Citat:
Ursprungligen postat av
Rad-i-Kalle
Men du kan inte i din uppblåsthet tänka dig att det för dig medelålders oväsentliga offret har barn vars framtid drastiskt förändras?
Dessutom, har du människor som älskar dig så är ju sorgen för dessa större ju längre du har levt. Finns mer att sörja & sakna då, så att säga, fler minnen, upplevelser och fler delade rutiner att bearbeta.
Samtidigt så är det ju helt naturligt att ens föräldrar, morföräldrar etc dör före en själv. Men att som föräldrar få uppleva sitt barns död är däremot helt naturvidrigt. För det finns inga nedärvda, självklara eller normala förfaranden eller processer.
Jag kan bara föreställa mig vad Lisas föräldrar upplever just nu, allt måste vara chock och kaos.
Min pappas hjärta gick i kras när min mamma dog - när min bror dog 34 år gammal gick pappas hjärta sönder för gott.