När ska samhället sluta lägga resurser på slagna och våldtagna kvinnor?

Det är nästan så att jag har lust att säga så här om trådens funderingar: Ja jag älskar att bli misshandlad.
Om jag ej blir misshandlad av en man så brukar jag slå mig själv och det rejält också.
Dunka huvudet i bordet och häftstift eller krossat glas under. Ska det va så ska det.
Eller också slösar jag bort samhällets resurser genom att hoppa på en polis bakifrån så att han slår mig rejält med batongen eller förhoppningsvis skjuter mig i benet. Mycket skönt.
Men jag väljer nog att inte säga det.....

OBS! Glömde bort att säga att jag våldtar mig själv också de gånger inte en man har lust att våldta mig.
Det verkar som att en man ej vill göra det på mig de gånger jag sliter av mig kläderna och verkligen springer efter mannen i skogen och tigger på mina bara knän: snälla ta mig ,våldta mig.
Och fast jag sliter av mig kläderna och skriker: nej jag ångrar mig du får inte ta mig snälla du... så gör han inte det.
Hur skall jag bete mig för att bli våldtagen?
Sjuka diskussioner måste svaras med sjuka svar kan jag tycka.

Hur mycket våld pratar vi om?
Hur många kvinnor blir allvarligt misshandlade eller dödade där kvinnan gjort mannen svartsjuk?

Menar du att det är en godtagbar ursäkt att misshandla och till och med döda sin partner om han/hon gjort dig svartsjuk?

Nej, aldrig. Däremot vill jag veta om kvinnor är skyldiga så man inte hjälper någon som vill bli slagen. Jag tror liksom inte att misshandel sker av en slump.

Här är ett roligt exempel,





är det någon här som seriöst hävdar att den här kvinnan inte vill bli slagen?

Här är en annan kvinna i samma tråd,



ni kan se att hon gillar anal-våldtäkt. Tankar på det?

skoltjej använder visst samhällets resurser när hon tar emot hjälp från samhället och beklagar sig över att hon blev misshandlad för att sedan inte ens anmäla det.

För att jag skulle bli "nöjd" skulle hon antingen komma in i tråden och säga "jag blev misshandlad och gillade det, därför anmälde jag inte och vill inte ha några sympatier från vita riddare" eller så skulle hon komma in i tråden och säga "jag blev slagen en gång och anmälde det direkt, därefter höll jag mig borta från denna man och han fick sitt straff".

Istället säger hon "jag blev misshandlad under en längre period av en man och valde att inte anmäla honom, tyck synd om mig för jag är ett misshandelsoffer".

Och varför skulle hon inte ta emot samhällets resurser precis som alla andra bara för att hon inte vill sätta sitt ex i fängelse? Och varför lägger du dig i vad hon gillar och inte, det är väl hennes ensak?

Vilka samhällsresurser borde hon inte ta emot?!

Utrymme i media (så som att skriva böcker, vara med i tv, skriva på bloggar och forum), skadestånd, rättsväsendets tid, kvinnojourer, hjälp från vänner och släktingar, sympatier från allmänheten. Anledningen att hon inte både kan ta emot samhällsresurser och låta bli att anmäla är för mig uppenbart.

Va? Skadestånd och rättsväsendets tid- hur skulle hon kunna få det när hon inte vill anmäla?

Utrymme i media- ska hon inte skriva på Flashback?

Verkar hon bo på kvinnojour och vad har du med hennes relationer till familj och vänner att göra?

Varför används jag som diskussionsmaterial? Ska mina åsikter representeras så ska de väl komma från mig och inte från dina fantasier?

På vilket sätt har jag utnyttjat samhällets resurser? Vart har jag uttalat att jag upplever mig själv som ett offer? På vilker sätt har jag medvetet sökt upp våldsamma män? Jag har inte bett om medlidande, däremot har jag försökt klarhet i varför man stannar.

"Källorna" som framförs i denna tråden avhandlar mestadels sexuella fantasier, vilket en misshandlanderelation sällan handlar om. Min sexualitet är inte relevant i det hela och jag skulle påstå att jag har andra referenser än att vara undergiven. Det är dock som jag säger inte relevant.
Jag tror att få människor hade tänt sexuellt på att bli sönderslagna, sparkade så hårt i magen så att man ligger i sina egna spyor etc.

Varför man inte anmäler har inte med att göra att man tyckte om det/inte tyckte om det. Jag har förklarat mina personliga skäl till varför jag inte anmälde. Det var för att inte försvåra min eller någon annans situation ytterligare. Dessutom undrar jag varför du utgår ifrån att han skulle blivit straffad? Utan bevis så finns det inte så mycket att göra, det krävs bevisning för att få någon fälld. Jag har inga dokumenterade skador eller liknande att visa upp. Du tror inte min situation hade blivit förvärrad om han fått gå fri efter jag försökt anmäla honom? Eller om han fått sitta i någon månad och sen komma ut för att hämnas på mig? Ska jag behöva leva med skyddad identitet och gömma mig hela livet?

Om kvinnor nu äääääälskar att bli misshandlade varför lämnar de då relationen? Varför kämpar de för att komma ifrån sin misshandlande partner? Borde de då inte stanna och vara nöjda? Hur kommer det sig att kvinnor är försiktiga med att möta en ny partner? Om det nu var en perfekt relation varför lider dessa kvinnor av depressioner och PTSD och andra konsekvenser av det som hänt?

Sluta spekulera i min situation. Jag har ingen, varken närstående eller bekant, som känner till situationen jag befunnit mig i. Vart har jag fått utrymme i media? På flashback, ett anonymt forum?
Rättsväsendets tid eller kvinnojourer har jag inte heller utnyttjat. Jag har inte sökt hjälp för att andra behöver den bättre. Jag har ensam byggt upp mitt liv och min säkerhet, men alla kvinnor har inte den möjligheten och det är bra att det finns hjälp för dem att få.