Palmkvist får i varje fall inte medhåll av sin kollega på samma tidning, kulturpolitruken
Per Svensson. I en typiskt oklar men "dubbeltänkt" formulerad krönika utropar Svensson att när judar i Malmö då och då får höra glåpord eller yttranden de känner sig obekväma med, så är detta det största hotet mot Malmö. Wow! Mycket farligare, eller mycket värre än sprängda granater, eskalerande öppet gatuvåld, massarbetslöshet och hotande gängkrig?
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/trakasserierna-av-judar-ar-det-storsta-hotet-i-malmo/
Jag känner en mattig motvilja mot sådana här löskokta krönikor och debattdrapor från personer som själva sitter på tryggt avstånd från buller och bråk, och som dessutom har ett par dolda agendor i bakfickan. De dyker upp lika ofta i DN och Expressen som i Sydan och de har aldrig några konstruktiva förslag. Här bara några korta kommentarer:
-Per Svensson radar upp några exempel på tillfällen när Malmöbor med judisk bakgrund har känt att folk talar om dem bakom ryggen, underförstått ofta folk från Mellanöstern. ja, det är beklagligt, men nästan inga av dessa tillfällen har handlat om öppet eller allvarligt våld. Däremot blir vanliga svenskar utan annan bakgrund nersparkade och grovt misshandlade på gatan runt om i Malmö varje vecka, mobilrån är sedan länge vardag och missbruket av "biffighetshöjande" sportdroger, ryssfemmor och hasch ett faktum sedan tjugo år. Inget av detta går tydligen upp mot de här halvmuttrade glåporden på bussen eller i en skolkorridor, eller litet klotter på en fönsterruta. Jag kan ärligt talat inte se annat än att Per Svensson knuffar motviljan (på vissa håll) mot judarna framför sig på scenen för att dölja ett mycket mer utbrett och värre våld som Sydsvenskan *inte* skriver om med samma iver - och dölja misären, fördomarna och vreden bakom detta våld.
Per S. citerar med stark sympati en kvinna som tidningen intverjuade för någon vecka sedan, och som sade att man kan inte leva i säkerhet som jude i Europa längre. Så förfärligt! ska vi känna, utan att tänka på om det finns någon slags politisk kontext eller om någon vill skicka ett budskap här. Om en "vanlig svenne" hade sagt: man kan inte bo kvar i Sverige längre för landet är på väg utför och somliga beväpnar sig och kastar bomber, så vet alla hur Sydan eller DN hade presenterat det uttalandet.
Per S. deklarerar högstämt att männsiskor måste få ha flera identiteter om de vill. Okay, i princip är jag med. Men han
ställer inga frågor om vad det kan kosta samhället av extra insatser, extra friktion, eller om det kan vara så att de där andra identoteterna också beror av i vilken mån dessa personer får jobb, skaffar sig högre utbildning, blir socialt etablerade och - gud förbjude - lär sig landets språk fullt ut. - Dessutom är det rätt uppenbart, om man har läst honom ett tag, att Per Svensson gärna ser att t ex folk från Latinamerika och södra Afrika får definiera sina egna identiteter här i Sverige, men inte alss är lika villig att ge samma rätt till personer från t ex Pakistan eller Nordafrika. Oavsett vad de själva tänker klumpas de ihop med sina mullor, ayatollor och dessa länders mest extrema förespråkare.
Och självklart utnyttjar Per Svensson i tysthet den retoriska snaran: om någon skulle skriva att verbalt gruff mot judar i Malmö inte är det största hotet eller den största faran för staden, så bagatelliserar denne judarnas historiska öde. Den personen måste ju vara antisemit - eller? I varje fall spelar han nog på antisemitismens tradition...Det är så givet att PS inte ens behöver skriva det.
Och naturligtvis, mot slutet:
Citat:
Ursprungligen postat av Per Svensson
”Aarons nya land” visar övertygande att det aldrig varit fråga om antingen eller utan alltid om både och och att det ena alltid låter sig omskapas av det andra så att man snart inte kan säga var gränserna går. Det är där de framtida möjligheterna ligger, tycks programmen vilja lära oss: I ett avslappnat förhållande till identiteter
Hur är det, är inte fred och ett tillstånd av sympatiskt, starkt samförstånd i vardagen en förutsättning för att många ens
ska kunna försöka se på identiteter på det sättet? Och
vem är det egentligen som säger "att man snart inte kan säga var gränserna går"?