Jehovas Vittnen, varför så impopulära?

Självklart är det min egen tolkning, vad är din tolkning av Kor 5:11?

"ni får inte ha något att göra med den som kallas broder men som förfaller till otukt..."

Tydligen menar du att min tolkning av att man inte ska umgås med en broder som avfaller till otukt är fel, vad är den rätta tolkningen?


Jag har aldrig påstått att jag har tolkningsföreträde, jag förklarar ju bara min tolkning för dig.


Jo jag har förstått att jag bara kan svara för mig själv, var har jag påstått att jag svarat för någon annan?


Jag förklarade vad jag anser är en sekt, Jehovas vittnen är inte en sekt.


Menar du att du har osanningar som motiverar dina handlingar?


Alla som blir döpta "ingår ett avtal" att följa bibelns normer, om man bryter mot dessa medvetet och utan att ångra sig, så är man också medveten om att man blir utesluten. Man kan lösa olika problem på olika sätt, utan att man behöver komma i konflikt med föräldrar och församling och bryta dom löften som man ingick i när man blev döpt.

På liknande sätt finns det ett avtal mellan föräldrar och barn att följa föräldrarnas normer om att inte ljuga, stjäla och misshandla fysiskt och psykiskt. Om man inte klarar av att följa dessa normer så får det konsekvenser.


Jehovas vittnen går inte över lik för att få sina barn att hitta sanningen, tvärtom visar statistik att Jehovas vittnens barn är minst benägna att anamma föräldrarnas tro jämfört med andra religiösa grupper.

Detta visar att Jehovas vittnen inte tvingar, utan tvärtom värdesätter att barnen beslutar om att bli ett Jehovas vittne av egen fri vilja.

Du har ingen erfarenhet av hur Jehovas vittnen resonerar och agerar, det har jag. Jag kan i vissa fall se vissa föräldrar ha ett för stort tryck på sina barn, men det är inte för att dom är elaka, utan måna om sina barn. Majoriteten av Jehovas vittnen har en avslappnad och sund inställning till hur barnen ska bli delaktig i föräldrarnas (eller förälderns) tro och förhoppningsvis i framtiden ta ställning.

Det finns som sagt undantag, och det är dessa undantag som du lyssnar på. Lyssna också på dom barn som växte upp men aldrig tog ställning och blev döpta, men dom hittar du inte på Flashback som man gör med dom som är missnöjda.

Lyssna t.ex. på Joel Engardio som är homosexuell och som inte blev döpt:

https://www.youtube.com/watch?v=bXX1Zig-rig


Fast nu gör dom flesta om inte alla just detta, att man utesluter dom som inte kan sköta sig. Om en fotbollsspelare börjar att slåss på fotbollsplanen så blir personen utvisad, och om personen börjar slåss i omklädningsrummet med sina egna kamrater så blir den utesluten ur klubben. Och det är inte många som skulle vilja umgås med den personen efteråt, det här är inget konstigt.

Skillnaden är att en fotbollsklubb handlar enbart om fotboll, inte om livsavgörande frågor, så det är mer allvarligt med bibelns budskap.


Nej inte om man från början insett vad man gett sig in på när man har blivit döpt. Det är ingen hemlighet att döpta Jehovas vittnen blir uteslutna om dom börjar gå en annan väg än bibelns smala väg:

"Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den." (Matteus 7:14 Bibel2000)

Då hade det varit bättre att vänta med dopet tills man är med mogen att fatta ett sådant beslut.


Snacka om dömande.


Jag har hela livet varit icke troende, och inte tyckt om religiösa eller haft det intresset, inte förrän jag var 24 blev jag intresserad.

Vad gör din förmåga till analys bättre? Du har ju inte ens erfarenhet av Jehovas vittnen.


Jag älskar inte religionen, jag älskar Gud och hans lagar, du är dömande och okunnig. Orsaken till att man utesluter är inte att tvinga någon tillbaka, orsaken är att skydda församlingen från dåligt inflytande, på samma sätt som föräldrar tar avstånd och umgås inte med drogberoende barn för att skydda dom själva från knarkarens dåliga inflytande, så ja du är okunnig och dömande.


Du är okunnig, därför låter det dumt för dig.

