Jag hoppas att det inte finns nån gräns för hur långt vi kan utvecklas. Det är nog bar avi och vår fantasi som sätter gränserna. Jag tänker mig att långt in i framtiden, när vi kan färdas snabbare än ljuset, när vi har koloniserat planeter osv att människorna inte är beroende av kroppar som vi är idag. Vi kanske kan existera utan att vara bundna till materia som vi är idag. Jag tänker mig människorna som några slags halvgudar, som svävar omkring i universum och har förmågan att skapa och förstöra lite hur de vill.
Den sista stora utmaningen blir för människorna att ta sig ut ur detta universum när det är på väg att gå under om X miljarrder år. Kanske kan vi färdas till andra universum med totalt annorlunda uppbyggnad och med andra naturlagar än de vi är vana vid. Eller så är det omöjligt. Istället samlas alla mäniskor när domedagen är här och bevittnar undergången tillsammans från första parkett.
Citat:
Ursprungligen postat av Tortoriello
Jag tror inte att någon kan bryta mot naturlagarna. I vart fall detta inte ostraffat.
Nehe får man smisk om man gör det?