Ekonomiskt oberoende realistiskt???

Om han behöver 21.000 i månaden för att "klara sig någorlunda", så klarar han sig alltså inte på sin heltidslön ens om han inte sparar något överhuvudtaget, då den bara är 14.000 kronor.
Han kommer aldrig att bli ekonomiskt oberoende.

Man sparar 75% av sin lön i 7 år.

Svårare än så är det inte. Om man inte kan eller vill spara 75% så tar det längre tid.

Det är ganska enkel matte.

http://networthify.com/calculator/ea...thdrawalRate=4

Själv har jag kanske två år kvar, så det är fullt realistiskt att åstadkomma. Huruvida man vill göra de uppoffringar som krävs för att spara 75% av sin lön är en annan sak. Själv tyckte jag det var lätt och det var tvärtemot en lättnad att slippa alla utgifter, inte en uppoffring.

Bor inte i Stockholm.

Tyvärr har du då bara sparat så att du kan leva på räntan, förutsatt att du har en ROI på 5% årligen, samt att man håller utgifterna på samma nivå livet ut.

Men visst, du är du på rätt spår.

Vad menar du med "tyvärr"? Det är ju detta som begreppet "ekonomiskt oberoende" innebär, att du har tillräckligt med pengar för att klara dig resten av livet. Ofta räknar man väl med en SWR (safe withdrawal rate) på 4 % då.

Denna uträkning baserar sig självklart på att du fortsätter ha samma omkostnader resten av livet, dvs att du inte börjar leva som en schtekare efter 7 år. Vill du kunna spendera mer pengar efter att du blivit ekonomiskt oberoende får du naturligtvis vänta längre.

Jag maste halla med Celeno. Tycker de inlagg han/hon skriver ar riktigt bra och konkreta pa vad man kan uppna pa relativt kort tid med stenhart fokus pa oberoende.

Sjalv har jag "kommit i mal" med mitt oberoende. Det kan jag tyvarr inte ta all ara for sjalv,da arv och gavor ar en betydande del.
Men jag har gjort precis det som Celeno beskriver. Arbetat stenhart pa ett helt vanligt industrijobb och sparat allt jag kunnat.

Tagit all overtid som funnits,arbetat kvallar natter och helger om jag blivit tillfragad. Det blir enorma pengar om man ar diciplinerad i sitt sparande.
Sjalvklart har jag fatt avsta fran saker mina kompisar kopt,som idag ar totalt vardelost sasom hemelektronik,nya bilar och batar etc,men istallet gjort stora pengar pa bostader som kompisarna missat da de hyrt efterom kapitalet spenderats pa forbrukningsvaror och konsumtion.

Jag var fardig med att vara tvungen att arbeta for nagon annan innan jag fyllt 30. Jo jag hade tur att fa ett bra jobb jag trivdes valdigt bra med direkt efter gymnasiet,och det ar nog inte sa manga forunnat idag.
Da foretaget jag arbetade pa gick i konkurs var det valdigt skont att kunna kanna sig fri och inte tvingad att leta nytt jobb eller tramsa runt pa AF.

Istallet gjorde jag nagot helt annat....

MvH
Peller

Ja, dvs "Ekonomiskt oberoende".
Nej, förutsatt att ingen värre katastrof än vad som skett senaste 150 åren sker innan jag dör. Men då spelar det nog ingen roll hur mycket pengar man har.

Om man förväntar sig något värre än världskrigen, 30-talets depression eller oljekrisen så bör man investera i konserver och hagelgevär eller liknande.
Inflationsjusterat.

Om man ökar sina utgifter fortare än inflationen behöver man mer pengar, det är korrekt. Men det tror jag de flesta kan lista ut.

Vill man köpa en båt för 150 miljoner så behöver man tex spara ihop till den.
Ja.

Det är ju relativt till personens utgifter. Om denne vill leva för 250 tkr om året och sluta jobba när han har det (fram tills pensionen) Så är det bara att räkna kanske femtio år ett nytt genomsnitt tills han är där.

Ponera att man sparar 5tkr i månaden 60tkr om året. 49 år kvar delat med 60tkr, osv tills du når 250tkr.

Ponera att den fiktiva personen har investerat sina 3000kr i indexfonder som delat ut 8% i snitt varje år vilket är långt ifrån en omöjlighet (svenska börsen har i snitt gått upp 10-11% sen starten).
Hur mycket har du då i den indexfonden då?

10,507,494kr !
Vad tror du att du kan plocka ut i utdelningar per år då om du slutar investera efter 40år?

Om jag räknar fel så beror det kanske på att jag inte vet vad saker kostar i Sverige längre.
Men jag vet:

1. När man är singel är det lättare att spara.
2. När man får familj ryker pengarna all världens väg.

Jag har haft ett flertal jobb.

Ja det låter ju lätt.
Inte. För de allra flesta är det fullständigt orealistiskt. Några kanske klarar det men då kan man knappast ha något förhållande. Och även om man har det så spricker kalkylen i alla fall när man får barn. För då måste du ha ett större boende, åtminstone en bil och så kan du inte sitta hemma och softa utan barnen måste få göra saker och det kostar pengar.

Men jag har väldigt gärna FEL!

Du har helt rätt i att om man spenderar alla sina pengar så kan man inte spara dem.

Tänkte mest på vad du räknat på att man får ut efter skatt, dvs med jobbskatteavdraget.

1. I ett samboförhållande jag haft så kunde jag spara åtskilliga tusenlappar mer per månad med en sambo som delade utgifterna med mig.
Men visst kan vissa kvinnor utan säker inkomst eller om man tofflar kosta pengar.
2. Ja barn kostar pengar och tjänar man för lite så får man väl byta jobb eller skaffa sig ett extra jobb?
Finns massor med betongdjungelbarn som har det bra utan att deras föräldrar jobbar men familjerna blir ju knappast rika däremot kan man nog kalla dem ekonomiskt oberoende eftersom de inte behöver jobba och ofta nöjer sig med den standarden.