Främst för församlingens skull, så att syndaren inte längre har ett dåligt inflytande. Paulus jämför dessa individer med surdeg:

"Ni har ingen anledning att skryta. Vet ni inte: lite surdeg får hela degen att jäsa. Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat. Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd... Gör er av med den som är ond." (1Kor 5:6-8,13 Bibel2000)

Men samtidigt kan det självklart få många att tänka till vad dom har gjort.
Jag känner till många som när dom varit uteslutna, har ångrat att dom syndat (främst sexuella synder) och har velat komma tillbaka, så den funktionen finns också, men främsta anledningen är alltså att skydda församlingen från dåligt inflytande, att hålla församlingen ren från surdeg.

http://hjalpkallan.se/artiklar/allmant/att-bli-utesluten-ur-jehovas-vittnen/

Jag blir faktiskt illamående av att läsa det där. Har du någon kommentar gällande texten?

Hela hemsidan är sjuk, jag mår också illa av det så jag läser aldrig mer där.

Kan du möjligtvis läsa texten som jag länkat för en kommentar. Skulle gärna vilja veta hur någon jehovas vittne ställer sig till beskrivningarna om uteslutningar. Hur mycket sanning finns det enligt er i den här beskrivningen?

Nej jag läser inte på den hemsidan, du får fråga mig här om något stämmer eller inte.

Eller så kan du läsa och jämföra här:

http://wol.jw.org/sv/wol/d/r14/lp-z/1200001462

Läskig sekt.
Något att fördjupa sig i, har alltid sett dem som välklädda barn. Någon att le åt när de stånkar förbi på cykeln.

Här kan du också läsa:

Uteslutning baseras på kärleksfulla regler

Nå....då kan vi citera; vad är det som inte stämmer?

"I Jehovas vittnens litteratur finns utförliga råd angående behandlingen av uteslutna och dem som frivilligt lämnat församlingen. När det gäller nära familjemedlemmar, medger man att det kan finnas tillfällen då viss kontakt är oundviklig. Men även det umgänget ska begränsas till ett minimum och man ska absolut inte träffas för nöjes skull.

Man kan bli utesluten av olika anledningar: till exempel om man röker, har sex innan man gift sig, spelar på lotto, läser horoskop eller deltar i jul eller födelsedagsfirande. Man kan dock undvika uteslutning om synden inte anses alltför allvarlig och om man visar tecken på djup ånger. Då blir man istället av med sina privilegier i församlingen och anses som dåligt sällskap av övriga församlingsmedlemmar, men man får fortfarande vara medlem.

Det allvarligaste brottet är dock att börja ifrågasätta vittnenas läror, deras tolkning av Bibeln eller deras ensamrätt på ”sanningen”. Absolut värst är det om man vågar sig på att läsa litteratur skriven av avhoppare. En sådan person riskerar att snabbt bli utesluten.

Man utesluter personer av två huvudsakliga anledningar:

1. För att hålla församlingen ”ren”

En person som börjat tvivla på vittnenas ensamrätt på sanningen, blir en fara för församlingen.

En sådan person börjar kanske ställa mycket frågor och forska i annan litteratur än den som Vakttornet själva gett ut eller citerat. När den informationen börjar sippra ut till andra medlemmar i församlingen, finns det risk att fler börjar ifrågasätta organisationens auktoritet. Det i sin tur skulle kunna leda till att de börjar tappa medlemmar.

Man kan jämföra med politiska ideologier. Från början har de varit mycket mer radikala och ensidiga. Men ju fler nytänkande människor som kommit in och ifrågasatt saker och ting, desto mer har de ändrats i sin struktur. Annars skulle vi kanske fortfarande använda oss av aga som barnuppfostran, ha slavar eller tillämpa primitiva bestraffningsmetoder. I länder där människor inte får tänka fritt och vara med och bestämma, går denna utveckling mycket långsammare.

Ett effektivt sätt att hålla nya tankar och idéer på avstånd är att utesluta dem som börjar tvivla. Dessa personer tjänar sedan som varnande exempel för andra i församlingen och håller dem i schack. För vem vill bli utfryst av familj och vänner?

2. För att bestraffa och få dig tillbaka

Uteslutningen fungerar också som bestraffning, eller ”tuktan” som vittnena själva kallar det. Man fryser ut en person för att få dem att ångra sig, ändra sitt beteende och komma tillbaka till församlingen. Såhär sägs det i Tjänsten för Guds Kungarike, augusti 2002, s 4 § 12:

”Att samarbeta med den skriftenliga anordningen att utesluta och hålla sig borta från dem som handlat orätt är till nytta. Det bevarar församlingens renhet och särskiljer oss som sådana som upprätthåller Bibelns höga moralnormer. Det skyddar oss mot fördärvande inflytande.

Det ger också tillfälle åt den som handlat orätt att dra full nytta av den tuktan han fått, som kan hjälpa honom att frambringa ’fridsam frukt, nämligen rättfärdighet’.”

