstänkt gärningsman.
Mer osannolika hypoteser prövas när de mest uppenbara kunnat förkastas - det är grunden för allt strukturerat tänkande. Man kollade först Lisas inre krets och hittade uppenbarligen inget av intresse där (inget tyder på det åtminstone). Det + det faktum att hon inte mördades/försvann från sitt hem gör att den statistiska sannolikheten för en för henne okänd/obekant GM genast ökar drastiskt. Efter ett tag fastnar litauerna i notvarpet. Utredningen ringar in den ene av dem. Naturligtvis måste man pröva bevisbilden mot andra tänkbara alternativ. Men det är knappast någon större idé att sitta och lägga mängder av utredningstid i det läget på att försöka se om det kan vara någon okänd seriemördare som varit i farten istället. Bland annat därför att seriemördare är så ovanliga företeelser.
Däremot värderas alla generella sannolikheter mot bevisningen, som alltid kommer först. En ung kvinna mördas med kniv: Det minst troliga är att det är en galen seriemördare, sannolikheten är säkert under 1%. Två kvinnor mördas på en relativt kort tid på samma ort. Polisen söker samband och hittar att de båda varit fosterbarn i en familj en bit därifrån. I familjen finns en vuxen son som bor i en stuga på tomten hemma hos föräldrarna och är känd som konstig och missanpassad. Nu har sannolikheterna genast förändrats drastiskt för att en seriemördare faktiskt är i farten. Det osannolika KAN hända, men vi kan inte hela tiden resonera som att det är lika rimligt att anta som något mer vardagligt.
