Gifta - ska man dela på sina respektive föräldrars arv?

Vad är egentligen vanligast? Jag ser egentligen bara fördelar med att var och en får sitt arv som enskild egendom. Bortsett möjligtvis från att det under en tid kan uppstå en ekonomisk obalans.

Vanligast är nog fortfarande att gifta gillar varandra och gillar att göra saker tillsammans, inklusive drömmar och förverkligande av "livs-/lifestyle"-projekt.

Och så länge personer (även singel/ogifta) har en ekonomi som inte kräver "att man vänder på varje slant", så är det också vanligast att det roligare att göra av med pengar än att ta emot. ("Hellre ge än få")

Därmed skulle jag säga att vid "normala" inkomster och "normala" arv, så är det vanligast att man i princip delar - men med ett slags "vetorätt" för den som fick arvet.
Exempel: "- Älskling, skulle VI inte kunna tänka oss att använda ditt arv till att: ... "


Om arvet är en "förmögenhet" (typ mer än tio tillräckliga årsinkomster), så har förmodligen redan den tidigare generationen funderat/planerat - bl.a med "enskild egendom".

Beror på om ni har gemensam eller delad ekonomi, ganska självklart om ni har delad...
Har ni gemensam ekonomi så underlättar det för båda om ni kan använda pengarna du ärver(antar att så är fallet) till att betala av huslån tex.
Ska du/ni spara allt behöver ni inte dela upp det.

Förstår faktiskt inte hur du tänker, om du ärver ett hus blir det lite wierd att åka dit själv. Ärver du pengar blir det ännu mer wierd om du åker på solsemester själv... Haha

Delad ekonomi?
Är ni gifta, eller inte ?

Så klart att man har gemensam ekonomi.

Man bör skilja på arv och gemensam ekonomi.
Bara för att man har gemensam ekonomi betyder det inte att man också delar på respektive arv.
Du vet aldrig hur framtiden ser ut.
Båda tar ju ändå del av varandras framtida arv eftersom Ni lever ihop.

Så har vi gjort, inga konstigheter och vi älskar varann fortfarande efter 32 år.

Det är väl bra att tänka dessa tankar med tanke på skilsmässostatistiken.

Personligen skulle jag föredra enskild egendom. Jag är inte gift dock och kommer inte gifta mig heller, men om jag vore det så skulle jag dessa tider föredra bättre safe than sorry- tekniken.

Det finns något som heter äktenskapsförord.

Jag tror även den som dör kan testamentera bort sina tillgångar som enskild egendom.

Jag har ärvt och vi delar inte på mitt arv. Jag använder inte dessa pengar heller. Skulle vi som familj välja att använda dem till husköp eller liknande skulle jag ju inte ha några problem med det.

Däremot skulle jag aldrig kunna använda dem till konsumtion.

Köper man exempelvis hus får man ju skriva på papper så att det blir rätt vid en eventuell seperation.

Nu kanske det är för att jag har läst juridik, men jag ser alltid på ett avtal som någonting man har när det otänkbara händer.

Vi säger att det otänkbara händer och man vill skiljas. Är det rimligt att ens partner tar med sig en halv förmögenhet som ens föräldrar har tjänat? Eller så ser iaf jag på arv, det är ju inte mina pengar trots innehav, det är mina föräldrars eller förföräldrars pengar som de har jobbat hårt för.

Så ja, jag skulle alltid inkludera en sådan klausul för att skydda respektive familjs tillgångar, sen så blir det ju givetvis i praktiken så att man delar på allting ändå. Avtalet, eller iaf i mina ögon, är bara där ifall man vill skiljas.

Det måste ju styra inte hur man gör i praktiken.

Allting måste ju inte vara gemensamt. Säg t.ex. att jag ärver min familjs verksamhet som min partner inte har något intresse av. Ett företag som mina förföräldrar byggde upp för ett sekel sedan. Ändå ska hon ha halva den när vi skiljer oss?

Som sagt, äktenskapsförord och samboavtal är ju bara till för vad som händer när man skiljer sig, om man nu gör det. Man måste sätta känslorna åt sidan en liten stund vid författandet av detsamma.

Nu har vi inte några förmögenheter, så det blir nog inget problem.

endure ovan har helt rätt!

Varför ska jag ha någon som helst rätt till min frus familjs ärvda förmögenhet?

Varför ska min fru ha någon rätt till min familjs ärvda förmögenhet?

Jag och min fru lever ihop pga kärlek, inte av några ekonomiska skäl. Men kärlek är kanske något jävligt omodernt idag, i dagens helt omoraliska Sverige?

Är faktiskt helt sinnessjukt att kärringar idag (och ja, det är ju i praktiken alltid kärringen som tar och berikar sig själv på sina mäns bekostnad) har laglig rätt att plocka en man på hälften av hans förmögenhet. Obegripligt att män accepterar detta, men många män är svaga, desperata och tror de måste köpa en kvinnas kärlek med lockelser om pengar.

Länken nedan är läsvärd vad gäller ämnet snål lat kärring som vill stjäla från någon karl hon satt klorna i, men där karln tack och lov har integritet nog att stå emot hennes taffliga försök, och hon erkänner att hon älskar honom "ändå" (men jag hävdar att det är just pga hans motstånd som hon älskar honom. Så snart hon får hans pengar så drar hon):
http://www.expressen.se/halsoliv/hur...en-snal-sambo/