Det finns många exempel i Vakttornets litteratur på sådana ”lyckade” uteslutningar. Här är ett:

”Sedan en ung broder och hans köttsliga syster hade hört ett tal vid en kretssammankomst, insåg de att de behövde ändra sitt sätt att behandla sin mor, som hade varit utesluten i sex år. Genast efter sammankomsten ringde den unge mannen sin mor, och sedan han försäkrat henne om att de hyste kärlek till henne förklarade han att de inte längre kunde tala med henne om det inte förelåg något nödläge. Kort därefter började hans mor besöka mötena och blev till sist återupptagen.”

När du är minderårig

Föräldrarna till ett barn som lämnar vittnena har en enda önskan: att deras barn åter ska bli ett vittne. Ett barn som inte är medlem går enligt dem mot en säker död i det nära förestående Harmageddon, där deras gud ska utplåna alla ”världsliga” människor och endast låta Jehovas vittnen överleva. Så ett uteslutet barn är i detta avseende redan ”död” för sina föräldrar. Såhär säger man om barn som vill lämna sanningen:

”Ett barns upproriska inställning och uppförande är vanligtvis symptom på andlig svaghet, en återspegling av vad som finns i dess hjärta.”


Kommittéförhör

Om man är på väg att bli utesluten, eller själv har begärt sitt utträde, blir man först kallad till ett ”kommittéförhör” med några äldsten i församlingen. De brukar vara 3-4 stycken, medan barnet är ensamt och får föra sin talan själv.

Under mötet läser äldstena upp olika Bibelställen, till exempel:

”Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.” – Joh. 3:36.

” Ty de som lever efter köttet har dess sinnelag, men de som lever efter anden är andligt sinnade. Köttets sinnelag betyder död, men andens liv och frid. Köttets sinnelag innebär ju fiendskap med Gud; det underordnar sig inte Guds lag och kan inte heller göra det. – – Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva.” – Rom. 8:5-13.

fortsättning:


"Sedan ställer man frågor som:

”Förstår du att om du lämnar församlingen så innebär det att du kommer att dö?”

Om barnet anses ha begått en synd av något slag förväntas denne berätta detaljerat om detta och visa ånger. En tonårsflicka som exempelvis har haft sex blir utfrågad om alla detaljer inför fyra eller fem (oftast medelålders) män. Ett kommittéförhör är oftast det sista mötet en utesluten har med sina tidigare ”vänner”.

Inte längre en del av familjen

Då den övriga familjen fortsätter att umgås med sina vänner i församlingen kan barnet inte vara med. Om de har middag hemma måste barnet äta ensamt på sitt rum och helst inte visa sig alls, för att inte göra gästerna illa till mods. Om familjen ska hem till någon annan kan hon givetvis inte följa med.

Ingen av barnets vänner i församlingen får längre träffa henne. Om de möter henne på gatan ska de vända bort huvudet och inte hälsa.

En stor sorg och skam för föräldrarna
Barnet är en skam för familjen, och i församlingen tycker man väldigt synd om föräldrarna som ”förlorat” sitt barn. Om fadern i familjen haft några förtroendeuppdrag i församlingen, kan det hända att han blir fråntagen dessa då han inte lyckats i att uppfostra sitt barn till ett tillräckligt hängivet vittne.

Detta bidrar ytterligare till att trasa sönder barnets självkänsla. Dessa barn känner sig alltid som svikare. Det är alltid de som gjort fel och som vållat olycka för sin familj.

” ’Jag tänker lämna sanningen!’ Det måste kännas hemskt för gudfruktiga föräldrar som på alla sätt har försökt uppfostra sina barn till att bli kristna att få höra sådana ord. Flertalet Jehovas vittnen drabbas inte av detta, men för dem som gör det finns det inga ord av tröst som helt kan avlägsna deras sorg.” (Ur Vakttornet 1 oktober 2001)



Men bara för att barnet tagit steget ut ur organisationen, behöver det inte innebära att hon tar steget in i någonting nytt. Det är fortfarande föräldrarnas regler som gäller.

Barnet kommer inte att få umgås med några ”världsliga” vänner eller ägna sig åt fritidsaktiviteter efter skolan. Hon kommer inte att kunna fira sin födelsedag om hon vill, i alla fall inte i sitt eget hem. Hon får inte läsa vad hon vill eller lyssna till vilken musik hon vill. Hon får inte dejta. Hon får förmodligen inte gå till psykolog då denne inte skulle vara införstådd med föräldrarnas religion och därför skulle orsaka mer skada än nytta.

