Hur känns det att vara fattig/helt utan pengar?

Jag extrajobbade mycket under min gymnasieperiod och hade omkring 70 000 kronor på sparkontot när jag gick ut gymnasiet. Dessa pengar reste jag en hel del med, samtidigt som jag bodde utomlands och arbetade även där.

Nu är mina pengar snart helt slut (2k kvar på kontot) - både det jag tjänade ihop under gymnasiet och allt jag har tjänat under det senaste året jag har arbetat efter studenten. Detta skrämmer mig och stressar upp mig väldigt mycket. Jag har just flyttat tillbaka till Sverige med min pojkvän och måste börja om på noll.

Jag måste låna pengar av min pojkvän (något jag ALDRIG har gjort tidigare, min familj vill jag inte ens fråga) och min planering det här året, som har lett till att jag nu inte har något kvar alls, var helt enkelt urusel.

Tanken är inte att jag vill beskriva min situation djupare, utan snarare att jag vill höra hur ni som också har börjat om med 0 kronor på kontot har tagit er igenom det? Hur löste ni det? Hade ni stöd från vänner, familj, kanske myndigheter? Vad hade ni för begränsningar och hur mådde ni under den perioden?

Du behöver inte ha noll kronor. Skriv in dig på Arbetsförmedlingen så kommer du få ersättning från aktivitetsgarantin tills du får ett jobb eller börjar studera.

Det jag har gjort när det har blivit sämre med stålarna är att jag har dragit ner på utgifterna. Man kan inte leva som en kung när man inte har den ekonomin, det är bara att inse sanningen och börja leva efter den.

Jag är inskriven hos arbetsförmedligen sedan tidigare som jag gjorde innan jag åkte ut och reste, men jag tror att de skrev ut mig. De skickade ett mail och bad mig att komma på ett informationsmöte, varpå jag svarade att jag var ute och reste (jag skrev inte att jag hade ett arbete för det hade jag inte just då) för tillfället och de då svarade att de måste skriva ut mig om jag inte är i Sverige.

Nu bor jag dessutom i en annan stad i Sverige och har mer jobberfarenhet så jag antar att jag måste meddela dem det och kanske skriva in mig igen. Problemet är bara att jag har mycket erfarenhet inom restaurangbranschen där jag tyvärr inte kan arbeta längre på grund av att jag får väldigt mycket eksem på kroppen, och då känns det som att alla jobb jag har haft på restauranger faller bort.

Dessutom räcker inte 3 000 kronor i månaden som man kan få av dem ifall man inte hittar arbete efter tre månader.

Leta jobb, ta ett enklare jobb medan du letar efter något annat.
Spara så mycket pengar det bara går från det enklare jobbet och håll tankarna på framtiden och påminn dig själv att du är på väg någonstans.

Du kommer säkert bli frestad att "unna dig" något medan du har ett enklare jobb som inte är lika roligt. Akta dig för den fällan. Den innebär att du spenderar dina sparpengar inför framtiden och blir "fast" i det enklare jobbet ännu längre då du ständigt förblir pank utan pengar.

Använd billigt kontantkort på mobil alternativt Skype.
Skaffa WIFOG för gratis 3g internetuppkoppling.

Se över försäkringar och andra utgifter och säg upp ALLT som du kan leva utan.
I stort sett bara betala för tak över huvudet och billigaste maten du kan laga hemma.
Pasta, ris, potatis, korv, kyckling, sallad, rotfrukter osv osv. Du vet säkert mer om mat än mig.

Viktigaste tipset från mig är att akta dig för fällan att börja "unna dig" saker.
Då går det snabbt utför och du är tillbaka i mardrömmen igen.

Håll stenhård budget och sluta handla allt utom mat och husrum!
Lycka till!

Tack så mycket för ditt svar! Det här med att skära ner på matkostnader och alltid hitta det billigaste alternativet är jag lyckligtvis väldigt duktig på i och med att jag ändå har bott själv i över ett år och är rätt ekonomisk på den fronten.

Jag kan erkänna att jag det senaste året har slösat väldigt mycket pengar på kläder, något som jag inte gjorde tidigare år då jag har jobbat och kunnat spara pengar. Därför går det, och att unna mig saker, helt bort framöver precis som du säger.

