Citat:
Ursprungligen postat av
DannyButterman
Det här är ingen "tragedi för alla inblandade". Det är ett noga överlagt mord. 1 år i Sis är ett skämt. Fy på TV, TL och svenska rättssystemet.
Ur en synvinkel kan jag hålla med dig, men inte ur en annan.
Låt oss börja med med den synvinkel där jag håller med dig (tar sedan den biten där jag inte håller med dig, alltså skuldfrågan när det gäller Tove).
1 år och 8 månader för ett mord plus litet häktningstid kan ju framstå som ett skämt (Tove fick sitta längre eftersom hon överklagade till hovrätten). Men Tove (och Tim) fick inte sitta kortare tid än andra 16-åringar som begått motsvarande brott. Sverige hade då, och har fortfarande, kraftigare straffrabatter än andra länder för unga brottslingar. Straffmyndighetsåldern - 15 år - är också högre i Sverige än i många andra länder. Småpojkarna som mördade James Bulgar fick sitta ungefär lika lång tid som vuxna svenskar dåförtiden i snitt fick sitta för ett mord.
Man kan också notera att när den breda massan inte konfronteras med något enskilt fall som upprör dem så brukar de inte vara speciellt upprörda över de vid internationella jämförelser korta strafftider ungdomar, och även äldre brottslingar, får. En opinionsundersökning bland folk som efter mordet på Therese reagerat på att straffen blev för korta skulle förmodligen dagen innan mordet inte ha resulterat i något påtagligt avståndstagande från ett uttalande från någon auktoritet om att man behöver låga straff för ungdomar för att ”underlätta deras återanpassning till samhället” eller det är ”humanistiskt” e dyl. Hade man visat en bild på ”Tom”, 16, som ser litet olycklig ut och råkat ha haft ihjäl någon, och frågat ”tycker du synd om Tom?” och ”skall man underlätta hans återanpassning till samhället” och gett svarsalternativ av den traditionella typen ”instämmer helt” instämmer delvis” o s v så hade antagligen många svarat att de helt eller delvis instämmer. Men dagen efter mordet hade de kanske svarat något annat. De som inte engagerat sig närmare i Stureby-fallet, och som knappt minns fallet idag, skulle antagligen igen svara ”instämmer helt” eller ”instämmer delvis”. Folk styrs av den magkänsla de har för stunden och denna är resultatet av den kultur och den tidsålder de lever i.
Extremt få människor tänker egentligen själva i någon större utsträckning. De inser inte vilka filter som den kultur, den omgivning och den tidsålder de lever i förser dem med. Det är så kulturella värderingar formas bland allmänheten i olika kulturer och tidsåldrar och det är detta som gör att värderingar skiljer sig mellan olika kulturer och tidsåldrar.
Den synvinkel där jag inte kan hålla med dig är alltså skuldfrågan när det gäller Tove. Där anser jag som sagt att rättsapparatens behandling av Tove är absurd och att absurditeten är av ungefär samma klass som när åklageriet i fallet med mordet på Yenon Levy "glömde" att man på mordplatsen hittat glasögon som var identiska med de som den tidigare huvudmisstänkte ”råkat” bli av med. Ett exempel: I tingsrättsdomen anförde man vittnet Inas uppgift om att Tim i Hoppbacken precis innan mordet i sin mobil skall ha sagt "Tove jag ska, jag ska" eller "jag ska, jag ska" trots att det var väldigt lätt att snabbt slå upp i SMS-raddan i förundersökningen som visade att Tim och Tove inte talats vid via mobil vid den tidpunkten. Dessutom hade vittnet Olivia varit med Tove hela tiden under kvällen (hos Gordon skulle Tove möjligen ha kunnat sagt något som Olivia inte hört om hon var på toa där, men då hamnar du typ 2 timmar bakåt i tiden). Så om Tove uppmanat till något mord via telefon borde alltså dessutom Olivia ha hört detta. I hovrättsdomen hade man plockat bort ”Tove jag ska, jag ska”-argumentet. Men detta är alltså ett väldigt bra, tydligt och distinkt och talande exempel hur mycket man bemödade sig om att stämma av olika informationskomponenter med varandra i domarna.
