Citat:
Ursprungligen postat av
Politice-Rectam
Åtminstone i just Finland har samtliga järnvägssliprar bytts ut så att det finns inga sliprar som kan ruttna utan alla sliprar är av betong. I Sverige har man valt att järnvägar repareras endast om det blir livsfarligt.
Kan inte svara för Finland men ytterst tveksam till att det inte skulle finnas en enda sliper i trä kvar... Betongslipers har sina för och nackdelar. Betongslipers är bra på linjer med högre hastigheter men betongslipers kräver helsvetstat spår, rejäl ballast och får inte ha tillverkningsfel. De är bra mycket dyrare än motsvarande slipers i trä, de tål inte urspårningar utan måste då kasseras samt att de vittrar sönder om man har otur samt att de genererar mer buller.
Träslipers är mycket vanligt på lågtrafikerade spår, bangårdar, i växlar och i miljöer där buller. De är mycket billigare, betydligt mer tåliga, tex tål de ofta en mindre urspårning utan att dess hållfasthet påverkas. Bl.a därför de är vanliga på bangårdar. De dämpar buller bättre, en av anledningarna till att de är vanliga genom tillexempel centrala Stockholm. Men de ruttnar snabbare, olämpligare för högre hastigheter men det behöver inte vara så. Vet att en kortare sträcka vid Mälarbanan i trakterna av Bro, väster om Stockholm har eller hade en sträcka med träslipers där hastigheten är 200 km/h.
Finns en svensk konstruktion av rälsbefästning som heter Hambo, utvecklad på 70-talet samtidigt som den kassa rälsen. Denna konstruktion blir utmattad i förtid, det är den fjädrande klämman som håller rälen på plats mot slipern i betong som fallerar. Detta gör att man måste kassera hela slipern istället för själva klämman. Andra typer av rälsbefästning, Heyback på sträslipers, Pandrol på nyare betongslipers, där byter man bara ut klämman utan några större ingrepp. Hambo var en misslyckad konstruktion har det alltså visat sig och många mil räls har behövt åtgärdas i förtid men Hambo är fortfarande rätt vanligt förekommande kring Mälarbanan, Dalabanan m.fl sträckor.