Jag är bara rädd för att jag måste låna pengar nu av min pojkvän som jag inte kan ge tillbaka förrän jag har ett jobb, och när jag väl har ett jobb kommer jag inte att dra in något de första månaderna eftersom jag måste betala tillbaka till honom.

Nåväl, jag har lärt mig en läxa och i framtiden måste jag tänka på vad jag spenderar pengar på och hur jag lägger upp min ekonomi.

Det känns dåligt.







Tills man tänker på hur vissa andra har det så blir det plåster på såren.
Skämt åsido, Jag tjänar inte speciellt bra och pengarna tar snabbt slut, är det en överlevnadsfråga det handlar om eller helt enkelt tanken av att inte kunna göra grejer. Jag hittar på saker som inte kräver pengar bara.

Skönt att höra att du i alla fall har förlikat dig med din situation och hittat fungerande lösningar. Det är något jag också måste göra.

Är det pengar till mat och hyra du tänker låna av din pojkvän eller är det till något annat?

Ni kanske kan komma överens om att du gör saker hemma typ städar och fixar eller något på dagarna om du inte är på arbetsförmedlingen eller dylikt mot att du får äta om han handlar mat.
Du kanske förstår vad jag menar och har en bättre liknande idé

Försök att inte låna om det går och ta en bit av det du får av arbetsförmedlingen för att hjälpa till med hyran typ.

Många tjejer köper kläder för att känna sig som att man "blivit snygg" eller vad man ska säga.
I typ stort sett alla fall så är ju redan tjejen "snygg" så det behövdes inget från början

Bry dig inte om vad andra tycker så du kan strunta i att köpa nya kläder för att få blickar osv.
Du är säkert redan snygg och behöver inte andras bekräftelse

Kom ihåg att om du får motgångar via någon myndighet eller dylikt så ta inte bara ett nej som ställer till det för dig utan förklara för dem vad som det innebär av det nej som du då fått.
Förklara att det blir värre för dig då och fråga om det verkligen stämmer som de menar.

Många blir bara tysta och går hem och deppar och de kanske har missförstått något besked av någon myndighet. Gör inte misstaget att bli tyst och direkt acceptera beskedet bara.

Var dock vänlig så ökar dina chanser att få hjälp.

Ser att du skrivit lite om att du vill höra våra erfarenheter från samma situation så jag kan dela med mig av en av mina

Jag själv sov i bilen ett tag och sökte jobb samtidigt.
Jag sökte till ett telefonförsäljarjobb och fick det jobbet. Vi hade grundlön som var ok för det jobbet och bara jobb på dagtid.

Jag minns att jag var i bilen och telefonen ringde och de sa att jag fick komma på intervju.
Då gick jag dit och pratade med dom lite om vem jag var och vad jag var för person och vad jag tyckte om och var bra på och att jag ville ha jobbet

På sådana jobb har man bra chans att få jobbet om man försöker vara lite trevlig och tillmötesgående så de ser att man kan ha en chans att passa in och ha inställningen att klara av det.
Oftast är det inga andra kvalifikationer som krävs för sådana jobb.

Innan så var det en jobbig känsla måste jag säga. Att liksom inte veta vad som skulle hända här näst. På något vis så försökte jag se positivt och inte ge upp och jag hade hoppet uppe varje dag.

Lösningen för mig blev att sedan dra ner på alla kostnader.
Jag har inga prenumerationer eller medlemskap i någonting, har sagt upp internetuppkoppling och kör på Wifog som är gratis 3g uppkoppling.

Äter aldrig ute. Handlar bara på Willys som är billigast just där jag bor.
Köper aldrig godis eller läsk. Går aldrig ut och super utan köper billig öl på bolaget om jag vill ha en öl eller två hemma

Det är en viss livsstil och många som slösar kan aldrig tänka sig att leva som jag gör men det spelar mig ingen roll jag känner mig mer fri nu och jag vet att de inte är fria så jag känner inget behov av att de skall hålla med mig de är ju inte som mig... och kanske snart dig

Ok, jag tror att du är ute ur deras system så du behöver nog skriva in dig på nytt igen. Visst, 3000 kr är inte mycket men bättre än noll. Jag känner inte till det där att du får pengar först efter 3 månader. Du bör få de så fort du skrivs in ett program på Arbetsförmedlingen.