Stollen får idag en artikel publicerad i Dagens Arena. Ganska trist historia om Wigforss, som inte bjuder på särskilt många skratt. Men helt utan stolligheter att dra på munnen åt lämnas vi inte, när den smorde inte kan låta bli sitt älsklingsämne.
Citat:
Från mitt eget perspektiv, som expert på fascismens likaledes optimistiska – men antidemokratiska – ultranationalism, måste jag hålla med angående det närmast panikartade behovet av en demokratisk politisk vision, narrativ och framtidstro som skiljer sig från det svartbruna mörkret.
Om detta för vänstern innebär idolisering av den vitglödande antifascisten Ernst Wigforss så inte mig emot. Sämre förebilder har människor förvisso haft.
http://www.dagensarena.se/magasinetarena/henrik-arnstad-panikartad-jakt-pa-optimism/
Noterar också en viss fäbless för begreppet "(demokratins) primat", som jag även sett tidigare från vår delinkvent. Är det något som också mer sansade politiska skribenter eller för den delen riktiga akademiker svänger sig med?