Ett sådant barn blir alltså mycket ensamt och isolerat. Många av dem vågar inte söka hjälp från myndigheter eftersom de då känner att de går bakom ryggen på sin familj ytterligare. Inom Jehovas vittnen är man mån om att allt ska verka bra utåt sett och allt ska lösas inom församlingen. Att blanda in till exempel socialen eller skolkuratorn blir då ännu ett svek från barnets sida.

Under hela sin uppväxt har de fått höra att socialtjänst, rättsväsende, psykologer och så vidare är en del av den ”onda” världen och man ska inte ha med dessa att göra. De har inte heller någon kännedom om hur olika institutioner inom samhället fungerar, eftersom allt tidigare har behandlats inom familjen eller församlingen.

Fortsatta påtryckningar

Efter utträdet gör äldstena återkommande besök hos den uteslutne för att förmå henne att ta sitt förnuft till fånga. Dessa besök kallas för ”herdebesök”. Namnet syftar till att de ser sig själva som herdar som vill föra tillbaka det förlorade fåret till flocken.

Kontakten med familjen upphör
Ett uteslutet barn som bor hemma lever på lånad tid. Hon vet att den dag hon är gammal nog att flytta hemifrån, kommer kontakten med familjen att upphöra. Då har föräldrarna inte längre skyldighet att ta hand om henne eller ens tilltala henne.

Avvikelser

Att stänga ute sitt barn är ingen lätt sak, även om föräldrarna får mycket stöd och uppmuntran av de andra församlingsmedlemmarna för att de är lojala mot sin tro.

Därför finns det givetvis familjer där någon eller båda föräldrarna beslutar sig för att ändå ha en så bra relation som möjligt till sitt barn. Vissa av dem accepterar barnets val av livsväg och försöker att stötta det så gott de kan – precis som vilken förälder som helst. Men detta sker då så diskret som möjligt inför andra medlemmar i församlingen.

Många föräldrar fortsätter att ha kontakt med sina uteslutna barn även efter det att de flyttat hemifrån. Det sker då i smyg eftersom föräldrarna riskerar att själva bli uteslutna. För dessa barn blir övergången till ett normalt liv lite lättare.

Citat ur Jehovas vittnens litteratur angående uteslutna

”Lojala kristna har inte någon andlig gemenskap med någon som har blivit utesluten ur församlingen. Men saken är mera omfattande. Enligt vad det sägs i Guds ord skall vi ’inte ens äta med en sådan’. Detta skulle utesluta att vi förenade oss med honom i en utflykt, en bjudning, ett bollspel, ett besök på köpcentret eller biografen eller att sitta ner till ett mål mat med honom vare sig hemma eller på restaurang.” (Ur Tjänsten för Guds kungarike, augusti 2002)

”Om en döpt ung person blir utesluten, förväntas församlingens medlemmar sluta upp att vara i sällskap med denne. Detta kan hjälpa honom att så småningom komma till besinning och återvända till Guds skyddande fålla. Men antingen han kommer tillbaka eller ej, så kan församlingens medlemmar uppmuntra hans familj. Vi kan alla söka tillfällen att visa medkänsla och vara ömt medlidsamma mot dem.” (Ur Vakttornet 1 oktober 2001)

Får man säga hej till en utesluten?

”Det lilla ordet ’Hej!’ kan vara det första steget hänemot ett samtal och kanske även mot ett vänskapsförhållande. Skulle vi vilja ta detta första steg i fråga om en utesluten person?” (Ur Vakttornet 1 oktober 1981)

Hur blir det om den uteslutna är medlem av familjen?

”Bandet mellan familjemedlemmar kan vara mycket starkt. Detta medför en provsättning för en kristen när en äktenskapspartner, ett barn, en förälder eller en annan nära släkting blir utesluten eller själv har tagit avstånd från församlingen.”

”Familjemedlemmarna skulle kunna besluta att han inte behöver vara utestängd när man äter eller ägnar sig åt annan verksamhet i hushållet. Och ändå vill de inte ge iakttagare det intrycket att allting är likadant som det var innan uteslutningen skedde.” (Ur Tjänsten för Guds kungarike, augusti 2002)"

VAr gärna väldigt tydlig i detaljer, TTSP...vad är det som inte stämmer?

