Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Förbudet är inte mot att sälja sex, förbudet är mot att köpa sex.
Det staten säger är alltså att de som köper sex " inte vet sitt eget bästa".
De som köper sex har genom alla tider bevisat sitt totala ointresse av att kolla och ta ansvar över vilka det är man köper. Man köper bevisligen människor som man vet är traffickingoffer, barn, folk som är halvdöda av droger, som har ont, som blöder etc. Det mesta verkar vara sexigt värre för en del sjuka människor där ute.
Sexarbetare är hur fria som helst både att följa sin sexuella lust, hur den än ser ut och ha sex med vem som vill.
Det som lagen effektivt sätter stopp för är en del mäns behov av att stoppa kuken i folk utan hänsyn till motpartens sexualitet.
Varför ska vi överhuvudtaget vara för att människor ska kunna ta sig den rätten? kan jag faktiskt inte fatta. Kan inte dessa män göra som alla andra? fixa sig partners som faktiskt vill vara med dem
sexuellt? Och om ingen nu vill det, så får man faktiskt bara leva med det faktumet.
Jag håller inte med om tolkningen att de anser att det är de som köper sex som inte vet sitt eget bästa. Anledningen till att lagen är utformad såsom den är bygger på antagandet att de som säljer sex är offer och att de som köper är förövarna. Det är den specifika idén med den svenska modellen.
Det anses alltså att alla som säljer sexuella tjänster är offer och blir utnyttjande. Eftersom ingenting du kan göra kan övertyga staten om att du inte är ett offer och din kund inte är en förövare går det inte att förneka att staten, likt en förmyndare, anser sig veta ditt bästa bättre än du själv.
Att lagen skulle sätta stopp för mäns behov finner jag också skäl att tvivla på. Jag misstänker att mäns drifter förblir desamma oavsett hur staten lagstiftar. Måhända att vissa män som skulle betalat för sex i ett samhälle där detta vore lagligt antingen förtrycker sina drifter eller finner andra sätt att få utlopp för dem, men någon förändring av drifterna i sig tror jag sällan förekommer.
Vid en ärlig transaktion enas två människor om vad den ena ger i utbyte mot någonting den andra har att erbjuda. Din formulering ter sig på så sätt mycket märklig om inte du, liksom staten, anser dig veta bättre än varje enskild individ om vad de bör göra i utbyte mot en fysisk akt utförd med deras kropp. Tycker du dig veta bättre än individen vad individen bör göra med sin kropp tvivlar jag på att jag kan få dig att ändra åsikt. Anser du dig inte veta bättre än andra människor vad de bör ta betalt eller inte ta betalt för att utföra med sin kropp får du utveckla ditt påstående om varför det inte bör vara tillåtet.
Bör lagen kanske till och med utvidgas till att omfatta andra yrken? Det är tillåtet att arbeta i en farlig kolgruva, men inte att anställa människor till att göra det?