Citat:
Brutus Asiatiska Regissörmästerskap 2015!
Film #25 - Grupp A - Boiling Point
Originaltitel: 3-4 x Jûgatsu
Regi: Takeshi Kitano
Årtal: 1990
Uttryckslöse Masaki jobbar på en bensinstation. Han är en typisk förlorare - både på jobbet och på baseballplanen. Men en dag gör han något oväntat. En missnöjd kund på macken får Masaki att tappa fattningen, och han låter all sin uppdämda ilska och frustration gå ut över mannen som slår till. Därmed förändras också Masakis händelselösa liv radikalt, eftersom den mannen som han slog är medlem av den fruktade maffian, Yakuzan. Maffian är inte sena att utkräva hämnd, och snart befinner sig den annars så passsive Masaki indragen i en våldsam jakt på liv och död.
Domarens omdöme
Ja, vad skall man säga? Min tredje film av Kitano och innan dess hade jag inte blivit helt övertygad. Hana-bi var väl ganska bra men jag förväntade mig ett mästerverk, Violent Cop var bara dålig. Nu var det dags för Boiling Point och jag är allt annat en imponerad. Boiling Point är den sämsta filmen jag har sett av honom hittills.
Första 50 minuterna är egentligen totalt meningslösa där ingenting händer. Vi får se 20 minuter speltid av baseball och allmänt intetsägande dialoger. Jag har nästan svårt redan nu att minnas vad det var som hände (jag började se filmen igårkväll, men stängde av efter 25 minuter) eftersom det var så tomt på innehåll. Detta fortsätter enda fram till femtionde spelminuten när Kitanos egna karaktär kommer in i filmen. Nu börjar det rycka lite och jag hoppas att de första 50 ändå kanske inte var förgäves, att de faktiskt skall ge mening till resten av filmen. Så blir det inte. Huvudkaraktären som jag antar att Kitano försökt bygga upp under den första timmen sätts till skymundan för Kitanos egna karaktär som får 100 % fokus, utan nån jäkla anledning (!!!). Han skall naturligtvis var tuffast, bäst, svära, örfila och våldta. För Kitano är ju en så tuff karlakarl. Det som sker de närmaste 30 minuterna har i grund och botten inte mycket alls med vad som tidigare utspelat sig och här tappar jag fullständigt intresset. Detta är rakt igenom dåligt filmskapande, jag förstår verkligen inte varför folk hyllar denna mannen så mycket.
Inte nog med allt det jag redan nämnt, det är också ett riktigt risigt hantverk. Klippningen är oftast oförlåterligt usel och timingen i skjutvapen, örfilar, knytnäveslag är på ren amatörnivå. Boiling Point är en riktigt dålig film rent sagt och Kitano har ännu inte riktigt lyckats övertyga mig än. Han har en film kvar i denna turneringen, jag hoppas jag blir mer imponerad då. För just nu står han som kanske den mest överskattade regissören någonsin enligt mig och Boiling Point är hittills hans helt klart sämsta verk.
Betyg: 1/5 | 3/15
Tabell
1. Wong Kar-wai 14p
------------------------
2. Takeshi Kitano 3p
3. Hong Sang-soo -
Sedda filmer i projektet
Film #25 - Grupp A - Boiling Point
Originaltitel: 3-4 x Jûgatsu
Regi: Takeshi Kitano
Årtal: 1990
Uttryckslöse Masaki jobbar på en bensinstation. Han är en typisk förlorare - både på jobbet och på baseballplanen. Men en dag gör han något oväntat. En missnöjd kund på macken får Masaki att tappa fattningen, och han låter all sin uppdämda ilska och frustration gå ut över mannen som slår till. Därmed förändras också Masakis händelselösa liv radikalt, eftersom den mannen som han slog är medlem av den fruktade maffian, Yakuzan. Maffian är inte sena att utkräva hämnd, och snart befinner sig den annars så passsive Masaki indragen i en våldsam jakt på liv och död.
Domarens omdöme
Ja, vad skall man säga? Min tredje film av Kitano och innan dess hade jag inte blivit helt övertygad. Hana-bi var väl ganska bra men jag förväntade mig ett mästerverk, Violent Cop var bara dålig. Nu var det dags för Boiling Point och jag är allt annat en imponerad. Boiling Point är den sämsta filmen jag har sett av honom hittills.
Första 50 minuterna är egentligen totalt meningslösa där ingenting händer. Vi får se 20 minuter speltid av baseball och allmänt intetsägande dialoger. Jag har nästan svårt redan nu att minnas vad det var som hände (jag började se filmen igårkväll, men stängde av efter 25 minuter) eftersom det var så tomt på innehåll. Detta fortsätter enda fram till femtionde spelminuten när Kitanos egna karaktär kommer in i filmen. Nu börjar det rycka lite och jag hoppas att de första 50 ändå kanske inte var förgäves, att de faktiskt skall ge mening till resten av filmen. Så blir det inte. Huvudkaraktären som jag antar att Kitano försökt bygga upp under den första timmen sätts till skymundan för Kitanos egna karaktär som får 100 % fokus, utan nån jäkla anledning (!!!). Han skall naturligtvis var tuffast, bäst, svära, örfila och våldta. För Kitano är ju en så tuff karlakarl. Det som sker de närmaste 30 minuterna har i grund och botten inte mycket alls med vad som tidigare utspelat sig och här tappar jag fullständigt intresset. Detta är rakt igenom dåligt filmskapande, jag förstår verkligen inte varför folk hyllar denna mannen så mycket.