Vi kan citera och se vad som stämmer eller inte:

UTESLUTNING
Exkommunikation eller utestängning från en gemenskap eller en organisation. Inom religiösa samfund är det en grundprincip och en väl förankrad rättighet att utesluta medlemmar som handlar tvärtemot samfundets grundläggande principer, på samma sätt som politiska organisationer har rätt att utesluta medlemmar som motarbetar deras ideologi och statsmakten kan utestänga vissa brottslingar från samhället (genom frihetsstraff, förvisning och i en del länder även genom dödsstraff). I Guds församling tillämpas detta för att församlingen skall hållas ren när det gäller läror och moral. En sådan ordning är nödvändig för att en organisation skall kunna bestå, och detta gäller i synnerhet den kristna församlingen. Församlingen måste förbli ren och behålla Guds ynnest för att kunna representera honom och bli använd av honom. I annat fall skulle Gud utestänga eller förkasta hela församlingen. (Upp 2:5; 1Kor 5:5, 6)

Genom ett ingripande från Jehova. Jehova Gud har flera gånger förvisat eller uteslutit överträdare. Han dömde Adam till döden och drev ut honom och hans hustru, Eva, från Edens trädgård. (1Mo 3:19, 23, 24) Kain förvisades och blev ”en kringvandrande och en flykting på jorden”. (1Mo 4:11, 14, 16) De änglar som syndade kastades i Tartaros, ett tillstånd av tätt mörker i vilket de hålls i förvar till domen. (2Pe 2:4) På en enda dag utrotades 23 000 otuktiga ur Israel. (1Kor 10:8) Akan dödades på Jehovas befallning därför att han hade stulit sådant som var vigt åt Jehova. (Jos 7:15, 20, 21, 25) Leviten Kora och rubeniterna Datan och Abiram utplånades därför att de hade gjort uppror. På grund av en liknande överträdelse blev Mirjam angripen av spetälska, och hon kunde ha dött som spetälsk om inte Mose hade bett för henne. Hon blev emellertid förvisad ut ur lägret och hölls i karantän i sju dagar. (4Mo 16:27, 32, 33, 35; 12:10, 13–15)

Under den mosaiska lagen. Den som begick en allvarlig eller avsiktlig överträdelse av Guds lag kunde utrotas, dvs. dömas till döden. (3Mo 7:27; 4Mo 15:30, 31) Avfällighet, avgudadyrkan, äktenskapsbrott, mord och förtäring av blod hörde till de överträdelser som var belagda med dödsstraff. (5Mo 13:12–18; 3Mo 20:10; 17:14; 4Mo 35:31)

Enligt den mosaiska lagen krävdes det att en anklagelse kunde styrkas av åtminstone två vittnen för att dödsstraff skulle kunna utdömas. (5Mo 19:15) Dessa vittnen skulle vara de första att stena den skyldige. (5Mo 17:7) På så sätt kunde de visa att de nitiskt verkade för Guds lag och var angelägna om att bevara Israels församling ren, och det skulle också avskräcka andra från att avlägga ett falskt, obetänksamt eller förhastat vittnesmål.

Sanhedrin och synagogorna. På Jesu tid behandlades fall av överträdelser av den judiska lagen i synagogorna. Sanhedrin var den högsta domstolen. Under romerskt styre hade judarna en mer begränsad myndighet än de hade haft under teokratiskt styre. När Sanhedrin dömde en överträdare till döden kunde judarna inte alltid själva verkställa dödsdomen på grund av de begränsningar som romarna hade infört. De judiska synagogorna hade tre former eller grader av exkommunikation. Den första graden, som kallades niddụj, var ett förhållandevis kortvarigt straff, inledningsvis bara 30 dagar. Den dömde blev fråntagen vissa rättigheter. Han kunde gå till templet men var där underställd vissa begränsningar, och alla som inte hörde till hans närmaste familj skulle hålla sig minst 4 alnar (ca 2 m) från honom. Den andra graden var chẹrem, som avsåg något som var vigt åt Gud eller bannlyst. Detta var ett strängare straff. Överträdaren fick varken undervisa eller själv ta emot undervisning i sällskap med andra, och han fick inte göra affärer utöver att köpa det som var nödvändigt för att uppehålla livet. Han var dock inte helt utestängd från det judiska samhället, och han hade möjlighet att bli en fullvärdig medlem igen. Slutligen var det shammattạ’, som innebar att man var fullständigt avskuren från församlingen. Några menar att det inte var någon skillnad mellan de två sistnämnda formerna av exkommunikation.

