Citat:
Ursprungligen postat av
rockdoll
Nu ligger ju beviskravet på åklagaren och inte den misstänkte. Tack o lov för det! Skulle väl se lite konstigt ut om man var tvungen att bevisa sin oskuld för att inte bli dömd för både det ena o det andra.
(som svar på mitt inlägg till annan skribent:
Citat:
Ursprungligen postat av MrFold
Varför är du då som övertygad om litauerns oskuld? Det är ju inte direkt så att du har några bindande bevis för den om man säger så. Det kan väl aldrig vara så att du tillämpar dubbla måttstockar på dina personliga beviskrav och andras?
Men nu är det ju inte den juridiska processen som diskuterades här, utan vilken personlig uppfattning man har i frågan om vem som begått brottet. Den aktuella skribenten menade att han trodde litauern var oskyldig (de facto, inte bara de jure) eftersom han inte kände till några bevis mot dem. Men han känner ju inte heller till några bevis som talar för att mannen är oskyldig. Det enda som finns att gå på därvidlag är att mannen - utifrån vad vi känner till - inte är någon bra "mördarkandidat"
Man måste skilja på två saker här tycker jag:
- Är det rätt att betrakta litauern som skyldig?
Nej, givetvis inte. Alldeles bortsett från att han inte är dömd så har vi i tråden inte de fakta som krävs för att göra någon sådan värdering i skuldfrågan.
- Är det rätt att uttala sig i allmänna termer om det är mer sannolikt att han är och döms skyldig än motsatsen?
Eftersom vi inte vet så mycket mer säkert än att han nu omhäktats en gång på sannolika skäl och att det sägs finnas även teknisk bevisning så verkar det mer rimligt att gissa på att han är skyldig än att han är oskyldig. Ungefär 85% som häktas på sannolika skäl döms senare skyldiga. Som jag skrev i ett annat inlägg så bör siffran sättas lägre här, eftersom det i gruppen ingår personer som hjälper utredningen genom att själva erkänna sin skuld. Räkna bort dem och siffran går kanske ner till säg 75% (Kan någon visa tydlig statistik på att siffran bör sättas högre eller lägre så ska den självklart justeras)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den andre skribenten gnällde över att jag åberopade statistik, men faktum är att om han och jag håller på och gissar på det här viset i 100 eller ännu hellre 1000 rättsfall där vårt kunskapsläge är ungefär detsamma så kommer min enkla algoritm att sopa banan med honom. Slår vi vad med odds 50-50 så kommer jag att skinna honom inpå bara kroppen ju längre vi håller på (varians kan naturligtvis göra att han kortsiktigt får ett försprång och i det enskilda fallet kommer jag förstås ha fel ungefär 1 gång på 4). Men jag kommer fortfarande att vinna överlägset mot hans förmenta expertanalyser som bygger på teorier om misstänkta med "fel profil" eller åklagare som vill "mörklägga" OM han nu inte kan visa förstås att andra sannolikheter gäller i fall som dessa. Men det återstår verkligen att bevisa.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
"Oskyldig till motsatsen är bevisad" är en dålig och olycklig sentens. Om åklagaren är säker på att någon är oskyldig så ska han inte häkta honom. Det vore vansinnigt att jämställa en känd våldsman som gripits efter mord på öppen gata med mordvapnet i handen och nedstänkt med offrets blod med en förbipasserande kvinnlig rödakors-arbetare som råkade vara på platsen. Mer korrekt är att säga att ingen ska betraktas som skyldig förrän det finns en dom. Det är uppenbart att det finns ett mellantillstånd här som både har en allmän och en juridisk relevans när vi betraktar människor. Varför inte kalla det exempelvis för "Misstänkt"?