Jag tycker att hela George Raynor-eran från 1948 till 1958 är på väg att bli bortglömd. OS-guld 1948 med ett fantastiskt lag, ett fruktansvärt otippat VM-brons 1950 med ett gäng amatörer, OS-brons 1952 i Helsingfors och såklart VM-silvret på hemmaplan 1958. Ett plumpen under dessa 10 år är det riktigt misslyckade kvalspelet till VM 1954, men annars var denna period nog den bästa i svensk landslagsfotboll. Synd att man aldrig fick uppleva den och troligen aldrig kommer få uppleva något liknande. Sverige har inte haft en utländsk tränare sedan Raynor och då blev 4 stora medaljer på 10 år, varför inte ta in en ny utlänning?