Den som blev utesluten som ogudaktig, fullständigt avskuren från församlingen, var i judarnas ögon förtjänt av döden, även om de inte hade någon befogenhet att verkställa ett sådant straff. Den form av utestängning som de praktiserade var likväl en mycket kraftfull åtgärd i det judiska samhället. Jesus förutsade att hans efterföljare skulle bli utstötta ur synagogan. (Joh 16:2) Fruktan för att bli utstötta eller uteslutna ur gemenskapen avhöll en del judar, däribland några av styresmännen, från att bekänna Jesus. (Joh 9:22, not; 12:42) Ett exempel på att synagogan använde en sådan åtgärd är fallet med den blindfödde mannen som talade gott om Jesus sedan han hade blivit botad. (Joh 9:34)

När Jesus var här på jorden gav han anvisningar för vilka mått och steg som skulle vidtas om någon begick en allvarlig synd mot någon annan men synden ändå inte var av sådan art att den, om saken kunde redas ut, berörde den judiska församlingen. (Mt 18:15–17) Han uppmuntrade till att man uppriktigt skulle försöka hjälpa överträdaren samtidigt som man skyddade församlingen mot förhärdade syndare. Den enda församling som Gud hade vid den tiden var den judiska. Uppmaningen ”säg det till församlingen” betydde inte att hela nationen eller alla judar i en viss stad skulle vara med och döma i fallet. Det var judarnas äldste som hade fått ansvaret att döma. (Mt 5:22) En överträdare som vägrade att lyssna till dessa ansvariga män skulle betraktas ”som en man av nationerna och som en tullindrivare”, dvs. en som judarna undvek och inte ville ha något att göra med. (Jfr Apg 10:28.)

I den kristna församlingen. På grundval av principerna i de hebreiska skrifterna ger de kristna grekiska skrifterna genom både befallningar och prejudikat den kristna församlingen myndighet att utesluta medlemmar. Genom att man använder den här gudagivna myndigheten kan församlingen hållas ren och fortsätta att stå i ett godkänt förhållande till Gud. Aposteln Paulus gav, med den myndighet han hade fått, befallning om att en otuktig man som levde tillsammans med sin fars hustru skulle uteslutas. (1Kor 5:5, 11, 13) Han använde samma myndighet till att utesluta Hymeneus och Alexander. (1Ti 1:19, 20) Diotrefes däremot försökte uppenbarligen med orätt få andra uteslutna ur församlingen. (3Jo 9, 10)

Bland de överträdelser som kan leda till uteslutning ur den kristna församlingen är otukt, äktenskapsbrott, homosexuella handlingar, girighet, utsugning, stöld, lögn, dryckenskap, smädelser, spiritism, mord, avgudadyrkan, avfällighet och orsakande av splittring i församlingen. (1Kor 5:9–13; 6:9, 10; Tit 3:10, 11; Upp 21:8) Den som främjar en sekt får barmhärtigt nog en första och en andra varning innan man eventuellt utesluter honom. Samma princip som gällde i den mosaiska lagen tillämpas också i den kristna församlingen, nämligen att två eller tre vittnen måste fastställa bevisen mot den anklagade. (1Ti 5:19) De som har befunnits skyldiga till att bedriva synd skall enligt Bibeln tillrättavisas ”inför allas ögon”, till exempel i närvaro av dem som har vittnat om det syndiga uppförandet, så att alla får en hälsosam fruktan för det syndiga handlingssättet. (1Ti 5:20; se TILLRÄTTAVISNING.)

De som tillhör den kristna församlingen förmanas också i Bibeln att inte umgås med sådana som ”vandrar oordentligt” men som man ändå inte anser det nödvändigt att utesluta ur församlingen. Paulus skrev till församlingen i Thessalonike angående ett sådant fall: ”Sluta upp med att umgås med honom, för att han må skämmas. Och håll honom ändå inte för en fiende, utan fortsätt att allvarligt förmana honom som en broder.” (2Th 3:6, 11, 13–15)

När det däremot gäller en kristen som vänder församlingen ryggen eller blir utesluten ur den skrev aposteln Paulus att man skulle ”sluta upp att vara i sällskap med” en sådan, och aposteln Johannes skrev: ”Ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom.” (1Kor 5:11; 2Jo 9, 10)

De som har blivit uteslutna kan komma tillbaka till församlingen om de visar uppriktig ånger. (2Kor 2:5–8) Detta är också till nytta för församlingen, eftersom det skyddar den från att överlistas av Satan genom att svänga från den ena ytterligheten (att tolerera synd) till den andra (att bli hård och oförsonlig). (2Kor 2:10, 11)

Uteslutning baseras på kärlek

”NÄR det lästes upp att min son hade blivit utesluten, kändes det som att hela min värld rasade samman”, minns Julian. ”Han var äldsta barnet, vi stod varandra väldigt nära, och vi gjorde mycket tillsammans. Han hade alltid skött sig, men plötsligt började han bete sig på ett helt oacceptabelt sätt. Min fru grät hela tiden, och jag visste inte hur jag skulle trösta henne. Många gånger frågade vi oss själva om vi på något sätt hade misslyckats som föräldrar.”

Hur kan man säga att uteslutning baseras på kärlek när det orsakar så mycket smärta? Vilka skäl ger Bibeln för att man ska ta till en sådan drastisk åtgärd? Och vad är det egentligen som leder till att någon blir utesluten?

