Escape from New York (1981) av John Carpenter med Kurt Russell, Lee Van Cleef, Ernest Borgnine, Donald Pleasence och Harry Dean Stanton.
http://www.imdb.com/title/tt0082340/?ref_=nv_sr_2
I heard you were dead.
Handlingen är spikrakt: Manhattan har efter att New Yorks kriminalitet ökat med över 400% gjorts om till ett enda stort laglöst fängelseö som är nästintill omöjlig att ta sig ut ifrån. När sen Air Force One kapas och kraschar ner just där så blir prio ett att rädda presidenten innan fångarna dödar honom. Snake Plissken (Kurt Russell) blir den som tvingas bege sig in i staden för att hitta presidenten och sedan ta ut honom därifrån, allt inom 24 timmar då en skarp deadline har gjorts för att han ska ta uppdraget på allvar.
Den här var bra! Hård och intensiv. Nu är det väl inte ett postapokalyptiskt samhälle men snarare en slags dystopisk framtidsvision som vi får se här och det lyckas Carpenter & Co få till riktigt bra. Miljöerna känns äkta och råa, kaosartat och nästan lite zombieapokalypskänsla över det hela. Bland de bättre som jag har sett i genren.
Kurt Russell leder ensemblen med flera andra magnifika skådespelare i den här filmen. Kul att se så många bekanta. Hade inte räknat med Borgnine, det var skoj. Coolast är dock Russell som med ögonlappen och det svarta linnet skapat en närapå ikonisk kultstatus i hur en tuffing ska se ut. Lee Van Cleef försöker se hård ut han också och banne mig om han inte lyckas stå pall mot Kurtan. Svårt att inte lyckas om man har spelat den Onde i Leones spaghettiwestern.
Och Donald Pleasence! "You're the Duke of New York! You're A-Number-One!!"
Då vet jag vart den referensen kommer ifrån. Har hört uttrycket tidigare men inte fattat innebörden. Fick lite Theon/Reek vibbar där från Game of Thrones. Vågat gjort av Carpenter.
Den här gillade jag mer än Assault... (1976) då vi får mer spänning och action i denna, imo. Den är ju såklart mer påkostat också även om det kanske inte direkt ska vara avgörande så blir det ändå ett bättre helhetsintryck om effekterna och miljöerna ser bra och realistiska ut. Dessutom kändes det lite mer läskigt när vi får följa Snake Plissken vandra runt på gatorna nattetid och se någon springa förbi därborta i bakgrunden, eller när armar helt plötsligt kommer upp från golvet för att dra ner en till underjorden. Det är hela tiden en slags otrygg stämning filmen igenom.
Det enda jag som jag skulle kunna klaga på är väl att filmen aldrig lyfter och känns enastående bra någon gång utan den håller en jämn nivå hela tiden. I likhet med förra Carpenterfilmen kan jag inte heller säga att den grep tag i mig riktigt hårt tyvärr utan det kändes mest som en cool film som var skön att titta på, vilket ändå är hyfsat bra.
Betyget blir en stark trea.
Betyg: 3.5/5
http://www.imdb.com/title/tt0082340/?ref_=nv_sr_2
I heard you were dead.
Handlingen är spikrakt: Manhattan har efter att New Yorks kriminalitet ökat med över 400% gjorts om till ett enda stort laglöst fängelseö som är nästintill omöjlig att ta sig ut ifrån. När sen Air Force One kapas och kraschar ner just där så blir prio ett att rädda presidenten innan fångarna dödar honom. Snake Plissken (Kurt Russell) blir den som tvingas bege sig in i staden för att hitta presidenten och sedan ta ut honom därifrån, allt inom 24 timmar då en skarp deadline har gjorts för att han ska ta uppdraget på allvar.
Den här var bra! Hård och intensiv. Nu är det väl inte ett postapokalyptiskt samhälle men snarare en slags dystopisk framtidsvision som vi får se här och det lyckas Carpenter & Co få till riktigt bra. Miljöerna känns äkta och råa, kaosartat och nästan lite zombieapokalypskänsla över det hela. Bland de bättre som jag har sett i genren.
Kurt Russell leder ensemblen med flera andra magnifika skådespelare i den här filmen. Kul att se så många bekanta. Hade inte räknat med Borgnine, det var skoj. Coolast är dock Russell som med ögonlappen och det svarta linnet skapat en närapå ikonisk kultstatus i hur en tuffing ska se ut. Lee Van Cleef försöker se hård ut han också och banne mig om han inte lyckas stå pall mot Kurtan. Svårt att inte lyckas om man har spelat den Onde i Leones spaghettiwestern.
Och Donald Pleasence! "You're the Duke of New York! You're A-Number-One!!"
Då vet jag vart den referensen kommer ifrån. Har hört uttrycket tidigare men inte fattat innebörden. Fick lite Theon/Reek vibbar där från Game of Thrones. Vågat gjort av Carpenter. Den här gillade jag mer än Assault... (1976) då vi får mer spänning och action i denna, imo. Den är ju såklart mer påkostat också även om det kanske inte direkt ska vara avgörande så blir det ändå ett bättre helhetsintryck om effekterna och miljöerna ser bra och realistiska ut. Dessutom kändes det lite mer läskigt när vi får följa Snake Plissken vandra runt på gatorna nattetid och se någon springa förbi därborta i bakgrunden, eller när armar helt plötsligt kommer upp från golvet för att dra ner en till underjorden. Det är hela tiden en slags otrygg stämning filmen igenom.
Det enda jag som jag skulle kunna klaga på är väl att filmen aldrig lyfter och känns enastående bra någon gång utan den håller en jämn nivå hela tiden. I likhet med förra Carpenterfilmen kan jag inte heller säga att den grep tag i mig riktigt hårt tyvärr utan det kändes mest som en cool film som var skön att titta på, vilket ändå är hyfsat bra.
Betyget blir en stark trea.
Betyg: 3.5/5
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera