Citat:
Ursprungligen postat av
Nandu
Ja, precis, alla kvinnor som blivit misshandlade ville att så skulle ske. Det är i princip omöjligt att i Sverige 2015 av misstag bli misshandlad. I t.ex. Afghanistan kanske det finns några kvinnor som blir misshandlade mot sin vilja och inte har möjlighet att ta sig ur det (dock anser 90 % av kvinnorna i Afghanistan att hustrumisshandel är ok;
(FB) 90% av kvinnorna i Afghanistan tycker att kvinnomisshandel är OK).
Det finns kvinnor som inte anmäler misshandel eftersom de vill att så ska ske, sedan finns det kvinnor som anmäler misshandel för att få något ut av det, alltså utnyttja samhällets resurser. I princip ingen misshandlad kvinna är intresserad av upprättelse eller att se till att andra kvinnor inte drabbas av samma man. De få kvinnor som blir slagna mot sin vilja i Sverige 2015 lämnar mannen samma dag som han slog henne första gången. Detta är dock extremt ovanligt, då det kräver att båda parterna har gjort en stor felbedömning, alltså att mannen gjort bedömningen att kvinnan vill bli slagen, samt att kvinnan gjort bedömningen att mannen inte vill slå henne. Detta är extremt ovanligt. Det är betydligt vanligare åt andra hållet, alltså att kvinnan väntar på att bli slagen medan mannen har noll intresse av att slå henne.
Att rädda en kvinna från misshandel brukade förr i tiden vara fantasier bland vita riddare (män som vill rädda kvinnor och sedan vinna över dem), i dag är det fantasier bland feminister som fantiserat att samhället är fullt av en massa förtryckande män för de vill ha en ursäkt till varför de personligen är misslyckade.
Du blev misshandlad vid flera separata tillfällen (du använde uttrycket "cycle of abuse" vilket innebär att det hände över flera dagar). Under dessa dagarna kunde du när som helst gå till polisen, men valde att inte göra det, alltså ville du bli misshandlad. Nu försöker du kapitalisera på att vara f.d. misshandelsoffer i en diskussion på flashback. Frågan jag riktar till dig är hur du kan hävda att du inte ville bli misshandlad om det pågick flera dagar med alla möjligheter i världen att gå till polisen.
De 10 % av kvinnorna då? Säkert ensamstående kvinnor som inte hade någon misshandlande och talibantrogen man/bror/far som satt bredvid och lyssnade på hennes svar. Dessa kvinnor var modiga nog att säga sin sanna mening, nämligen att kvinnomisshandel inte är acceptabelt.
I Afghanistan är det talibaner som styr landet med järnhand. De lägger definitivt inga resurser på sina slagna och våldtagna kvinnor. Eftersom du ondgör dig över att samhället lägger sådana enorma resurser på misshandlade och våldtagna kvinnor, köp då en enkelbiljett till Afghanistan och bosätt dig där. Ett land där 90 % av kvinnorna tycker det är ok att bli slagna.
Har dina argument tagit slut eftersom du plockar fram den här utfrågningen av afghanska kvinnor och deras syn på misshandel? Din tråd handlar ju om att du anser att det
svenska samhället ska sluta lägga resurser på slagna och våldtagna kvinnor. Du går utanför ämnet när du tar upp Afghanistan som är ljusår ifrån Sverige i fråga om jämställdhet mellan könen och kvinnornas rättigheter.
Eftersom våld mot kvinnor är så pass vanligt i Sverige (dock inte lika omfattande som i Afghanistan)(
http://www.kvinnojourennike.se/sidor/myter.html) är det kanske inte så konstigt om det existerar några störda kvinnor som tigger om att få stryk av sin karl för att sedan hämnas på honom.
Ska alla andra kvinnor som råkar ha oturen att vara i en relation med en misshandlande man inte få den hjälp de förtjänar från samhället? Alltså inga besöksförbud, överfallslarm, inga skyddade boenden, inga kvinnojourer? Vart ska dessa kvinnor ta vägen? Stanna kvar i sina destruktiva förhållanden och ta emot ytterligare stryk av sina män? I värsta fall bli dödade, t ex genom att bli knuffad nerför trappan och slå huvudet i något hårt. Sådant kan hända när kvinnan förvägras hjälp av samhället. Men det är väl det du eftersträvar.
Står det skrivet i pannan på männen att de misshandlar och våldtar kvinnor? I så fall är det en lätt match för kvinnorna att sky dessa män som pesten och istället rikta fokus på mjukismän. Tyvärr ser inte verkligheten ut. De misshandlande kräken inleder förhållandet med att vara en nice guy, ömsint och kärleksfull på alla sätt. En riktig svärmorsdröm i början. En tatuerad muskelknutte med rakat huvud och piercingar ser ut som svärmödrarnas värsta mardröm. I själva verket kan han vara rena bamsebjörnen och för honom är det under hans värdighet att slå kvinnor. Medan den lille, försynte kamrerstypen visar sitt rätta jag inom hemmets fyra väggar och slår sin fru gul och blå. Inför ögonen på sina skräckslagna småbarn.
Det är alltså inte omöjligt att i Sverige 2015 av misstag bli misshandlad. Kvinnan kan ha oturen att bli kär i en man som i början spelar rollen som en snäll och rar kille. Sedan väntar en lång tids verbal och psykisk misshandel och till slut kommer det första slaget.
BDSM har ingenting med ditt ämne att göra. Skillnaden mellan BDSM och misshandel är lika stor som den mellan våldtäkt och älskog. BDSM och älskog bygger på ömsesidighet, kärlek, hänsyn och respekt.
Sanningen är alltså att nästan ingen kvinna väljer att bli misshandlad eller våldtagen. Alltså ska samhället lägga resurser på de kvinnor som mot sin vilja blir misshandlade eller våldtagna av sina livspartner (män, sambo, pojkvän). För närvarande är samhällets resurser dessvärre otillräckliga. Mycket mer behövs för att de slagna kvinnorna ska få adekvat hjälp med att bryta sig loss från sina destruktiva förhållanden. En gång för alla.