TVÅ FAKTORER SOM LEDER TILL UTESLUTNING

Det är två faktorer som måste till för att någon ska bli utesluten; en döpt kristen syndar allvarligt, men ångrar sig inte.

Jehova kräver inte att vi ska vara perfekta, men han har heliga normer som han förväntar att hans tjänare ska leva efter. Till exempel vill Jehova att vi undviker sådana allvarliga synder som sexuell omoral, avgudadyrkan, stöld, utpressning, mord och ockultism. (1 Kor. 6:9, 10; Upp. 21:8)

Håller du med om att Jehovas normer är rimliga och till vårt bästa? Vem vill inte leva bland fridfulla och pålitliga människor? Vi har en sådan miljö bland våra andliga bröder och systrar för att vi alla vill leva upp till löftet vi gav när vi överlämnade oss åt Jehova. Då lovade vi att leva enligt hans normer.

Men vad händer om en döpt kristen syndar allvarligt på grund av mänsklig svaghet? Genom historien har trogna tjänare åt Jehova gjort sådana misstag men ändå inte blivit förkastade av honom för gott. Kung David är ett känt exempel. Han låg med en annan mans hustru och gjorde sig skyldig till mord, men han fick ändå höra av profeten Natan: ”Jehova förlåter dig din synd.” (2 Sam. 12:13)

Jehova förlät Davids synd på grund av hans uppriktiga ånger. (Ps. 32:1–5) Även i dag blir en tjänare åt Jehova utesluten endast om han eller hon inte ångrar sig, utan fortsätter att bedriva synd. (Apg. 3:19; 26:20) Om äldstebröderna som behandlat saken inte ser att en person uppriktigt ångrar sig, måste han eller hon uteslutas.

Till en början kanske vi känner att det är för drastiskt eller hårt att utesluta någon, speciellt om det är någon som står oss nära. Men Jehova ger oss goda skäl till varför ett sådant beslut är baserat på kärlek.

UTESLUTNING ÄR TILL NYTTA FÖR ALLA BERÖRDA

Jesus sa att ”visheten blir ... befunnen rättfärdig genom sina gärningar”. (Matt. 11:19) Det för med sig goda resultat att utesluta en syndare som inte ångrar sig. Här är tre fördelar:

Att utesluta den som syndar ärar Jehovas namn. Eftersom vi som Jehovas vittnen bär Jehovas namn, är det ofrånkomligt att vårt uppförande påverkar hur hans namn uppfattas. (Jes. 43:10) Precis som en sons uppförande påverkar andras syn på föräldrarna, så påverkas människors syn på Jehova bland annat av hur vi uppför oss. Guds goda anseende bevaras om vi gör hans normer till våra. Det var en liknande situation på Hesekiels tid när andra nationer förknippade Jehovas namn med judarna. (Hes. 36:19–23)

Om vi lever ett omoraliskt liv drar vi skam över Jehovas heliga namn. Aposteln Petrus gav de kristna rådet: ”Som lydiga barn skall ni inte längre låta er formas efter de begär ni förut hyste i er okunnighet, utan i överensstämmelse med den Helige som har kallat er skall också ni själva bli heliga i allt ert uppförande, eftersom det står skrivet: ’Ni skall vara heliga, ty jag är helig.’” (1 Petr. 1:14–16) Ett heligt, eller rent, uppförande ger ära åt Jehovas namn.

Om ett Jehovas vittne bedriver synd är det troligt att vänner och bekanta får reda på det. En uteslutning visar att Jehova har ett rent folk som håller sig till Bibelns riktlinjer för att bevara församlingens renhet. En gång kom en man till en Rikets sal i Schweiz och sa att han ville bli medlem i församlingen. Hans syster hade blivit utesluten på grund av sexuell omoral. Han sa att han ville gå med i ”en organisation som inte tolererar dåligt uppförande”.

