Citat:
Ursprungligen postat av
Enoch.Thulin
Vid vilken nivå i opinionsundersökningar tror du att detta med att vara "rumsren" blir en icke-fråga?
I Danmark har ju även DF blivit
beskyllda genom åren just för att inte vara "rumsrena" (stuerene på danska). Men nu blev Pia Kjærsgaard förste talman i Folketinget, så där får man väl säga att stämpeln bleknat betydligt.
Man kan ju vända på frågan och undra hur länge SD kommer att ha ett sexigt anti-etablissemangsrykte. Hur länge har man
street cred som populister som står på vanligt folks sida mot makten och inte ÄR maktens nya ansikte?
För det är olika sidor av samma mynt - om det finns en enorm växtkraft hos ett demoniserat parti för att det ses som en radikal utmanare till ett korrupt, demoniserande etablissemang, ja då upphör ju lockelsen när partiet ses som en del av etablissemanget.
Vilket samtidigt innebär att det är "rumsrent" - och tappar sin konkurrensfördel.
Faran för SD är alltså aldrig att misstros av journalister, tyckare och politiker som folket i sin tur misstror och i allt högre grad föraktar, i ljuset av samhällsförändringen.
När partiet väl etablerat sig i samma spann som M och S och rentav är störst, så är det nog så att man själv har erövrat stora enklaver av landet där anhängarna har åsiktshegemoni. Samtidigt som det "offentliga samtalet" blir mer respektfullt i tonen mot exakt samma personer man nyss hånade.
Då kommer trevare i stil med det Bergakungen försöker i den här tråden:
"SD har ju kommit långt i sin förändring till ett rumsrent parti genom sin anpassning till rådande, anständiga spelregler". Ett narrativ som också passar karlssonistas som använder en godtycklig "nolltolerans" som maktinstrument internt och hemskt gärna vill få chansen att sitta ned i den mysiga TV-soffan. Men som inte är sannare för det.
Där är vi ju redan, men 20-procentsgränsen är mycket viktig, liksom silvermedaljen när M passeras och slutligen guldet. Bara det faktum att SD och "största parti" diskuteras som koncept är oerhört legitimerande i den enda opinionsbildning av vikt som sker för SD: den mellan vardagsmänniskor ute landet som inte har med partiets organisation att göra.
Då är "rumsrenhet" eller salongsfähighet plötsligt ett tveeggat begrepp: SD har inte folkets uppdrag att vattenkamma sig och släppas in i salongen - mandatet är att möblera om.