Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Ja för det är inte alls missvisande att diskutera helt andra saker än det man pratar om?

Det intressanta är väl inte maximistraffet utan minimistraffet, för det är ju avgörande för om en EAW kan utfärdas. Om brottsrubriceringen för överfallet skulle överstiga gränsen för utfärdande av en EAW så är de båda fallen jämförbara i det avseendet, och om man då lagt mer fallet för att den misstänkte inte förväntas återvända till Sverige så är man inte lika inför lagen vilket grundlagen kräver. I så fall äter sig rättsrötan djupare i vårt juridiska system.

Minimistraffet för misshandel är 6 månader, för grov misshandel 1 år, synnerligen grov 4 år. Bedömer man det vara lägre än synnerligen grov misshandel så kan straffvärdet alltså ligga så lågt som 1 år eller t.o.m. 6 månader och alltså understiga straffvärdet för det JA misstänks för. Rötan kanske snarare ligger i synen på vårt rättssystem från vissa än i rättssystemet självt.

Fyra långa månader har förflutit sedan åklagaren meddelat att förhör i London kommer att prövas. Inget tyder på att stiltjen bryts - hur kan detta sinkande få fortgå utan vidare uppmärksamhet?

Vi vet ju heller inte exakt vilken part det är som sinkar, eller om det är bägge. Inväntandet av klargörande av JA:s villkor för förhör kan ha fått stor påverkan, liksom behandlingen av ansökan om rättshjälp i England.

Naturligtvis är det Marianne, eftersom hon tydligen ställer som orimligt villkor att det inte får förväntas av henne att hon ska hålla sig inom regelverket. Hon konstrar och ställer orimliga villkor, som att måsta ha möjlighet att tvinga till sig ett helt onödigt DNA-test som inte leder nån vart. Hon är antingen naivt inkompetent eller maskar avsiktligt, men eftersom hon är kvinna får det inte ställas några som helst rimliga villkor på henne, som att hon ska sköta sitt jobb till exempel.

Man kanske på allvar borde ställa sig frågan vilka villkor som bör ställas på Marianne, och på det påstådda förhöret som hon påstår sig ha för avsikt att genomföra. Hon är trots allt inte en diktator fri att ställa sina egna regler, utan en tjänsteperson som förväntas följa regelverk på ett förtroendeingivande sätt.

Det är inte fel alls att ställa villkor, det tragiska är att de behöver ställas, som t ex att poängtera att det förväntas av henne att hon håller sig inom regelverket. Det borde kunna tas för givet, men med en sån som Marianne måste det tydligen skrivas ut bokstav för bokstav, och ändå tycks hon inte begripa vad hennes skyldigheter är.

Men hon är kvinna, och behandlas därmed med överseende. Inte kan man ställa samma krav på en kvinnlig anställd som på en man! Det förstår väl vilken feminist som helst.

Kvinnohat? Exakt vad är det hon gjort som inte är inom regelverket?

Thomas Olsson har ju klargjort att man inte ställer några andra villkor än att regelverket följs. Vad regelverket (t.ex MLA) innebär vet väl svensk åklagarmyndighet får vi hoppas.

Marianne Ny har ju varit passiv under mer än fyra år. Hon har inte ansträngt sig att genomföra förhör. Det kan man väl anse vara ett brott mot ett regelverk som kräver skyndsam handläggning.

Om du absolut måste ha ett konkret exempel så har hon brustit i objektivitet när hon i december 2010 utfärdade en EAW där Sofia Wilén påstås ha blivit våldtagen när hon befann sig i ett hjälplöst tillstånd pga sömn.

En objektiv beskrivning hade varit att Sofia Wilén misstänks ha blivit våldtagen när hon befann sig i ett halvsovande, sömnigt eller sömnliknande tillstånd.

Tack för frågetecknet! Man kan verkligen ifrågasätta om det ska klassas som "kvinnohat" när kvinnor som Marianne tycks få bete sig hur som helst utan att det kritiseras. Det är som om kvinnor skickas fram till frontlinjen trots att det kanske är mestadels män som verkar i det fördolda för att klämma åt en Assange vasr verksamhet de finner störande.

Jag tror det ligger något i att det är betydligt svårare att ifrågasätta en kvinna utan att det automatiskt klassas som kvinnohat eller dylikt. Man blir inte anklagad för "manshat" på samma sätt när man förfasar sig över Borgströms insats i Quick-skandalen. Men kvinnor får liksom inte kritiseras på samma sätt som män. De måste tas i med silkesvantar. Eller helst inte tas i alls.

I vissa situationer är det kanske tvärtom, och det finns naturligtvis en bakgrund av att kvinnor behandlats illa i fall som rör sexanklagelser. Men nu är det nästan som om det svängt till dess motsats, att män demoniseras och kvinnor behandlas som sköra änglalika varelser, de eviga offren, trots att det i just det här fallet är nästan preceis tvärtom.

Det är nämligen kvinnorna som pratat vitt och brett och nedsättande om mannen, kommit med hotelser om hämnd och satt dem i verket, lämnat in förfalskade bevis och haft sig. Och Marianne försvaras i blindo av vissa postare här i tråden. För det är tabu att kritisera dessa änglalika damer.

Ja då har Thomas Olsson och JA en annan tolkning av hur regelverket ser ut. Hur mycket har JA ansträngt sig då han gömt sig på ambassaden?

Han begav sig både tidigt och frivilligt till en polisstation för förhör. Har Marianne gjort det?

Edit: Han har även erbjudit sig att flyga mellan England och Sverige för att genomföra förhör. Det är något som Marianne dröjde mer än 4 år innan hon påstod sig vara beredd att göra... Och ännu finns det inga tecken på att det låg någon sanning i påståendet.

Så jo man kan enkelt konstatera att Assange ansträngt sig mer än Marianne för att genomföra förhör, både gällande skyndsamhet och handling.