Andra exempel på grejer man helt enkelt struntat i, och då även i hovrättsdomen, är det faktum att Tim den 1 juni 2009, drygt 5 dagar innan mordet, klart uppfattat att Tove brutit den första tidsfristen i förväg eftersom han då själv börjar tjata sig till en ny. Varken denna omständighet eller graden av tydlighet i Toves eventuella ja till en ny tidsfrist diskuteras i hovrättsdomen. Inte heller huruvida ett sådant ja kan anses utgöra anstiftan. Man upplyser heller inte om att Tim uppgav att Tove lät ”förvånad” när han berättade att han mördat Therese och att Tove ger en liknande bild av sin reaktion i polisförhören. Det sistnämnda är höggradigt relevant om man skall fälla för likgiltighetsuppsåt, vilket skedde i Toves fall. Då måste nämligen anstiftaren ha upplevt risken för "effekten" (mordet alltså) vara "mycket hög". Och blir man ”förvånad” så bör man rimligen inte ha uppfattat risken som ”mycket hög”. Man har också satt ribban för att anse risken för "effekten" som ”mycket hög” så pass högt att man i rättspraxis inte ansett det vara försök till dråp eller mord med likgiltighetsuppsåt att stöta ett knivliknande föremål i bröstkorgen på ett brottsoffer. Man ansåg att en 15-årig gärningsman som inte var utvecklingsstörd e dyl inte skall ha insett att risken var ”mycket hög” för att brottsoffret skulle kunna avlida av huggen.
När det gäller det mer direkta uppsåt en del spekulerar om så bör den som läser SMS:en samt polisförhören med Stephanie och Olivia verkligen ställa sig frågan om det handlade om att Tove ville bli av med en ny pojkvän och var på väg att skaffa en ny (Gordon) och därför strödde sarkastiska kommentarer om Tims mordplaner omkring sig eller om att Tove ville bli av med en rival om Tim. Vad verkar stämma bättre om man läser ALLA mordrelaterade SMS? Och varför har de som vill se Tove som skyldig en sådan envis benägenhet att vilja bortse från de SMS som ställer saken i ett annat ljus än vad de själva låter påskina vara sant? Varför känner de sig så tvungna att klippa bort en massa SMS?
Den som av SMS:en och det Stephanie och Olivia säger drar slutsatsen att Tove ville ha bort en rival om Tim måste ha väldigt skruvad verklighetsuppfattning. Det är en uppenbart orimlig slutsats. Det påminner om den tjej som tidigare i tråden gapade i flera veckor i tråden om att Tove "pushat och pushat" Tim att begå mordet trots att Tove t ex inte ens svarade på Tims SMS de sista 5 dagarna innan mordet. Det hjälpte inte att säga "här, titta på SMS- och telofonlistorna". Hon bara gapade rätt ut ändå, som i trance. Hela medieflödet kring Tove bär samma prägel. Man gapar rätt ut utan att ta reda på fakta. Att domarna då blev så de blev är väl inte så konstigt. Det hade väl varit i princip omöjligt att fria Tove eller döma henne för vållande/grovt vållande till annans död. Då hade det garanterat stått "Folkstorm!" på förstasidan på Aftonbladet och Expressen.
I en del emotionellt engagerande rättsfall råder ungefär samma pöbelvälde som på 1600-talet när man brände häxor. Då ändras inte tingens ordning förrän någon eller några påtagliga auktoriteter eller s k opinionsledare sätter ner foten. Och finns inga incitament för detta så fortsätter galenskaperna.
Människor är inte av naturen förnuftiga. Folk idag tror idag att vi i vår del av världen i vår tid generellt är väldigt förnuftiga. Men det finns luckor här också. Det är lätt hänt att massan här också, i vår tid, agerar som blind pöbel utan minsta vilja att ta reda på fakta. Häxbränningarna på 1600-talet är som sagt ett exempel. Lynchmordet på von Fersen år 1810 när pöbeln fick för sig att han förgiftat tronföljaren Carl Philip är ett annat. Vi tycker idag att den majoritet i vissa delar av världen som stödjer IS och Al Qaida-liknande grupper är tokstollar utan verklighetskontakt. Folk tänker dock inte på att det inte finns några egentliga biologiska skillnader som hindrar dem själva från att i motsvarande grad ha en skev verklighetsuppfattning. För 950 år sedan slog man fortfarande ihjäl folk i Sverige för att offra dem till gudarna och därigenom få bättre skördar. Men dagens människa har inte heller någon helgjuten perfekt benägenhet att rationellt söka fakta och agera utifrån detta. Väldigt mycket av den apmänniska som gapar rätt ut i kör med andra, och är förvissad om det rätta i detta eftersom nästan alla andra gör det, finns kvar i nutidsmänniskan. Folk inbillar sig att de baserar sina ställningstaganden mer på fakta än vad de i själva verket gör. Folk känner en väldigt stor trygghet i att massan eller auktoriteter säger att något är rätt. Då har man fast mark under fötterna. Då spelar fakta väldigt liten roll.