Inte nog med allt det jag redan nämnt, det är också ett riktigt risigt hantverk. Klippningen är oftast oförlåterligt usel och timingen i skjutvapen, örfilar, knytnäveslag är på ren amatörnivå. Boiling Point är en riktigt dålig film rent sagt och Kitano har ännu inte riktigt lyckats övertyga mig än. Han har en film kvar i denna turneringen, jag hoppas jag blir mer imponerad då. För just nu står han som kanske den mest överskattade regissören någonsin enligt mig och Boiling Point är hittills hans helt klart sämsta verk.
Betyg: 1/5 | 3/15
Tabell
1. Wong Kar-wai 14p
------------------------
2. Takeshi Kitano 3p
3. Hong Sang-soo -
Sedda filmer i projektet
1. Coast Guard (2002, Kim Ki-duk) 3/5
2. Chungking Express (1994, Wong Kar-wai) 3/5
3. Suzaku (1997, Naomi Kawase) 3/5
4. House of Flying Daggers (2004, Zhang Yimou) 4/5
5. Café Lumičre (2003, Hou Hsiao Hsien) 4/5
6. Io Island (1977, Kim Ki-young) 2/5
7. Once Upon a Time in China (1991, Tsui Hark) 3/5
8. Att Leva (1952, Akira Kurosawa) 4/5
9. Unknown Pleasures (2002, Jia Zhangke) 2/5
10. Smak av Körsbär (1997, Abbas Kiarostami) 3/5
11. Virgin stripped bare by her Bachelors (2000, Hong Sang-soo) 5/5
12. Night and Fog (2009, Ann Hui) 4/5
13. Hana-bi (1997, Takeshi Kitano) 3/5
14. Aftershock (2010, Feng Xiaogang) 3/5
15. Doften av Grön Papaya (1993, Tran Anh Hung) 3/5
16. Peppermint Candy (1999, Lee Chang-dong) 3/5
17. Election (2005, Johnnie To) 2/5
18. Early Summer (1951, Yasujiro Ozu) 3/5
19. The Horse Thief (1986, Tian Zhuangzhuang) 1/5
20. Tropical Malady (2004, Apichatpong Weerasethakul) 4/5
21. In the Mood for Love (2000, Wong Kar-wai) 5/5
22. När solen står som högst (2000, Tran Anh Hung) 3/5
23. Livets Hjul (2003, Kim Ki-duk) 5/5
24. Green Snake (1993, Tsui Hark) 3/5
25. Boiling Point (1990, Takeshi Kitano) 1/5
2. Chungking Express (1994, Wong Kar-wai) 3/5
3. Suzaku (1997, Naomi Kawase) 3/5
4. House of Flying Daggers (2004, Zhang Yimou) 4/5
5. Café Lumičre (2003, Hou Hsiao Hsien) 4/5
6. Io Island (1977, Kim Ki-young) 2/5
7. Once Upon a Time in China (1991, Tsui Hark) 3/5
8. Att Leva (1952, Akira Kurosawa) 4/5
9. Unknown Pleasures (2002, Jia Zhangke) 2/5
10. Smak av Körsbär (1997, Abbas Kiarostami) 3/5
11. Virgin stripped bare by her Bachelors (2000, Hong Sang-soo) 5/5
12. Night and Fog (2009, Ann Hui) 4/5
13. Hana-bi (1997, Takeshi Kitano) 3/5
14. Aftershock (2010, Feng Xiaogang) 3/5
15. Doften av Grön Papaya (1993, Tran Anh Hung) 3/5
16. Peppermint Candy (1999, Lee Chang-dong) 3/5
17. Election (2005, Johnnie To) 2/5
18. Early Summer (1951, Yasujiro Ozu) 3/5
19. The Horse Thief (1986, Tian Zhuangzhuang) 1/5
20. Tropical Malady (2004, Apichatpong Weerasethakul) 4/5
21. In the Mood for Love (2000, Wong Kar-wai) 5/5
22. När solen står som högst (2000, Tran Anh Hung) 3/5
23. Livets Hjul (2003, Kim Ki-duk) 5/5
24. Green Snake (1993, Tsui Hark) 3/5
25. Boiling Point (1990, Takeshi Kitano) 1/5
Tycker att du bör se A Scene at the Sea av honom. Väldigt olik Hana-bi och Violent Cop, och av vad jag hört om Boiling Point - som jag inte sett, alltid tyckt att den verkar kass - att döma så är den väldigt olik även den. Dessutom är Kitano inte med, så den passar dig nog bättre.
Rohmer går även in under ytan och ser sprickorna i den förfalskade bourgeoisie-fasaden som utåt sett är "perfekt", men där man slutat tala med varann hur det "egentligen" är och undantrycker sina känslor.