Uteslutning skyddar församlingen. Aposteln Paulus varnade korinthierna för att låta en broder som medvetet syndade vara kvar bland dem. Han jämförde inflytandet av en sådan man med hur surdeg kan få en deg att jäsa. Han sa: ”Lite surdeg får hela degen att jäsa.” Och han uppmanade dem: ”Avlägsna den onde mannen ur er krets.” (1 Kor. 5:6, 11–13)

”Den onde mannen”, som Paulus nämnde, skämdes tydligen inte för att leva ett omoraliskt liv. Och andra i församlingen hade till och med börjat ursäkta hans uppförande. (1 Kor. 5:1, 2) Hade man sett mellan fingrarna med den här allvarliga synden, skulle det kunnat få andra i församlingen att ta efter den extremt omoraliska livsstil som var vanlig i staden. Om man överser med allvarliga synder, är det lätt att en slapp inställning till Guds normer sprider sig i församlingen. (Pred. 8:11) Och syndare som inte ångrar sig skulle kunna påverka och bryta ner andras tro, precis som ett blindskär kan få ett helt skepp att gå under. (Jud. 4, 12)

Uteslutning kan få den som syndat att vakna till. En gång berättade Jesus om en ung man som lämnade sin pappas hem. Sonen släppte alla hämningar och slösade bort hela sitt arv på nöjen. Han lärde sig den hårda vägen att livet utanför pappans hem var hårt och tomt. Till slut tog sonen tag i sin situation, ångrade sig och återvände hem. (Luk. 15:11–24) Jesus beskrivning av den kärleksfulle pappan, som blev överlycklig när hans son ändrade inställning, hjälper oss att förstå hur Jehova känner. Han försäkrar oss: ”Jag finner inte behag i den ondskefulles död, utan i att den ondskefulle vänder om från sin väg och får leva.” (Hes. 33:11)

På samma sätt kan uteslutna som lämnat församlingen, sin andliga familj, så småningom inse vad de har förlorat. När de förstår vilka konsekvenser deras synd får, kanske de ångrar sig. Dessutom kan goda minnen från tiden när de var nära Jehova och hans folk också bidra till att de vill komma tillbaka.

För att hjälpa någon som har syndat allvarligt behöver man vara bestämd men kärleksfull. Psalmisten David uttryckte sig så här: ”Om den rättfärdige slår mig, är det kärleksfull omtanke, tillrättavisar han mig, är det olja på huvudet.” (Ps. 141:5) Man kan likna det vid en längdskidåkare som blir helt utmattad en kall vinterdag. Han blir svårt nedkyld och börjar lida av hypotermi, som gör att han blir dåsig. Om han somnar i snön kommer han att dö. Medan hjälpen är på väg, ger hans kompis honom då och då ett lätt slag i ansiktet för att han ska hålla sig vaken. Det kanske svider, men det kan rädda hans liv! På liknande sätt förstod David att någon kunde behöva ge honom en tillrättavisning till hans eget bästa, även om det skulle smärta.

En uteslutning ger ofta någon som har syndat den tillrättavisning som behövs. Julians son, som nämndes i inledningen, gjorde efter tio år stora förändringar i sitt liv och kom tillbaka till församlingen. Nu tjänar han som äldste. Han berättar: ”Uteslutningen ställde mig ansikte mot ansikte med konsekvenserna av min livsstil. Och det var precis den tillrättavisningen jag behövde.” (Hebr. 12:7–11)

ETT KÄRLEKSFULLT SÄTT ATT BEHANDLA UTESLUTNA

Uteslutning är en andlig tragedi, men det behöver inte bli en total katastrof. Alla i församlingen kan göra sin del för att stödja syftet med en uteslutning.

Två äldstebröder besöker en utesluten.
Mycket görs för att hjälpa dem som ångrar sig att komma tillbaka till Jehova.
De äldste ser aldrig fram emot att meddela någon att han eller hon ska bli utesluten. Men när de gör det försöker de efterlikna Jehovas kärlek. När de informerar personen om beslutet, försöker de att vänligt och tydligt förklara vilka steg som han eller hon behöver ta för att bli återupptagen. De äldste besöker uteslutna som har visat tecken på att de har ändrat sig och påminner dem om vad de behöver göra för att vända tillbaka till Jehova. *

Familjemedlemmar kan visa sin kärlek till församlingen och den som syndat genom att respektera uteslutningen. Julian förklarar: ”Han var fortfarande min son, men hans livsstil hade skapat en barriär mellan oss.”

Alla i församlingen kan visa kärlek baserad på principer genom att undvika kontakt och samtal med den som har blivit utesluten. (1 Kor. 5:11; 2 Joh. 10, 11) Då ställer de sig bakom tillrättavisningen som Jehova har gett genom de äldste. Alla i församlingen kan visa extra kärlek och omtanke mot familjen till den uteslutne. De har det svårt nog och ska inte behöva känna att de också är avskurna från vännerna i församlingen. (Rom. 12:13, 15)

Julian sammanfattar det så här: ”Uteslutningsanordningen är något som vi behöver och som hjälper oss att leva enligt Jehovas normer. I slutändan ger det goda resultat, även om det smärtar längs vägen. Om jag hade tolererat min sons dåliga uppförande, hade han aldrig kommit tillbaka.”