Citat:
WalterNeff skrev
På samma sätt som dom bortsåg från dom trettio andra morderkännandena Quick gjorde för att kunna koncentrera sig på dom åtta fall där det fanns en chans att kunna sy ihop en trovärdig beviskedja.
?

Det handlade väl om 16 erkännanden, varav sju prövades i domstol. Dom som prövades:
Charles Zelmanovits
Marinus och Janni Stegehuis
Johan Asplund
Yenon Levi
Therese Johannesen
Trine Jensen
Gry Storvik
Dom erkännanden som inte prövades:
Thomas Blomgren
Alvar Larsson
Raine Svensson
Benny Forsgren
Marianne Rugaas Knudsen
Magnus Nork
Olle Högbom
Två somaliska pojkar
Örjan Sellin
Otroligt att pedofilen kunde känna till försvinnandet av Raine Svensson efter så lång tid, det skrevs väldigt lite i media om det försvinnandet. Han förvann i juni 1971 och skall vara, vad jag förstår, det enda fall där man kunnat göra en koppling mellan personen för erkännandet och pedofilen.
Citat:
När Quick drog tillbaka sina erkännanden hade dom ju kunnat börja med dom trettio andra som dom inte hade lagt någon vikt vid tidigare.
Äcklet vägrade ju att samarbeta med polisen efter att han känt sig kränkt över att hans trovärdighet ifrågasatts.
Från DN, 20011115:
"Från att tidigt, tidigt i mitt liv ha stått i den falska skuldens ångestvrå, förnekad alla mina behov, från att ha utagerat och gestaltat det min tanke och känsla inte orkat härbärgera, har jag gått till att nu kunna andas frihet i mitt frihetsberövande. Jag lever verkligen och jag vill innerligt gärna leva vidare.
Aftonbladet ropar högt över två sidor den 12 november: "Thomas Quick är en mytoman". Artikeln under den för mig tunga rubriken handlar om vad Leif G W Persson och hans goda vän advokaten Kerstin Koorti vill få människor och domstolar att tro: Thomas Quick ljuger. Syftet: Att själva få synas, att få massmedial uppmärksamhet och den vägen påverka domstolar."
"Det är mer än tragiskt att Johan Asplunds föräldrar företräds av en, i ordets riktiga och historiska betydelse, framhävare av rättshaveri.
Jag tar time-out. Jag har vägrat att försvara mig skyldig, men jag har slagits för det riktiga i att berätta om de brott jag begått.
Jag tar time-out för min egen skull, för att om möjligt behålla min vilja att leva. Jag är faktiskt människa och som sådan har jag naturligtvis ett behov av bekräftelse på det moraliskt riktiga och det rättsligt viktiga mitt berättande är. Att år efter år mötas av helt ogrundade påståenden från en trojka av falska sanningssägare att jag är mytoman, och att denna lilla grupp får ett sådant okritiskt bemötande massmedialt, är och blir för jobbigt.
Jag avstår från vidare medverkan i polisarbetet också för offrens anhörigas skull, de som i likhet med domstolarna accepterar bevismaterialet. Jag vill inte att de på nytt, om och om igen, skall känna sig osäkra på vad som hänt."
"Visst, polisutredningar och rättsprocesser som handlar om de brott jag dömts för skall diskuteras. Men den diskussionen måste då vara seriös. Hur många i den trojka som nu kallar mig mytoman har bevistat de rättegångar som lett till fällande domar? Hur många av de journalister som vidarebefordrar denna trojkas påståenden har granskat vad de grundar sina påståenden på?
Jag känner mig sviken, men det största sveket drabbar alla namnlösa tragedier som mina erkännanden handlar om.
Thomas Quick "