Psykiatriker den mest usla yrkesgruppen?

Kan du inte ge exemplen ändå? Utan att outa. Skit i de aningslösa debattörerna. Vi andra kanske vill veta

Jag tycker om det du skriver i dina inlägg, du skriver fint och klokt.
Men faktum är att det söker sig människor till yrket dels för att de har ett kontrollbehov, och dels för att de har ett behov av att vara i överläge.

Jag är helt övertygad om att för att kunna hjälpa andra på riktigt så måste man a/ vara klar med sig själv b/ vara behäftad med empati, c/ vara ganska klok. Men dessa tre är långt ifrån alla människor, och långt ifrån alla läkare, eller psykiatriker.

Om man besitter ovanstående så har man en inre kompass som kan guida både en själv och klienten. Då har man livserfarenhet och kan vara den trygga punkt som en vilsen människa behöver.
I alltför många fall är det en blind som leder en blind. Tyvärr.

När jag läste så var det tydligt att det var inte tekniken som läkte utan det sanna empatiska mötet mellan två människor. Jag kommer i kontakt med människa efter människa och läser även här om folk som pumpas fulla av mediciner (ja de räddar liv ibland), men det är också kostnadeseffektivt för staten, liksom de numera korta kbt insatserna som inte når självhatet du pratar om. Det jag frapperas av är det uteblivna mötet. Det man vet hjälper - kommer inte till stånd.

Teknikerna utvecklas, och nu efter mindfulness så kommer compassionfokuserad terapi.

Men hallå! Varför fanns den inte med som en självklarhet från första början?
Hur kan man ens tro att någon skall bli hjälpt utan compassion?
Begreppet låter sig inte översättas, för det är mer än medlidande och barmhärtighet, det handlar om att se någon ta den till sig och läka den.

Är det vad psykiatrin sysslar med?
Fråga Anna Odell

Tyvärr sker regelrätta övergrepp, det finns fortrarande gott om Nurse Ratched's för den som sett gökboet... Och hon är alls inte ovanlig. Visst finns det fantastiska psykiatriker som brinner för sitt arbete.
Men det handlar om individer inte en titel


http://www.dn.se/dnbok/bokrecensione...rda-ett-psyke/

http://www.svd.se/jersild-skildrar-k...trins-falanger

Nja, jag vet inte. Kanske kan ta det för just dig i PM senare (troligen inte ens idag). Inte just nu då jag både har andra PM och dessutom saker IRL att ta hand om. Så länge får du nöja dig med att jag vet att Quick-fallet är vardagsmat, fast de andra fallen aldrig kommer upp i dagsljuset. Ingen psykiatriker blir heller någonsin åtalad för tjänstefel eller avskedad. En eller annan som har den minsta skam i kroppen hoppar av självmant eller intar en väldigt defensiv attityd där de verkligen försöker hjälpa patienterna, men vi talar då om kanske en eller två av tio psykiatriker.

Gökboet existerar i detta nu, i Sverige 50 år senare. Man lobotomerar inte men bälteslägger och ger enorma mängder antipsykotika i depotdoser istället. Observera också att precis som McMurphy kan detta drabba helt psykiskt friska människor som spelar "psykiskt sjuka".

Det är väl ändå bara om de har starka aningar att patienten kan vara en riktig samhällsfara... eller?

Här är vi helt överens. Vården håller på att urholkas av att man strör pengar över nationens förstörelse istället. Det jag vände mig mot var att just Psykiatriker skulle vara av ett annat & sämre slag än t.ex. Ortopeder & Urologer.

Det ligger ju oftast i den psykiska sjukdomens natur att man tror sig veta bäst själv & att alla andra på något vis är "emot" dig. Detta är ett tydligt mönster inom hela psykvården, var sig det är bipolära, borderline, anorektiker med åtta i BMI eller psykotiska pundare. Det är ju just de psykiska åkommornas självförstärkande egenskaper som gör det hela allvarligt. Hade alla psykpatienter insett & agerat efter sitt eget bästa så hade det ju varit betydligt enklare, men så är inte fallet.

Kolla Anna Odell

Nja det är ju inte de som söker, utan de friskaste är ju de som är mest benägna att söka hjälp.
Och de har ju noll tilltro till sig själva. Och det är ju de som skadas allvarligast för de kan ju inte försvara sig mot övergreppen, deras poblem är ju att du inte har några gränser inåt medan de andra inte har gränser utåt.

De flesta är ju inte psykiskt sjuk, utan störda, eller bara lite tilltufsade av livet.
Den vanligaste åkomman som söks för är social fobi. 30 % i primärvården

Eller så ligger det i psykvårdens natur att om du själv kommer och ber om hjälp så har du sjukdomsinsikt, och blir bortmotad. Däremot om du inte har sjukdomsinsikt, så blir du kvarhållen mot din vilja.

Men jo, motsträviga och rent fientliga medpatienter har man ju stött på, men dom flesta är oftast rätt timida alternativt desperata efter hjälp, eller hur?

Exakt det är massor som inte får hjälp. Visserligen har det med ekonomi att göra, men de som blir bortmotade blir ju sämre av själva bortmotandet och den

Det som är riktigt läskigt med psykvården är att de _alltid_ har tolkningsföreträde.
Deras verksamhet är inte öppen för insyn.

Det var ett hemskt reportage på Uppdrag gransning om unga tjejer med självskadebeteende som behandlades med att blir gipsade. Det sker så hemska övergrepp som ingen vet om.
Och så sårbara människor är så maktlösa

Är detta verkligen rättvist?
Jag tror att de flesta psykiatriker idag skulle bli mycket glada om de likt en radiolog kunde få en bild på platsen där det onda är, och de visste exakt hur de skulle få bort det onda.
Det är betydligt lättare att låtsas vara sjukligt paranoid än att låtsas ha en tumör.
Skulle man kunna fejka en tumör så att den var oskiljbar från en faktisk tumör tror jag att de flesta skulle ha överseende med att en läkare utförde denna sin femhundrade operation, likt en psykiatriker bälteslägger och söver en hysterisk patient som han gjort många gånger tidigare för att personerna historiskt varit en risk för sig själv och andra.
Men samma tolerans inför medicinens blinda fläckar länder man inte psykiatrin, trots att det är den absolut svåraste medicinska disciplinen som finns.


Därmed ingenting sagt om människor faktiskt upplever sig hjälpta eller stjälpta av dagens psykiatri, båda finns garanterat och om orsaken till att vissa känner sig stjälpta är för att psykiatrikern inte bryr sig eller är inkompetent är ilska inte omotiverad.
Men någon respekt inför det faktum att det är ett oerhört komplicerat fält måste man nog behålla, och undvika att beskylla behandlarna för att vetenskapen inte kommit tillräckligt långt i att utveckla behandlingar.

Så himla jobbigt. "Jag är inte sjuk" -"joo du verkar sjuk". "Jag är nog sjuk" - "nejdå inget fel på dig!"